INGEN har noterat att jag har kickat Boxen. Jag gjorde det för typ två veckor sedan.
Det är ju inte direkt så att CIA borde leta nya förmågor här på bloggen. Nähä då. Ouppmärksamt tycker jag.
Men Boxen, min musa, är i alla fall long gone.
Jag känner mig fri.
måndag 29 december 2008
söndag 28 december 2008
Nyårslyx
Vi har bestämt menyn till nyår. Det gick mycket smidigare än jag trodde. Alla skulle få sin röst hörd, alla skulle få tycka till om menyn och jag väntade mig dagisbråk. Men vi var väldigt civiliserade och enades raskt om en meny som passar allas smaklökar. Jag är chockad. På ett positivt sätt.
Bee har önskemål att vi ska klä oss "tjugotal" så att vi matchar varandra och blir supersnygga på alla svartvita kort som hon ska ta. Så tjusiga. Jäl ska ha fluga på sig. Och jag ska ha röda läppar. Men det blir inte mer tjugotal än så för min del. Det är min sista dag som "Pippi Långstrump chic". 2009 kommer min stil att bli mer "Urban interesting". Ja, ni vet med NY och allt. Jag ska helt enkelt rocka till det. Som att gå från att enbart ha lyssnat på indiepop på nittiotalet till att börja lyssna på rock. Fattar ni?
Jaja. Nog om det. Här är menyn.
Fördrink: Palmer.
Förrätt: Skaldjursdröm bestående av ostron, färska räkor och havskräftor. Till det dricker vi Bollinger Special Cuvée Brut.
Huvudrätt: Helstekt hjortfilé med enbärsgelé och sherrysky, pommes Anna och grönsallad. Vi dricker antagligen det här röda vinet.
Efterrätt: Pannacotta skogsbär. Kaffe och konjak. fast jag och Äpplet dricker sherry istället.
Till tolvslaget dricker vi mousserande vin. Några gamla favoriter. Som den här till exempel.
Nu tänker jag svälta mig i två dagar så jag orkar äta allt.
Bee har önskemål att vi ska klä oss "tjugotal" så att vi matchar varandra och blir supersnygga på alla svartvita kort som hon ska ta. Så tjusiga. Jäl ska ha fluga på sig. Och jag ska ha röda läppar. Men det blir inte mer tjugotal än så för min del. Det är min sista dag som "Pippi Långstrump chic". 2009 kommer min stil att bli mer "Urban interesting". Ja, ni vet med NY och allt. Jag ska helt enkelt rocka till det. Som att gå från att enbart ha lyssnat på indiepop på nittiotalet till att börja lyssna på rock. Fattar ni?
Jaja. Nog om det. Här är menyn.
Fördrink: Palmer.
Förrätt: Skaldjursdröm bestående av ostron, färska räkor och havskräftor. Till det dricker vi Bollinger Special Cuvée Brut.
Huvudrätt: Helstekt hjortfilé med enbärsgelé och sherrysky, pommes Anna och grönsallad. Vi dricker antagligen det här röda vinet.
Efterrätt: Pannacotta skogsbär. Kaffe och konjak. fast jag och Äpplet dricker sherry istället.
Till tolvslaget dricker vi mousserande vin. Några gamla favoriter. Som den här till exempel.
Nu tänker jag svälta mig i två dagar så jag orkar äta allt.
Miss Li och Maria
Hur bra var Miss Li igår! Jag är nästan lite kär. Hon var så fin i sin gröna timglasklänning, mörka hår och markerade lugg. Och fantastiska röst. Fantastiska, fantastiska röst. Miss Li hamnar lätt på listan över Kvinnor jag beundrar. Så. Full. Av. Liv. Wonderful.
Och hur gulligt var det att Lars Winnerbäck* hängde i baren efteråt och hade en randig mössa på sig! Väldigt Polarn och Pyret. Ursött.
Idag har jag läst ut Bitterfittan. Och lika själklart som att Miss Li hamnar på ovan nämnda lista är det att Maria Sveland gör det. Så jävla bra. Du är så jävla bra Maria.
* Ja, han körde Om du lämnar mig nu tillsammans med fina, fina Miss Li. Och ja, du missade ut. Big time.
Och hur gulligt var det att Lars Winnerbäck* hängde i baren efteråt och hade en randig mössa på sig! Väldigt Polarn och Pyret. Ursött.
Idag har jag läst ut Bitterfittan. Och lika själklart som att Miss Li hamnar på ovan nämnda lista är det att Maria Sveland gör det. Så jävla bra. Du är så jävla bra Maria.
* Ja, han körde Om du lämnar mig nu tillsammans med fina, fina Miss Li. Och ja, du missade ut. Big time.
lördag 27 december 2008
Karriärbyte
Efter att ha sett Stjärnorna på slottet har jag och Jäl bestämt oss för att flytta utomlands. Klarar inte mer. Jäl ska bli hit man. Han hoppas på att få in en tio loppor i veckan på att wasta pretto svenska kändisar. Som typ Christina Schollin. Eller varför inte Jonas Gardell.
Oj. Kan det här räknas som dödshot?
Bara missförstånd. Det var i all välmening. Mellan vänner.
Ni förstår.
Det var inte jag.
Oj. Kan det här räknas som dödshot?
Bara missförstånd. Det var i all välmening. Mellan vänner.
Ni förstår.
Det var inte jag.
fredag 26 december 2008
Män och kvinnor - vilka är skillnaderna?
Klicka här och läs om könsskillnader. Eller inga könsskillnader?
tisdag 23 december 2008
Filosoferar
Ibland tänker jag så här: Åh men Gud, tänk om bloggisarna inte fattar mig. Tänk om de inte hajar när jag är ironisk. Eller när jag överdriver? Eller tänk om de tror att jag är värsta seriösa prettotjejen som antingen plattar eller lockar håret när jag går ut och dricker drinkar. Alltså please. Jag skulle aldrig orka platta eller locka håret och jag dricker inte ens drinkar. Och så tänker jag så här: Undra om bloggisarna tror att jag inte är rolig i verkligheten utan bara helt sjukt skojig på nätet. Jag är jättekul i verkligheten också. Fråga Felicitas. Hon brukar skratta tills hon grinar när jag sätter i gång. Lovar. No joke. Men så tänker jag så här också: Tänk om bloggisarna inte fattar att jag är äkta. Alltså hur äkta är inte jag. Är det någon som är äkta och with it så är det jag. Alltså, keepin it real... Men om bloggisarna inte har rätt betoning när de läser? Och missar hela poängen. Och uppfattar mig som en missnöjd norrlänning istället för en ironisk storstadstjej. Jag dör då. Lite. Inuti. Jag är inte Norrland. Inte för att det är något fel med det om jag nu hade varit det. Men alltså.
OMG nu är det Shirley Clamp (heter hon så?) på tv. Det är jättejättejätteäckligt. Måste kolla...
Ursäkta avbrottet. Jag kom helt av mig när Shirley, Sanna Nielsen och Sonja Aldén sjöng julsång, kramades, tittade kärleksfullt på varandra och såg fromma ut. Kräk.
Kräk. Kräk. Kräääääk!
Okej. Det var inget mer. Kommer inte ihåg vad det var jag ville. Nu är det jul och jag ska vara snäll. Äta fett med peppisar och bara shut the fuck up ett tag.
OMG nu är det Shirley Clamp (heter hon så?) på tv. Det är jättejättejätteäckligt. Måste kolla...
Ursäkta avbrottet. Jag kom helt av mig när Shirley, Sanna Nielsen och Sonja Aldén sjöng julsång, kramades, tittade kärleksfullt på varandra och såg fromma ut. Kräk.
Kräk. Kräk. Kräääääk!
Okej. Det var inget mer. Kommer inte ihåg vad det var jag ville. Nu är det jul och jag ska vara snäll. Äta fett med peppisar och bara shut the fuck up ett tag.
Julsång
Jag är på så juligt humör. Skuttar omkring hemma och pysslar. Sätter upp julkort på en tvättlina i köket. Det är supermysigt. Den trillar ner hela tiden för jag har bara kirurgtejp eller vad det heter hemma. Men det gör ingenting. Jag har även en bild på Fralle och på Huggan där på linan. Huggan har på sig tomtedräkt och Fralle dopklänning. Total förnedring. Men det är sött, sött, sött.
Jag sjunger också. Alla jullåtar jag kommer på. Fast jag kan inga texter så jag hittar på egna. Det blir mest att jag sjunger "mjau" hela tiden. Jäl blir skitsur. Han säger att jag sjunger falskt och att han får ont i huvudet. Jag sjunger verkligen inte falskt. Han är bara avundsjuk för att jag är sådan friggin superstar. ´
Go jul på er bloggen. I love you.
Jag sjunger också. Alla jullåtar jag kommer på. Fast jag kan inga texter så jag hittar på egna. Det blir mest att jag sjunger "mjau" hela tiden. Jäl blir skitsur. Han säger att jag sjunger falskt och att han får ont i huvudet. Jag sjunger verkligen inte falskt. Han är bara avundsjuk för att jag är sådan friggin superstar. ´
Go jul på er bloggen. I love you.
fredag 19 december 2008
Facebook revival
Jag har återupptäckt Fejan. Det är fantastiskt kul. Jag ändrar min status hela tiden. Skriver så skojiga saker att jag skrattar högt åt dem. Kommenterar andras status och saker de gör. Till exempel har A (Inte Le A, utan en kompis som också heter A) gått med i en grupp som heter ”Karl-Bertil Jonsson är viktigare än Kalle Anka på julafton”. Då skrev jag ”Karl-Bertil Jonsson är skit!”.
Gud så kul.
Gud så kul.
I LOVE YOUUU!
Nu är jag på bra humör igen. Ni behöver inte läsa förra inlägget – jag hade inte ätit frukost. Eller fått i mig nåt kaffe. Jag kan morra till då.
Nu har jag tränat, ätit och druckit två glas mousserande vin och en liten kopp glögg. Mmm, myschigt. Är varm i hela kroppen. Känner mig inte alls som Gordon Ramsey längre. Nä jag känner mig mer som någon snäll. Alla är så snälla. Vet ni någon snäll jag kan känna mig som?
Nu har jag tränat, ätit och druckit två glas mousserande vin och en liten kopp glögg. Mmm, myschigt. Är varm i hela kroppen. Känner mig inte alls som Gordon Ramsey längre. Nä jag känner mig mer som någon snäll. Alla är så snälla. Vet ni någon snäll jag kan känna mig som?
Bring it on bitch!
Idag är jag en bitch*. Har enorm lust att mucka gräl. Ni som hade förväntat er gulle-plutt-söti-blöti-emster: Ha! In your face.Här kommer en karatespark rakt i nyllet: Pow, pow!
Loser.
Sverige och svenskar är så efterblivna. Sorry men jag orkar inte bo här längre. Jag drar! Det är så extremt svårt att hitta folk med en vettig åsikt, eller som i alla fall har en genomtänkt åsikt. Folk tror på vad som helst. Så lättlurade. Och så tar de gottebitarna och hittar på sina egna små sanningar. Jag blir så sjukt provocerad.
Som till exempel det här med monarkin. Någon efterbliven tönt har någon gång sagt att ”det är sådant bra marknadsföringsvärde i kungafamijen”. Mmm, jättebra marknadsföring att ha en talesperson som är analfabet och tycker att Brunei är en föredömlig demokrati. Kalas! Verkligen. När folk säger att ”kungens makt är bara formell”, ”demokrati och monarki är visst förenligt” tänker jag: bla bla bla bullshit! Du är hjärntvättad. Jag undrar: är din hjärna är lika stor som en hasselnöt?
Och vad är det med folk som lyssnar på House. Har de en liten, liten hjärnskada? Eller what’s up?
För att inte tala om folk som är pretto. Det är äckligt. Säkert dricker de varken kaffe eller rödvin. Och diskar direkt efter de har lagat mat. Messerschmidts!
Eller när folk tror att de kan saker som de egentligen inte har någon aning om. Som tror att de är intellektuella och för ett resonemang. I puke.
Folk som köper tokiga lagförslag rakt av (FRA, Ipred). Djeezus. Grow a brain.
Eller kvinnor som inte har vett att kalla sig feminister. Hur omedveten kan man bli?
Eller män som inte kallar sig feminister. Hur mycket bakåtsträvare får man vara?
Vill inte ens gå in på religion. Jag blir bara så upprörd. Vill man stötta den enskilt största dödsmaskinen genom alla tider så be my guest!
Bring it on. Det är jag och min pal Jesus som tål hur mycket stryk som helst! Vi väntar här!
Puss, kram, gull. Kärlek till folket!
// ems
*Jag är sur för att en bil försökte tränga sig på övergångsstället på väg till jobbet i morse. Det hände vid övergångsstället Bersgatan/Scheelegatan. Om DU vet med dig att det var du som trängde dig: F.U.C.K Y.O.U! Jag är gångtrafikant. Jag har FÖRETRÄDE!
Loser.
Sverige och svenskar är så efterblivna. Sorry men jag orkar inte bo här längre. Jag drar! Det är så extremt svårt att hitta folk med en vettig åsikt, eller som i alla fall har en genomtänkt åsikt. Folk tror på vad som helst. Så lättlurade. Och så tar de gottebitarna och hittar på sina egna små sanningar. Jag blir så sjukt provocerad.
Som till exempel det här med monarkin. Någon efterbliven tönt har någon gång sagt att ”det är sådant bra marknadsföringsvärde i kungafamijen”. Mmm, jättebra marknadsföring att ha en talesperson som är analfabet och tycker att Brunei är en föredömlig demokrati. Kalas! Verkligen. När folk säger att ”kungens makt är bara formell”, ”demokrati och monarki är visst förenligt” tänker jag: bla bla bla bullshit! Du är hjärntvättad. Jag undrar: är din hjärna är lika stor som en hasselnöt?
Och vad är det med folk som lyssnar på House. Har de en liten, liten hjärnskada? Eller what’s up?
För att inte tala om folk som är pretto. Det är äckligt. Säkert dricker de varken kaffe eller rödvin. Och diskar direkt efter de har lagat mat. Messerschmidts!
Eller när folk tror att de kan saker som de egentligen inte har någon aning om. Som tror att de är intellektuella och för ett resonemang. I puke.
Folk som köper tokiga lagförslag rakt av (FRA, Ipred). Djeezus. Grow a brain.
Eller kvinnor som inte har vett att kalla sig feminister. Hur omedveten kan man bli?
Eller män som inte kallar sig feminister. Hur mycket bakåtsträvare får man vara?
Vill inte ens gå in på religion. Jag blir bara så upprörd. Vill man stötta den enskilt största dödsmaskinen genom alla tider så be my guest!
Bring it on. Det är jag och min pal Jesus som tål hur mycket stryk som helst! Vi väntar här!
Puss, kram, gull. Kärlek till folket!
// ems
*Jag är sur för att en bil försökte tränga sig på övergångsstället på väg till jobbet i morse. Det hände vid övergångsstället Bersgatan/Scheelegatan. Om DU vet med dig att det var du som trängde dig: F.U.C.K Y.O.U! Jag är gångtrafikant. Jag har FÖRETRÄDE!
torsdag 18 december 2008
Linny: Grattis i efterskott!
Linny (minsta Jälsystern): Grattis i efterskott. FÖRLÅT OSS UPPTAGNA, STRESSADE STOCKHOLMARE! We love you! Vi menade inte att glömma... Bara för det här ska du få en fin present av din bror.
Du har numret till Wacko va så fixar han det...
Nä jag skoja.
Jäl will hook you up. Skicka ett smessemess med önskelista.
Du har numret till Wacko va så fixar han det...
Nä jag skoja.
Jäl will hook you up. Skicka ett smessemess med önskelista.
Tass tass mjau
Jäl tycker inte att jag borde lägga ut bilder och länkar på små kissemjauisar och söta pissar. Han säger att ni kommer uppfatta mig så här då:
Men det tror inte jag. Eller hur? Eller hur!
Men det tror inte jag. Eller hur? Eller hur!
Tröttis
Om ni undrade exakt hur söt jag är när jag är trött så är det ungefär så här.
Fast jag är lite sötare. Inte för att skryta eller så. Jag är bara ärlig.
Är faktiskt ganska förvånad över att det inte finns en massa filmer på youtube på mig när jag är på vippen att somna!
Fast jag är lite sötare. Inte för att skryta eller så. Jag är bara ärlig.
Är faktiskt ganska förvånad över att det inte finns en massa filmer på youtube på mig när jag är på vippen att somna!
Aktivitet
Ibland känns det, typ, som om ni jobbar på dagarna istället för att läsa bloggen? Alltså, det är inget kul att gå in och upptäcka att ingen har visat min humor uppskattning. Jag är ju rolig.
Superångest
Åh, nej vad har jag gjort!
Markus Birro skulle bergis bli skitbesviken på mig om han såg att jag är värsta Blondinbella och rekommenderar skönhetsprodukter på bloggen! Jag kommer att bli utesluten ur poesisällskapet innan jag ens blev medlem… Portad för livet.
Birro använder säkert inte ens tandtråd. Han är ju poet. Som om poeter har tid att bry sig om så världsliga saker! Inte en challe. Och om han gör det så använder han den gamla, retro varianten. Inte Plackers. Det är för hot.
Förlåt Markus! Kan vi börja om?
Markus Birro skulle bergis bli skitbesviken på mig om han såg att jag är värsta Blondinbella och rekommenderar skönhetsprodukter på bloggen! Jag kommer att bli utesluten ur poesisällskapet innan jag ens blev medlem… Portad för livet.
Birro använder säkert inte ens tandtråd. Han är ju poet. Som om poeter har tid att bry sig om så världsliga saker! Inte en challe. Och om han gör det så använder han den gamla, retro varianten. Inte Plackers. Det är för hot.
Förlåt Markus! Kan vi börja om?
Sell out
Jag vill absolut inte vara en sådan som säljer ut sig på sin blogg*. Verkligen inte. Jag har intigritet, nej, intigretit, nä men, integritet. Integritet! Så jag säger bara sånt som jag verkligen står för. Mmm. Det är viktigt för mig. Annars blir det inte trovärdigt.
Tycker därför att ni verkligen kan lita på mig när jag rekommenderar ett par grejer. De är väldigt prisvärdiga och mycket fresh!
Det första är Plackers – totalt fulländad produktutveckling av tandtråd. Tillfredsställelsen efter att ha använt Plackers är likvärdig med när man äntligen får kissa efter att ha hållit sig så länge att man svettas, har ont i ljumskarna och måste gå dubbelvikt för att inte börja grina/skratta hysteriskt och kissa på sig.
Den andra grejen jag vill pusha är, ta-da!, tops. Jag skälver till lite varje gång jag får sticka in en tops i örat och vispa runt lite. Det allra bästa är när topset blir täckt av gult öronvax. Då är det med välbehag jag tar en ny tops och utför samma procedur en gång till.
*Jag är så en som skulle sälja ut mig. Jag jobbar ju med marknadsföring. Det är mitt jobb att prostituera mig för Produkten. Vad förväntade ni er? I’m commercial.
Tycker därför att ni verkligen kan lita på mig när jag rekommenderar ett par grejer. De är väldigt prisvärdiga och mycket fresh!
Det första är Plackers – totalt fulländad produktutveckling av tandtråd. Tillfredsställelsen efter att ha använt Plackers är likvärdig med när man äntligen får kissa efter att ha hållit sig så länge att man svettas, har ont i ljumskarna och måste gå dubbelvikt för att inte börja grina/skratta hysteriskt och kissa på sig.
Den andra grejen jag vill pusha är, ta-da!, tops. Jag skälver till lite varje gång jag får sticka in en tops i örat och vispa runt lite. Det allra bästa är när topset blir täckt av gult öronvax. Då är det med välbehag jag tar en ny tops och utför samma procedur en gång till.
*Jag är så en som skulle sälja ut mig. Jag jobbar ju med marknadsföring. Det är mitt jobb att prostituera mig för Produkten. Vad förväntade ni er? I’m commercial.
onsdag 17 december 2008
Hmm
Det känns inte som att det blev riktigt rätt i förra inlägget: "berövade Sverige på Markus..."
Är inte helt nöjd.
Kanske det här är mer passande: "..som svek sin nation och blev Birros litterära baneman..."
?
Är inte helt nöjd.
Kanske det här är mer passande: "..som svek sin nation och blev Birros litterära baneman..."
?
Hellu igen
Undra hur impad Markus Birro skulle bli av min bloggdikt, om han av en händelse snubblade in här och läste den? Alltså verkligen läste den, inte bara "läste" den. Han kanske skulle drabbas av sådan prestationsångest att han lägger av. Tappar all inspiration. Tänk! Då blir jag ihågkommen som hysterikan som berövade Sverige på Markus Birro. Fatta hatbreven jag skulle få.
Cool.
Tidigare skulle jag uppdatera min blogglista. Då råkade jag ta bort den istället. Åh, vad härligt det är att vara så teknisk som jag är. Börjar haja hur mamma kände sig när vi köpte video och jag bara suckade och himlade med ögonen åt henne för att hon inte klarade av att spola tillbaka filmen.
Cool.
Tidigare skulle jag uppdatera min blogglista. Då råkade jag ta bort den istället. Åh, vad härligt det är att vara så teknisk som jag är. Börjar haja hur mamma kände sig när vi köpte video och jag bara suckade och himlade med ögonen åt henne för att hon inte klarade av att spola tillbaka filmen.
Dikt om bloggen
Jag är så djup och poetisk
Ja, nästan helt patetisk
Sitter ofta och funderar
Dricker ett glas rött och proklamerar
Mitt budskap, som är det enda rätta
Kom hit, närmare, lyssna noga så ska jag berätta!
Här kan du läsa om väsentligeter, oh syster och kamrat!
På bloggen är jag både skoningslös och adekvat
Välkommen, välkommen hit
Där det, egentligen, om sanningen skall fram
Bara skrivs en massa skit!
Ja, nästan helt patetisk
Sitter ofta och funderar
Dricker ett glas rött och proklamerar
Mitt budskap, som är det enda rätta
Kom hit, närmare, lyssna noga så ska jag berätta!
Här kan du läsa om väsentligeter, oh syster och kamrat!
På bloggen är jag både skoningslös och adekvat
Välkommen, välkommen hit
Där det, egentligen, om sanningen skall fram
Bara skrivs en massa skit!
Cat fight
Blir totalt uttråkad av ”bråket” mellan Liza Marklund och Monica Antonsson. Liza säger att hennes bok Gömda är sann. Monica säger att den är lögn. Och båda tjänar de pengar på att folk blir nyfikna och läser deras böcker.
Analys på jobbet
Min kollega E uppmärksammar mig på att Kjell Olof Feldt är väldigt lik ett penntroll.
Mormonbok
Jag håller på att läsa När jag hör din röst av Stephanie Meyer. Det är den andra boken i serien om tonåringarna Bella och Edward. Ni som inte har läst första boken, och planerar att göra så, sluta läs nu. Ni som har läst första boken eller överhuvudtaget inte är intresserad av att läsa en ungdomsbok om vampyrer, läs vidare. Men jag tar inte ansvar för om ni sedan tycker att det var waste of time. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning som bankerna säger om sina fonder. Och det har de ju rätt i. Börsen är ner 42 procent i år. Fritt fall kallar man det på Gröna Lund. Men åter till Bella och Edward. Och Stephanie Meyer.
I första boken, Om jag kunde drömma, flyttar Bella till sin pappa. Bella gör detta för att hon inte vill bo med sin mamma och hennes nya man. I nya hemstaden blir Bella kär i den snyggaste, mest mystiska killen på skolan. Han verkar sur, butter, totalt humorbefriad och hänger inte med någon annan än sina syskon. Bella blir superkåt. Det är ungefär här man får veta att Edward inte är någon vanlig pojke. Han är nämligen vampyr. Och Bellas doft drives him crazy. Han vill bara äta upp henne.
Bella och Edward tror att de är kära. Fast egentligen så är Bella bara kåt och Edward hungrig. De gör aldrig något tillsammans, förutom att oroa sig för att Edward ska börja smaska i sig Bella. Bella couldn’t care less! Så tonårs-horny är hon.
Och om det hade stannat vid dessa tonåringars sexuella frustration och budskapet om avhållsamhet så hade det varit okej. Myspys och gullegull. Men när Stephanie Meyer börjar predika sin mormontro i bok nummer två tröttnar jag.
Det värsta jag vet är när folk ska pracka på mig sin tro. Jag tror inte. Inte ens på ”nåt”.
I första boken, Om jag kunde drömma, flyttar Bella till sin pappa. Bella gör detta för att hon inte vill bo med sin mamma och hennes nya man. I nya hemstaden blir Bella kär i den snyggaste, mest mystiska killen på skolan. Han verkar sur, butter, totalt humorbefriad och hänger inte med någon annan än sina syskon. Bella blir superkåt. Det är ungefär här man får veta att Edward inte är någon vanlig pojke. Han är nämligen vampyr. Och Bellas doft drives him crazy. Han vill bara äta upp henne.
Bella och Edward tror att de är kära. Fast egentligen så är Bella bara kåt och Edward hungrig. De gör aldrig något tillsammans, förutom att oroa sig för att Edward ska börja smaska i sig Bella. Bella couldn’t care less! Så tonårs-horny är hon.
Och om det hade stannat vid dessa tonåringars sexuella frustration och budskapet om avhållsamhet så hade det varit okej. Myspys och gullegull. Men när Stephanie Meyer börjar predika sin mormontro i bok nummer två tröttnar jag.
Det värsta jag vet är när folk ska pracka på mig sin tro. Jag tror inte. Inte ens på ”nåt”.
Ryggont
Jäl har ont i ryggen. Jag har sagt (i nio månader) att han bör gå till en naprapat. Jäl vägrar. Ryggen blir värre. Jäl stelare. Jag tycker att Jäl borde börja träna. Nej, han ska vila sig i form. Jag tycker att han borde börja stretcha. Det är för mesar och dessutom har han inte tid. Jäl kan inte röra nacken. Jag lägger fram förslaget om naprapat igen. Jäl surar. Han tänker inte gå till någon humbug-mambo-jambo-naprapat! Så det så!
Jäl vill istället att vi ska hitta på egna huskurer. Fungerar minst lika bra tycker han. Jag är mer tveksam. Jag kan väl gå på hans rygg? Inget skämt. Han vill det. Så jag gör det. Jag går. Det knakar. Jäl stönar. Sen sover han på golvet i vardagsrummet. Ända tills balle-grannen börjar spela musik. Då kommer han in och lägger sig bredvid.
Jag låtsas att det är för att han saknade mig…
Jäl vill istället att vi ska hitta på egna huskurer. Fungerar minst lika bra tycker han. Jag är mer tveksam. Jag kan väl gå på hans rygg? Inget skämt. Han vill det. Så jag gör det. Jag går. Det knakar. Jäl stönar. Sen sover han på golvet i vardagsrummet. Ända tills balle-grannen börjar spela musik. Då kommer han in och lägger sig bredvid.
Jag låtsas att det är för att han saknade mig…
tisdag 16 december 2008
Blondin-tv
Har ni hört att Blondinbella ska bli tv?
Jag tycker att det är bra gjort av henne att ha ambitionen att föra karriären som tonårig bloggdrottning framåt. Och lite kul att tv400 försöker. De tänker säkert att det här är en given succé. Att Blondinbella kommer att bli Sveriges svar på Lauren Conrad och att Blondinbella-tv blir kanalens ”Gossip Girl”.
Men alltså… Sorry. Det kommer inte att funka. Det här går bara inte. Sverige är så efterblivet. Det är värre pinsamhetsvarning än Färjan. Produktion kommer att vara skit, människorna spån och ställena de kommer att försöka glassa på är de vanliga gamla sunkhaken på Stureplan.
Stureplan är så b. Ett ställe för inflyttade bönder, smågansters eller kids med föräldrar som har mycket pengar. Inte särskilt glammigt eller spännande om du frågar mig. Blondinbella och hennes tjejkompisar kommer inte att kunna bli några Lauren, Whitney eller Audrina. Det är inte riktigt samma sak att följa Blondinbella på mattelektionen på Kungsholmens gymnasium som att Audrina träffar superproducenter och världsartister på sitt jobb på Epic Records.
Jag tycker att det är bra gjort av henne att ha ambitionen att föra karriären som tonårig bloggdrottning framåt. Och lite kul att tv400 försöker. De tänker säkert att det här är en given succé. Att Blondinbella kommer att bli Sveriges svar på Lauren Conrad och att Blondinbella-tv blir kanalens ”Gossip Girl”.
Men alltså… Sorry. Det kommer inte att funka. Det här går bara inte. Sverige är så efterblivet. Det är värre pinsamhetsvarning än Färjan. Produktion kommer att vara skit, människorna spån och ställena de kommer att försöka glassa på är de vanliga gamla sunkhaken på Stureplan.
Stureplan är så b. Ett ställe för inflyttade bönder, smågansters eller kids med föräldrar som har mycket pengar. Inte särskilt glammigt eller spännande om du frågar mig. Blondinbella och hennes tjejkompisar kommer inte att kunna bli några Lauren, Whitney eller Audrina. Det är inte riktigt samma sak att följa Blondinbella på mattelektionen på Kungsholmens gymnasium som att Audrina träffar superproducenter och världsartister på sitt jobb på Epic Records.
Julklappar
Jäl är helt anti-jul-Jäl. Han vill inte göra något juligt alls. Tycker inte att vi behöver något julpynt. Eller en julgran. Kanske en en, men inte en gran. Det är onödigt menar Jäl: den barrar, den tar upp plats och den kostar pengar. Onödigt.
Jäl tycker inte att vi behöver köpa julklappar till varandra. Han har ingenting han behöver och det borde inte jag heller ha med tanke på hur mycket jag shoppar hela tiden (jag shoppar, typ, oh my God, nästan ingenting). Nu senast i helgen köpte jag ju den där skjortan på HM säger Jäl. Jag kan rimligtvis inte behöva kläder åtminstone. Garderoben går ju inte att stänga.
Nästa år ska jag be jobbet att vi ska skicka julklappar till mig istället för till det där barnhemmet. Jag behöver julklappar. Barnen vet ändå inte vad de missar…
Jäl tycker inte att vi behöver köpa julklappar till varandra. Han har ingenting han behöver och det borde inte jag heller ha med tanke på hur mycket jag shoppar hela tiden (jag shoppar, typ, oh my God, nästan ingenting). Nu senast i helgen köpte jag ju den där skjortan på HM säger Jäl. Jag kan rimligtvis inte behöva kläder åtminstone. Garderoben går ju inte att stänga.
Nästa år ska jag be jobbet att vi ska skicka julklappar till mig istället för till det där barnhemmet. Jag behöver julklappar. Barnen vet ändå inte vad de missar…
söndag 14 december 2008
Fem minnen
Minne 1, glasögon.
Jag är på dagis och leker med Camilla. Hon är väldigt uppspelt, hon har nämligen en hemlis. Idag kommer hennes mamma komma till dagis mitt på dagen och ge henne ett par splitternya glasögon. Glasögonen är jättefina berättar Camilla. De är röda med en liten guldrand på. Och de kommer att göra så att Camilla ser bra och slipper att ha så ont i huvudet. Jag måste lova att hålla tyst. Hon vill överraska alla andra på dagis. Jag förstår precis. Det här är en jättegrej. Tänk vad förvånade alla ska bli när Camilla studsar in och, ta-da, har glasögon. Vi fnissar.
När Anneli, Camillas mamma, kommer står vi redan beredda i hallen. Vi har väntat jättelänge. Vi rusar fram till Anneli. Får vi se, får vi se! Anneli tar fram glasögonen. Camilla sätter på sig dem och vänder sig mot mig. Du är jättefin säger jag. Camilla ler. Det känns helt naturligt att se henne i glasögonen. Som om hon alltid hade haft dem. Vi går in på vår avdelning. Jag ser på Camilla att hon är nervös.
Glasögonorm säger någon.
Direkt blir hon en glasögonorm. De andra barnen skrattar.
Tårarna bränner i Camillas ögon. Besvikelsen är total.
Jag får, för första gången i mitt liv, den där varma arga känslan i magen. Det är orättvist! Jag blir så arg att jag också får kämpa för att hålla tillbaka gråten. Jag stampar hårt i golvet, kastar en legobit mot Fredrik och säger till Camilla att hon och jag minsann ska leka ute idag. Ingen annan får vara med, det ska bara vara hon och jag.
Minne 2, mamma.
På dagis, jag väntar på mamma. Hon är sen. Det brukar aldrig vara så. Min mamma brukar vara en av de första mammorna som kommer. Det är lite status, att ens mamma kommer tidigt. Det är också bättre när mamma kommer än när pappa kommer. Nästan inga pappor kommer till dagis, nästan bara min. Ingen blir imponerad av att en pappa kommer, det är bara konstigt.
Jag väntar, hänger vid hallen. Ser den ena mamman efter den andra komma. Var är hon? Hon borde komma snart. Camillas mamma har redan hämtat henne och min mamma brukar alltid komma före Camillas.
Jag ser att Sara också hänger vid hallen. Sara är ett par år yngre än mig och jättesöt. Hon väntar också på sin mamma. Vi sneglar lite på varandra.
Jag kan alla kännetecken för min mamma. Jag känner igen henne redan om jag ser henne i backen. Jag ser att det är hon och jag hör det för hennes cykel gnisslar så. Mamma har en jättefin cykel. Silverfärgad och med svart, rutig sadel. Jag önskar att jag också skulle få en sådan cykel. Men jag är för liten.
Jag hör hur dörren öppnas. Jag drar efter andan. Nu kommer hon tänker jag. Och jag ser henne. Hon är ganska kort för att vara en vuxen, har kortklippt, lockigt mörkt hår, stora rosa glasögon. Och så ser hon varm och inbjudande ut, stora mjuka bröst som man sover så bra mot. Jag tar sats och rusar fram. Mamma, mamma, mamma! ropar jag och slänger mig i hennes famn. Jag märker att Sara har gjort samma sak och i precis det ögonblicket känner jag att något är fel. Jag tittar upp. Det är inte min mamma som står där. Det är en vilt främmande kvinna. Hon ser förvånad ut. Jag blir skräckslagen. Flämtar till och drar mig tillbaka. Vad pinsamt. Jag gömmer mig bakom fröken. Fröken och Saras mamma skrattar. Det var väl inte så farligt tycker de. Förnedringen är total. Jag låser in mig på toaletten och kommer inte ut förrän mamma knackar på dörren.
Nästa dag. Jag och Sara står återigen och spanar efter våra mammor. Jag är mer på min vakt idag. Tänker inte göra om misstaget från igår. När dörren öppnas tittar jag noga. Ja, det är hon. Jag springer, tjoar och springer, för allt vad jag är värd. MAMMA!
När jag lösgör mig från mammas kram ser jag att Sara står bredvid mig och ser förvirrad ut.
Du har en likadan mamma som jag har, konstaterar hon.
Ja. Det har jag faktiskt.
Min mamma luktar mamma, det gör inte Saras mamma. Det är nästan det enda som skiljer dem åt.
Minne 3, döden.
Jag är på landet, hos mormor och morfar. Mormor är snäll, mjuk och len. Hon ler alltid och hon är alltid i köket. Det luktar så gott där. Radion står på och mormor nynnar med. Morfar ligger och vilar i soffan. Han är stor och bullrig. Stark som en oxe. Om morfar håller mig i handen gör det ont. Det är för att han är bonde har mamma förklarat. Bönder måste vara hårda i nyporna. Han nyper hårt i kinden också. Men man kan inte säga ifrån. Då skulle han bli ledsen.
Jag vill leka med mormor. Bygga koja. Mamma hyschar mig. Man måste ta det lugnt med mormor, annars blir hon trött. Mormor viftar bort mammas förmaningar. Hon leker så gärna med mig, lillflickan. Jag börjar släpa fram stolar och springer och hämtar filtarna från morfar i soffan. Vi behöver dem till min koja.
Jag leker så tyst och stilla jag kan för att mormor inte ska bli trött. Hennes del i leken är att sitta på en av stolarna och hålla filtarna på plats. Sedan ligger jag därunder. Efter ett tag blir det tråkigt. Jag kryper fram. Mormor vill kramas. Kan vi inte göra det sen, tycker jag. Vi kan väl leka nu. Mamma säger åt mig att sluta. Kan jag inte bara kramas? Jag kramas lite med mormor. Sedan måste mormor vila. Hon vilar på kökssoffan. Somnar efter bara någon minut och jag och mamma måste vara jättetysta för att hon inte ska vakna. Mormor är sjuk förklarar mamma. Hon är jättesjuk så man måste ta det lugnt, inte stoja så mycket. Jag stelnar till. Jag står som fastfrusen framför mamma. Kan knappt andas. Vad är det hon säger? Är mormor sjuk men mamma har ändå sagt åt mig att kramas med mormor? Då kan jag bli smittad. Jag blir livrädd. Mamma förklarar att mormors sjukdom inte smittar. Jag tror henne inte. Hon har alltid sagt att sjukdomar smittar och att man inte ska gå nära. Jag kan inte förstå att mamma vill att jag också ska bli sjuk.
Senare på dagen går vi på promenad. Vi hinner bara gå ett femtiotal meter innan mormor börjar andas tungt och måste sätta sig ner. Vi har gått upp mot skogen, där blåbären är växer stora och fina. Morfar har satt ut en bänk där så att mormor kan vila. Mamma vill ta kort. Sätt dig bredvid mormor säger hon åt mig. Jag vet att nu är det slut. Jag kommer att bli smittad av hennes farliga sjukdom. Sjukdomen som gör att hon bara orkar gå några meter i taget. Jag vill inte. Magen drar ihop sig. Jag tänker febrilt men kan inte komma på någon giltig anledning att dra mig ur. Mormor skulle bli för ledsen. Mamma med. Även om jag inte vill sätter jag mig bredvid mormor. Mamma tar kortet. Vi går hem. Och jag tänker för första gången, att jag nog ska dö.
Minne 4, tomaterna.
Vid mormor och morfars hus finns en liten stuga. Vi bor där ibland när vi hälsar på men inte nu. Nu bor i vi stora huset. Stugan är nämligen gammelmormors och hon är här. Hon vill vara nära mormor nu när mormor är dålig. Gammelmormors trädgård är så fin. Full med rosa, röda, vita, gula rosor. Hon har en liten sandlåda också. Det är ett gammalt traktordäck som morfar har fyllt med sand. Det är min sandlåda har gammelmormor sagt. Det är i alla fall bara jag som leker där. Alla hinkar och spadar som finns där är mina. På husets östra sida har gammelmormor tomater. Morfar tar hand om dem åt henne. Hon hinner inte med allt i trädgården så hon koncentrerar sig på rosorna. När solen sjunker är det dags för morfar att vattna tomaterna. De är stora, klarröda och smakar sött, nästan som äpple. Morfar står där länge: vattnar, tittar noga på varje planta, nyper av tjuvskott som tar energi. Tänk att den store bullrige mannen som nyper mig så hårt i kinden och nästan krossar min hand när han håller den, kan vara så försiktig och mjuk med tomaterna. Ödmjuk, vördnadsfull, varsam.
Minne 5, hästarna.
Morfar är bonde. Han har en stor ladugård. I den har han haft både kor och hästar. Nu är det bara några få hästar kvar. Jag vet att han är ledsen över att han inte har kraft nog att ha lika många hästar som han hade när mormor levde. Nu är de är mest kvar av sentimentala skäl har mamma förklarat. De försvinner snart, menar hon. Morfar har satt ut dem till försäljning.
Morfar vill så gärna att jag ska tycka om hästarna. Att jag ska vilja rida på dem. Så att mamma och moster kanske bestämmer sig för att ha kvar några av hästarna. Moster rider ofta. Men inte mamma. Mamma gillar inte hästar. Hon tycker att de är lömska. Morfar kan inte förstå det där. Han tycker att det är trams och att mamma överför sin rädsla på mig. Låt flickan bestämma själv! Han vill lyfta upp mig på hästarna så att jag kan testa lite. Då brukar mamma få panik. Ta ner henne genast, ryter hon. Hästarna är för stora!
Jag är lite rädd för hästarna, men jag vill inte erkänna det för vare sig morfar eller mamma. Då blir det bara ännu mer tjabbel.
En av morfars hästar har sprungit på Solvalla. Sprungit in en del pengar faktiskt. Honom har de använt för avel. Morfar är mäkta stolt över det. Men han är såld. Man kan inte ha kvar en sådan fin häst bara för nöjes skull. Även om moster rider så är det inte nog. Morfar pratar ofta om den där hästen. Hur fin han var. Nu får morfar nöja sig med att åka till Solvalla om han vill se riktigt fina hästar. Förut kunde han bara gå ner till ladugården. Han skakar på huvudet. Det är en sorg det där. Att hästarna inte kan vara kvar.
Jag är på dagis och leker med Camilla. Hon är väldigt uppspelt, hon har nämligen en hemlis. Idag kommer hennes mamma komma till dagis mitt på dagen och ge henne ett par splitternya glasögon. Glasögonen är jättefina berättar Camilla. De är röda med en liten guldrand på. Och de kommer att göra så att Camilla ser bra och slipper att ha så ont i huvudet. Jag måste lova att hålla tyst. Hon vill överraska alla andra på dagis. Jag förstår precis. Det här är en jättegrej. Tänk vad förvånade alla ska bli när Camilla studsar in och, ta-da, har glasögon. Vi fnissar.
När Anneli, Camillas mamma, kommer står vi redan beredda i hallen. Vi har väntat jättelänge. Vi rusar fram till Anneli. Får vi se, får vi se! Anneli tar fram glasögonen. Camilla sätter på sig dem och vänder sig mot mig. Du är jättefin säger jag. Camilla ler. Det känns helt naturligt att se henne i glasögonen. Som om hon alltid hade haft dem. Vi går in på vår avdelning. Jag ser på Camilla att hon är nervös.
Glasögonorm säger någon.
Direkt blir hon en glasögonorm. De andra barnen skrattar.
Tårarna bränner i Camillas ögon. Besvikelsen är total.
Jag får, för första gången i mitt liv, den där varma arga känslan i magen. Det är orättvist! Jag blir så arg att jag också får kämpa för att hålla tillbaka gråten. Jag stampar hårt i golvet, kastar en legobit mot Fredrik och säger till Camilla att hon och jag minsann ska leka ute idag. Ingen annan får vara med, det ska bara vara hon och jag.
Minne 2, mamma.
På dagis, jag väntar på mamma. Hon är sen. Det brukar aldrig vara så. Min mamma brukar vara en av de första mammorna som kommer. Det är lite status, att ens mamma kommer tidigt. Det är också bättre när mamma kommer än när pappa kommer. Nästan inga pappor kommer till dagis, nästan bara min. Ingen blir imponerad av att en pappa kommer, det är bara konstigt.
Jag väntar, hänger vid hallen. Ser den ena mamman efter den andra komma. Var är hon? Hon borde komma snart. Camillas mamma har redan hämtat henne och min mamma brukar alltid komma före Camillas.
Jag ser att Sara också hänger vid hallen. Sara är ett par år yngre än mig och jättesöt. Hon väntar också på sin mamma. Vi sneglar lite på varandra.
Jag kan alla kännetecken för min mamma. Jag känner igen henne redan om jag ser henne i backen. Jag ser att det är hon och jag hör det för hennes cykel gnisslar så. Mamma har en jättefin cykel. Silverfärgad och med svart, rutig sadel. Jag önskar att jag också skulle få en sådan cykel. Men jag är för liten.
Jag hör hur dörren öppnas. Jag drar efter andan. Nu kommer hon tänker jag. Och jag ser henne. Hon är ganska kort för att vara en vuxen, har kortklippt, lockigt mörkt hår, stora rosa glasögon. Och så ser hon varm och inbjudande ut, stora mjuka bröst som man sover så bra mot. Jag tar sats och rusar fram. Mamma, mamma, mamma! ropar jag och slänger mig i hennes famn. Jag märker att Sara har gjort samma sak och i precis det ögonblicket känner jag att något är fel. Jag tittar upp. Det är inte min mamma som står där. Det är en vilt främmande kvinna. Hon ser förvånad ut. Jag blir skräckslagen. Flämtar till och drar mig tillbaka. Vad pinsamt. Jag gömmer mig bakom fröken. Fröken och Saras mamma skrattar. Det var väl inte så farligt tycker de. Förnedringen är total. Jag låser in mig på toaletten och kommer inte ut förrän mamma knackar på dörren.
Nästa dag. Jag och Sara står återigen och spanar efter våra mammor. Jag är mer på min vakt idag. Tänker inte göra om misstaget från igår. När dörren öppnas tittar jag noga. Ja, det är hon. Jag springer, tjoar och springer, för allt vad jag är värd. MAMMA!
När jag lösgör mig från mammas kram ser jag att Sara står bredvid mig och ser förvirrad ut.
Du har en likadan mamma som jag har, konstaterar hon.
Ja. Det har jag faktiskt.
Min mamma luktar mamma, det gör inte Saras mamma. Det är nästan det enda som skiljer dem åt.
Minne 3, döden.
Jag är på landet, hos mormor och morfar. Mormor är snäll, mjuk och len. Hon ler alltid och hon är alltid i köket. Det luktar så gott där. Radion står på och mormor nynnar med. Morfar ligger och vilar i soffan. Han är stor och bullrig. Stark som en oxe. Om morfar håller mig i handen gör det ont. Det är för att han är bonde har mamma förklarat. Bönder måste vara hårda i nyporna. Han nyper hårt i kinden också. Men man kan inte säga ifrån. Då skulle han bli ledsen.
Jag vill leka med mormor. Bygga koja. Mamma hyschar mig. Man måste ta det lugnt med mormor, annars blir hon trött. Mormor viftar bort mammas förmaningar. Hon leker så gärna med mig, lillflickan. Jag börjar släpa fram stolar och springer och hämtar filtarna från morfar i soffan. Vi behöver dem till min koja.
Jag leker så tyst och stilla jag kan för att mormor inte ska bli trött. Hennes del i leken är att sitta på en av stolarna och hålla filtarna på plats. Sedan ligger jag därunder. Efter ett tag blir det tråkigt. Jag kryper fram. Mormor vill kramas. Kan vi inte göra det sen, tycker jag. Vi kan väl leka nu. Mamma säger åt mig att sluta. Kan jag inte bara kramas? Jag kramas lite med mormor. Sedan måste mormor vila. Hon vilar på kökssoffan. Somnar efter bara någon minut och jag och mamma måste vara jättetysta för att hon inte ska vakna. Mormor är sjuk förklarar mamma. Hon är jättesjuk så man måste ta det lugnt, inte stoja så mycket. Jag stelnar till. Jag står som fastfrusen framför mamma. Kan knappt andas. Vad är det hon säger? Är mormor sjuk men mamma har ändå sagt åt mig att kramas med mormor? Då kan jag bli smittad. Jag blir livrädd. Mamma förklarar att mormors sjukdom inte smittar. Jag tror henne inte. Hon har alltid sagt att sjukdomar smittar och att man inte ska gå nära. Jag kan inte förstå att mamma vill att jag också ska bli sjuk.
Senare på dagen går vi på promenad. Vi hinner bara gå ett femtiotal meter innan mormor börjar andas tungt och måste sätta sig ner. Vi har gått upp mot skogen, där blåbären är växer stora och fina. Morfar har satt ut en bänk där så att mormor kan vila. Mamma vill ta kort. Sätt dig bredvid mormor säger hon åt mig. Jag vet att nu är det slut. Jag kommer att bli smittad av hennes farliga sjukdom. Sjukdomen som gör att hon bara orkar gå några meter i taget. Jag vill inte. Magen drar ihop sig. Jag tänker febrilt men kan inte komma på någon giltig anledning att dra mig ur. Mormor skulle bli för ledsen. Mamma med. Även om jag inte vill sätter jag mig bredvid mormor. Mamma tar kortet. Vi går hem. Och jag tänker för första gången, att jag nog ska dö.
Minne 4, tomaterna.
Vid mormor och morfars hus finns en liten stuga. Vi bor där ibland när vi hälsar på men inte nu. Nu bor i vi stora huset. Stugan är nämligen gammelmormors och hon är här. Hon vill vara nära mormor nu när mormor är dålig. Gammelmormors trädgård är så fin. Full med rosa, röda, vita, gula rosor. Hon har en liten sandlåda också. Det är ett gammalt traktordäck som morfar har fyllt med sand. Det är min sandlåda har gammelmormor sagt. Det är i alla fall bara jag som leker där. Alla hinkar och spadar som finns där är mina. På husets östra sida har gammelmormor tomater. Morfar tar hand om dem åt henne. Hon hinner inte med allt i trädgården så hon koncentrerar sig på rosorna. När solen sjunker är det dags för morfar att vattna tomaterna. De är stora, klarröda och smakar sött, nästan som äpple. Morfar står där länge: vattnar, tittar noga på varje planta, nyper av tjuvskott som tar energi. Tänk att den store bullrige mannen som nyper mig så hårt i kinden och nästan krossar min hand när han håller den, kan vara så försiktig och mjuk med tomaterna. Ödmjuk, vördnadsfull, varsam.
Minne 5, hästarna.
Morfar är bonde. Han har en stor ladugård. I den har han haft både kor och hästar. Nu är det bara några få hästar kvar. Jag vet att han är ledsen över att han inte har kraft nog att ha lika många hästar som han hade när mormor levde. Nu är de är mest kvar av sentimentala skäl har mamma förklarat. De försvinner snart, menar hon. Morfar har satt ut dem till försäljning.
Morfar vill så gärna att jag ska tycka om hästarna. Att jag ska vilja rida på dem. Så att mamma och moster kanske bestämmer sig för att ha kvar några av hästarna. Moster rider ofta. Men inte mamma. Mamma gillar inte hästar. Hon tycker att de är lömska. Morfar kan inte förstå det där. Han tycker att det är trams och att mamma överför sin rädsla på mig. Låt flickan bestämma själv! Han vill lyfta upp mig på hästarna så att jag kan testa lite. Då brukar mamma få panik. Ta ner henne genast, ryter hon. Hästarna är för stora!
Jag är lite rädd för hästarna, men jag vill inte erkänna det för vare sig morfar eller mamma. Då blir det bara ännu mer tjabbel.
En av morfars hästar har sprungit på Solvalla. Sprungit in en del pengar faktiskt. Honom har de använt för avel. Morfar är mäkta stolt över det. Men han är såld. Man kan inte ha kvar en sådan fin häst bara för nöjes skull. Även om moster rider så är det inte nog. Morfar pratar ofta om den där hästen. Hur fin han var. Nu får morfar nöja sig med att åka till Solvalla om han vill se riktigt fina hästar. Förut kunde han bara gå ner till ladugården. Han skakar på huvudet. Det är en sorg det där. Att hästarna inte kan vara kvar.
lördag 13 december 2008
Jihad... nee jag menar Jihde
Cp-i-huvudet-Jihde är den person i världen jag har minst respekt för. Men nu är det över. Idol är slut och förhoppningsvis går Jihde i graven.
När var det torsdag egentligen?
Varför sa jag i torsdags att jag aldrig mer skulle bli full igen någonsin ever forever ever när jag visste att det var Idol-final idag och jag inte klarar av att kolla in cp-i-huvudet-Jihde utan att hinka minst tre glas vin?
Toalett
Vi har haft gäster över. Efter detta inser jag att Jäl alltid fäller ner locket på toa. Jag har inte haft vett att uppskatta det tidigare.
fredag 12 december 2008
Fragment
Får minnesbild från julfesten. Jag står och pratar med den där avdelningschefen (han som jag erbjuder mig att vara ”feministmentor” åt eftersom jag tror att han slentrianmässigt anställer män och aldrig kvinnor). Helt plötsligt avbryter han mig. Han har noterat att jag har klippt mig. Jag är söt. Verkligen jättesöt!
Och eftersom jag är full blir jag inte arg utan smickrad. ”Åh tycker du?” piper jag och för genast upp handen till håret och börjar snurra en lock. Bäst att vicka lite på höften också.
I walk the walk. The walk of shame.
Och eftersom jag är full blir jag inte arg utan smickrad. ”Åh tycker du?” piper jag och för genast upp handen till håret och börjar snurra en lock. Bäst att vicka lite på höften också.
I walk the walk. The walk of shame.
torsdag 11 december 2008
Idag i punktform
- Mimmi påstår att jag och Cissi pratade i mun på varandra i säkert en halvtimme när vi hängde i köket igår på julfesten. Ingen hörde vad den andra sa. Men vi skrattade hela tiden. Jag kommer inte ihåg att vi hängde i köket. Inte heller vad det var jag berättade för Cissi som jag tyckte var så roligt. Det mesta jag berättar är i och för sig roligt. Så det kan ha varit nästan vad som helst.
- Cissi mår inte så bra idag. Kommer in först klockan elva. Klockan tolv bestämmer hon sig för att jobba hemifrån. Eller jag menar: ”jobba hemifrån”. Skoja. Hon har en massa korr och då går det jättebra att jobba hemifrån. ”Jobba”. Nej. Allvarligt. Jag skojar.
- Avbokar lunchdejt med Felicitas och äter pizza istället.
- Är sjukt sugen på Coca Cola. På burk. Burkcola rular. Måste köpa BC.
- Tar hissen ner till cafét och köper cola.
- Är fetingtrött.
- Garvar åt foton från igår som har lagts ut på gemensamma servern. Är bara med på ett enda kort. Puh.
- Har slött möte med mina traineer. Har en lite mer balanserad relation till dem idag och behöver inte kramas varje sekund. Vi sitter mittemot varandra utan att kramas en enda gång faktiskt. Det går finemang.
- Ringer och tjafsar lite med en jurist. Juristen rätt rolig. Vet att han har en cool klocka också därför är han extra okej. Eftersom han är jurist vill han in och peta i kommunikationen. Jag säger till på skarpen. Han är urbota skittråkig jurist och ska ge fan i kommunikationen. Jag är superrolig och uttrycksfull och det är jag som ansvarar för kommunikationen. Han ska bara se till att vi inte blir stämda. Juristen skrattar. Säger att det kliar i hans fingrar när han ser kommunikationen. Suck. Jag förklarar att det viktigaste inte är att allt blir grammatiskt korrekt. Eller att vi använder fancy pancy ord. En boring jurist kanske tycker det. Men ingen annan. Det viktigaste är att kunden känner sig triggad. Att kommunikationen får kunden att agera. Okej, capisce, comprende?
- Kollar om någon har kommenterat på bloggen.
- Läser några av mina egna blogginlägg.
- Skrattar lite åt mina roliga blogginlägg.
- Kollar om någon har skrivit något roligt på någon annan blogg.
- Låtsas jobba.
- Pratar med Cissi i telefon. Hon har glömt bort att hon hoppade upp i famnen på Buddy när hon dansade. Cissi får feta ångestattacken när jag berättar. Jag kan inte sluta skratta och får låsa in mig i ett konferensrum.
- Ringer Jäl och berättar om Cissis dans. Jäl fattar inte grejen och vill bara fortsätta jobba.
- Försöker tvinga Jäl att säga ”mjau” i luren.
- Jäl lägger på.
- Skickar mail till en annan jurist.
- Skriver lite på en rutinbeskrivning till säljarna.
- Läser ett protokoll.
- Gör lite kluddanteckningar på protokollet. Ritar glada gubbar där det står något jag tycker är bra. Skriver Åmä! och Que? vid saker jag inte gillar.
- Mailar lite. Ingen svarar.
- Uppdaterar mailen.
- Ingen har svarat.
- Undrar om det är fel på mailen.
- Skickar mail till mig själv.
- Mailen funkar.
- Bestämmer mig för att städa min arbetsplats imorgon istället.
- Går hem.
- Cissi mår inte så bra idag. Kommer in först klockan elva. Klockan tolv bestämmer hon sig för att jobba hemifrån. Eller jag menar: ”jobba hemifrån”. Skoja. Hon har en massa korr och då går det jättebra att jobba hemifrån. ”Jobba”. Nej. Allvarligt. Jag skojar.
- Avbokar lunchdejt med Felicitas och äter pizza istället.
- Är sjukt sugen på Coca Cola. På burk. Burkcola rular. Måste köpa BC.
- Tar hissen ner till cafét och köper cola.
- Är fetingtrött.
- Garvar åt foton från igår som har lagts ut på gemensamma servern. Är bara med på ett enda kort. Puh.
- Har slött möte med mina traineer. Har en lite mer balanserad relation till dem idag och behöver inte kramas varje sekund. Vi sitter mittemot varandra utan att kramas en enda gång faktiskt. Det går finemang.
- Ringer och tjafsar lite med en jurist. Juristen rätt rolig. Vet att han har en cool klocka också därför är han extra okej. Eftersom han är jurist vill han in och peta i kommunikationen. Jag säger till på skarpen. Han är urbota skittråkig jurist och ska ge fan i kommunikationen. Jag är superrolig och uttrycksfull och det är jag som ansvarar för kommunikationen. Han ska bara se till att vi inte blir stämda. Juristen skrattar. Säger att det kliar i hans fingrar när han ser kommunikationen. Suck. Jag förklarar att det viktigaste inte är att allt blir grammatiskt korrekt. Eller att vi använder fancy pancy ord. En boring jurist kanske tycker det. Men ingen annan. Det viktigaste är att kunden känner sig triggad. Att kommunikationen får kunden att agera. Okej, capisce, comprende?
- Kollar om någon har kommenterat på bloggen.
- Läser några av mina egna blogginlägg.
- Skrattar lite åt mina roliga blogginlägg.
- Kollar om någon har skrivit något roligt på någon annan blogg.
- Låtsas jobba.
- Pratar med Cissi i telefon. Hon har glömt bort att hon hoppade upp i famnen på Buddy när hon dansade. Cissi får feta ångestattacken när jag berättar. Jag kan inte sluta skratta och får låsa in mig i ett konferensrum.
- Ringer Jäl och berättar om Cissis dans. Jäl fattar inte grejen och vill bara fortsätta jobba.
- Försöker tvinga Jäl att säga ”mjau” i luren.
- Jäl lägger på.
- Skickar mail till en annan jurist.
- Skriver lite på en rutinbeskrivning till säljarna.
- Läser ett protokoll.
- Gör lite kluddanteckningar på protokollet. Ritar glada gubbar där det står något jag tycker är bra. Skriver Åmä! och Que? vid saker jag inte gillar.
- Mailar lite. Ingen svarar.
- Uppdaterar mailen.
- Ingen har svarat.
- Undrar om det är fel på mailen.
- Skickar mail till mig själv.
- Mailen funkar.
- Bestämmer mig för att städa min arbetsplats imorgon istället.
- Går hem.
Julfesten i punktform
- För att undvika karatefylla tackar jag nej till nubbe. Jag är så vuxen.
- Dricker istället en flaska vin själv. En vuxen bestämmer själv hur mycket hon tål. Och man måste inte dela med sig om man inte vill.
- Äter mest potatis. Sillen smakar konstigt.
- Dansar.
- Dansar tokigt.
- Dansar roligt.
- Dansar dramatiskt.
- Orkar inte dansa mer. Törstig.
- Hittar mer vin. Jippie!
- Mimmi på ekonomi försöker sälja mina klackisar för hundra kronor (efter att Cissi tvingat mig att ta av dem. Jag vill inte dansa mer, jag har ont i fötterna. Det ärinte en giltig anledning. Man tar av sig sina klackisar. Och fortsätter dansa. No matter what fortsätter man att dansa.)
- J på förvaltningen spelar luftgitarr till musiken. (Värdigt).
- Cissis ”show” på dansgolvet slutar med att hon hoppar upp på Buddy. Han ser ganska förvånad ut. I alla fall första gången.
- Nita (kvinna) och Hedis (man) har en diskussion om huruvida kvinnor får stånd eller inte. De tror att de får det. Jag säger att jag har i alla fall aldrig fått det. De svarar att det är för att jag är så pryd. Jag är hellre pryd än får stånd svarar jag. Nita tycker att jag är precis lika jävla pryd som Carran.
- Skvallrar för Carran att Nita tycker att hon är pryd.
- Carran muckar gräl med Nita som har kallat henne pryd.
- Carran hellre pryd än får stånd.
- Gullar med mina trianeer. Finns inga bättre. Så söta. Måste hälsa på. Förjävligt med anställningsstopp. Anställningsstopp trams. Hade jag varit chefis hade jag bara ”anställningsstopp schmanställningsstopp”. Jag hade bara tjoff, pang bom, fix.
- Erbjuder mig att vara mentor åt en av avdelningscheferna. Eftersom jag är orolig att han inte har rätt inställning till kvinnor. Han verkar inte jättetacksam över mitt generösa erbjudande.
- Frågar samma avdelningschef om han vill tillhöra det gamla gardet, det vill säga gubbväldesgubbjävlarna, eller vill han tillhöra det nya, fräscha, inspirerande gänget med massor av genomförbara och otroligt innovativa idéer (alltså jag och Cissi)? Va? Vill han det? Vavava? I så fall måste han ingå en pakt med mig. Hur pakten går till? Att han lyfter mig och Cissi när han blir ännu högre chef. Vad han får ut av pakten? Massor. Massor. Alltså att han ens behöver ställa frågan visar på att han är helt clueless. Han behöver mig och Cissi. Det är obvious. Tokigt obvious.
- Klockan 01.00 bestämmer jag och Kaysie oss för att det är en alldeles utmärkt idé att dricka upp en halv flaska ljummet vitt vin.
- Somnar i taxin hem. Analytikerjävlarna (och avdelningschefen) som jag delar taxin med dumpar mig vid Fridhemsplan. Jag får gå hem därifrån. Det är säkert trehundra meter. Det tar en kvart. Slår alltså personligt rekord i att gå långsamt. Härligt.
- Dricker istället en flaska vin själv. En vuxen bestämmer själv hur mycket hon tål. Och man måste inte dela med sig om man inte vill.
- Äter mest potatis. Sillen smakar konstigt.
- Dansar.
- Dansar tokigt.
- Dansar roligt.
- Dansar dramatiskt.
- Orkar inte dansa mer. Törstig.
- Hittar mer vin. Jippie!
- Mimmi på ekonomi försöker sälja mina klackisar för hundra kronor (efter att Cissi tvingat mig att ta av dem. Jag vill inte dansa mer, jag har ont i fötterna. Det ärinte en giltig anledning. Man tar av sig sina klackisar. Och fortsätter dansa. No matter what fortsätter man att dansa.)
- J på förvaltningen spelar luftgitarr till musiken. (Värdigt).
- Cissis ”show” på dansgolvet slutar med att hon hoppar upp på Buddy. Han ser ganska förvånad ut. I alla fall första gången.
- Nita (kvinna) och Hedis (man) har en diskussion om huruvida kvinnor får stånd eller inte. De tror att de får det. Jag säger att jag har i alla fall aldrig fått det. De svarar att det är för att jag är så pryd. Jag är hellre pryd än får stånd svarar jag. Nita tycker att jag är precis lika jävla pryd som Carran.
- Skvallrar för Carran att Nita tycker att hon är pryd.
- Carran muckar gräl med Nita som har kallat henne pryd.
- Carran hellre pryd än får stånd.
- Gullar med mina trianeer. Finns inga bättre. Så söta. Måste hälsa på. Förjävligt med anställningsstopp. Anställningsstopp trams. Hade jag varit chefis hade jag bara ”anställningsstopp schmanställningsstopp”. Jag hade bara tjoff, pang bom, fix.
- Erbjuder mig att vara mentor åt en av avdelningscheferna. Eftersom jag är orolig att han inte har rätt inställning till kvinnor. Han verkar inte jättetacksam över mitt generösa erbjudande.
- Frågar samma avdelningschef om han vill tillhöra det gamla gardet, det vill säga gubbväldesgubbjävlarna, eller vill han tillhöra det nya, fräscha, inspirerande gänget med massor av genomförbara och otroligt innovativa idéer (alltså jag och Cissi)? Va? Vill han det? Vavava? I så fall måste han ingå en pakt med mig. Hur pakten går till? Att han lyfter mig och Cissi när han blir ännu högre chef. Vad han får ut av pakten? Massor. Massor. Alltså att han ens behöver ställa frågan visar på att han är helt clueless. Han behöver mig och Cissi. Det är obvious. Tokigt obvious.
- Klockan 01.00 bestämmer jag och Kaysie oss för att det är en alldeles utmärkt idé att dricka upp en halv flaska ljummet vitt vin.
- Somnar i taxin hem. Analytikerjävlarna (och avdelningschefen) som jag delar taxin med dumpar mig vid Fridhemsplan. Jag får gå hem därifrån. Det är säkert trehundra meter. Det tar en kvart. Slår alltså personligt rekord i att gå långsamt. Härligt.
Nu sen
”Nu börjar de dyka upp alltså, de sista tappra…” Så sa chefen när jag lallade in på jobbet vid kvart över tio. Sedan berättade han att citat ALLA slut citat har varit och kollat in min arbetsplats för att mina skor och mitt smink ligger utspritt på golvet. Och en påse. Och ett nagellack. Plus att det står en halvtom ölburk på skänken. Och tre gamla kaffemuggar. Kollegorna får ”flashbacks från när de hade tonåringar hemma”. Men jag är trött och orkar inte plocka upp. Jag gör det sen. JAG SKA! Men inte nu. Sen.
onsdag 10 december 2008
tisdag 9 december 2008
Julfest
Imorgon har vi julfest med jobbet. Jag är så SJUKT laddad. Jag ska ha på mig min nya kjol som mamma har sytt. Den är J Ä T T E F I N.
Fifan vad jag ska parta. Jag ska bli duktigt berusad. Säga till Sverigechefen* att jag tycker att det är dålig stil att man aldrig får veta vad Hemliga Klubben (ledningsgruppen) pysslar med. Att jag är orolig för hur det ska gå nästa år när vår enda kvinnliga medlem i Hemliga Klubben går på mammaledighet. Att jag är orolig för att det lyfts för få kvinnor i vår organisation. Att det är viktigt att Hemliga Klubben tar fram en jämställdhetsplan. Sen ska jag nypa honom i rumpan, blinka och kalla honom "lilla gubben".
Detta tänker jag toppa med att sno åt mig en mikrofon och sjunga Stad i ljus för hela avdelningen, kräkas på toaletten, snatta en analytikers Visakort och betala taxiresan hem med det.
*Förra veckan frågade Sverigechefen mig om jag har spanskt eller italienskt påbrå för att jag skällde ut honom när jag tyckte att han trängde sig i kaffekön. Man ska inte tränga sig i kaffekön.
Fifan vad jag ska parta. Jag ska bli duktigt berusad. Säga till Sverigechefen* att jag tycker att det är dålig stil att man aldrig får veta vad Hemliga Klubben (ledningsgruppen) pysslar med. Att jag är orolig för hur det ska gå nästa år när vår enda kvinnliga medlem i Hemliga Klubben går på mammaledighet. Att jag är orolig för att det lyfts för få kvinnor i vår organisation. Att det är viktigt att Hemliga Klubben tar fram en jämställdhetsplan. Sen ska jag nypa honom i rumpan, blinka och kalla honom "lilla gubben".
Detta tänker jag toppa med att sno åt mig en mikrofon och sjunga Stad i ljus för hela avdelningen, kräkas på toaletten, snatta en analytikers Visakort och betala taxiresan hem med det.
*Förra veckan frågade Sverigechefen mig om jag har spanskt eller italienskt påbrå för att jag skällde ut honom när jag tyckte att han trängde sig i kaffekön. Man ska inte tränga sig i kaffekön.
Bortskänkes: Flådig paradvåning!
Dyra på jobbet slänger, lite i förbifarten, ur sig att hon har en kompis som ska lämna en trea på Östermalm. Den är på cirka hundra kvadratmeter, har högt i tak och tjusig interiör. Bra hyresvärd också. Är någon möjligtvis intresserad?
Eh?
Jag! Jagjagjagjag!
Är snabb som en vessla att anmäla mitt intresse. Mailbombar Jäl att det redan är klart. Vi ska bo i flådig paradvåning! På HUNDRA kvadrat! Jippie. Halleluja. Prisad vare Hyresrätten!
Men Dyra tycker inte att jag och Jäl kan sälja vår lägenhet nu. Då blir det ju förlust.
Jaha. So?
Inte ansvarfullt enligt Dyra. Så gör man inte. Hon frågar en farbror på jobbet istället. Han tackar såklart ja. Jaha, så var det med det. Borta, gone forever. Bye bye nice flat.
Jäl tar inte nyheten särskilt bra. Han tycker att jag kan hälsa Dyra att hon är den största IDIOTEN i hela världen. Farbrorn också. Hitler framstår för fan som en jävla kattunge jämfört med mina ballekollegor! Han HATAR dem. Hatahatahatahatahatahatar! Hatar dem sååå mycket.
Inte för att vi ens vill bo på Östermalm. Skitnödigare ställe får man ju leta efter. Och jag har läst ”De är rikast i din kommun” i Aftonbladet. De som bor på där är inte ens rika, de bara tror att de är det. Jämfört med övriga världen är de den pinsamma kusinen från landet. Det är genant.
Och hur som helst så vill vi bo skittrångt på Kungsholmen. Så det så!
Eh?
Jag! Jagjagjagjag!
Är snabb som en vessla att anmäla mitt intresse. Mailbombar Jäl att det redan är klart. Vi ska bo i flådig paradvåning! På HUNDRA kvadrat! Jippie. Halleluja. Prisad vare Hyresrätten!
Men Dyra tycker inte att jag och Jäl kan sälja vår lägenhet nu. Då blir det ju förlust.
Jaha. So?
Inte ansvarfullt enligt Dyra. Så gör man inte. Hon frågar en farbror på jobbet istället. Han tackar såklart ja. Jaha, så var det med det. Borta, gone forever. Bye bye nice flat.
Jäl tar inte nyheten särskilt bra. Han tycker att jag kan hälsa Dyra att hon är den största IDIOTEN i hela världen. Farbrorn också. Hitler framstår för fan som en jävla kattunge jämfört med mina ballekollegor! Han HATAR dem. Hatahatahatahatahatahatar! Hatar dem sååå mycket.
Inte för att vi ens vill bo på Östermalm. Skitnödigare ställe får man ju leta efter. Och jag har läst ”De är rikast i din kommun” i Aftonbladet. De som bor på där är inte ens rika, de bara tror att de är det. Jämfört med övriga världen är de den pinsamma kusinen från landet. Det är genant.
Och hur som helst så vill vi bo skittrångt på Kungsholmen. Så det så!
måndag 8 december 2008
Ser ni?
Nu är det i full gång. Jag klarade det!
Fy fan va många bra bilder jag ska lägga upp här nu! Jag ska bara smattra in dem.
Emster = grävande, undersökande superjournalist. Alltid på hugget.
Shit vilken grym mobilbloggare jag ÄR!
Alltså jag är ju inte journalist på riktigt. Men nästan. Nu när jag kan ta kort med mobilen.
Värsta grejen.
Se upp för här kommer jag och min röda mobiltelefon! Och vi censurerar ICKE!
Fy fan va många bra bilder jag ska lägga upp här nu! Jag ska bara smattra in dem.
Emster = grävande, undersökande superjournalist. Alltid på hugget.
Shit vilken grym mobilbloggare jag ÄR!
Alltså jag är ju inte journalist på riktigt. Men nästan. Nu när jag kan ta kort med mobilen.
Värsta grejen.
Se upp för här kommer jag och min röda mobiltelefon! Och vi censurerar ICKE!
Teknisk hänger med
Igår skulle jag fixa så att jag kan mobilblogga. Lägga upp fräsiga bilder här på bloggen. För jag är så teknisk. Och jag hänger med så bra. Toppentoppen.
Så här bra blev det.
Nej. Jag hade inte tänkt starta en ny blogg. Nej. Bilden skulle inte läggas upp två gånger.
Min mobil är fan helt sjuk i huvudet! Bilden skulle hit. Inte dit! När Felicitas kommer hem får hon se till att fixa det här. Orkar inte mer. Teknisk skitdjungel, alla som mobilbloggar är nördar. Bajs.
Ger upp.
JAAAAAN-EEEEE?
Så här bra blev det.
Nej. Jag hade inte tänkt starta en ny blogg. Nej. Bilden skulle inte läggas upp två gånger.
Min mobil är fan helt sjuk i huvudet! Bilden skulle hit. Inte dit! När Felicitas kommer hem får hon se till att fixa det här. Orkar inte mer. Teknisk skitdjungel, alla som mobilbloggar är nördar. Bajs.
Ger upp.
JAAAAAN-EEEEE?
söndag 7 december 2008
Jag och Jäl på Grönan
Jäls första besök på Grönan. Som vi skrattade. Ojoj vilka roliga grejer de har på Grönan. Helt otroligt. Och tur med vädret hade vi också!
Jorå hej hej här är jag
Fått ny klocka (i ettårig förlovningspresent från min kille) efter att den gamla klockan Orvar hoppade ner i golvet och slog sig sönder och samman. Orvar bara blinkar nu. Nya klockan way bättre än gamla. Nya klockan är likadan som gamla klockan fast i guldfärg och med supredupercool inbyggd lampa i turkos. Gamla klockans lampa var grön. Hur töntigt som helst. Men nu har jag alltså ny klocka. Guld-diggi-klocka!
Det är jag och Maia Hirasawa. Tuffast.
lördag 6 december 2008
Ettårig förlovningsdag
1. Vad är ditt första minne av Jäl / Emster?
Emster: Från Västerås. Jäl var hemma hos Fjonkan och stekte köpeköttbullar. Jag fick smaka. Han var lite svår, lite butter. Hade några finnar. Typisk ”Peak performancestil” men ändå söt på något sätt.
Jäl: En bakfylla i Fjonkas lägehet i Västerås. Emster var där när jag kom förbi och skulle laga mat.
2. Ert första gräl:
Emster: Vi hade varit hemma hos Jälmamman på middag och i bilen hem körde han jättesnabbt. Han var arg på något. Något mesigt. Så jag kunde inte hålla mig. Började skratta. Då blev han ännu mer arg så då blev det ett riktigt gräl…
Jäl: Ingen aning
3. Ni är ute och åker på en öde skogsväg då ni får bensinstopp. Vem av er går med reservdunken till närmaste bensinmack eller hus för att be om hjälp?
Emster: Jäl kommer säga att han gör det. Men han skulle tvinga mig, säga att det ingår i den förbannade planen.
Jäl: Det blir jag men eftersom Emster ALDRIG skulle våga stanna kvar går vi båda två.
4. Ni har haft en stor fest med många gäster och dagen efter fyller disken hela köket. Vem av er diskar och plockar iordning?
Emster: Helt klart jag. Jäl sover nämligen sjukt länge dagen efter en fest. Men jag tror att han tror att det är han som städar efter fester. Han tror att han gör allt.
Jäl: Mest jag men gästerna och Emster skulle hjälpa till.
5. Vem är det egentligen som bestämmer hemma hos er?
Emster: Vi har ett jämställt förhållande. Men Jäl vill inte bestämma. Man får tvinga honom ibland.
Jäl: Det är Emster utom när det gäller det som verkligen är viktigt då är det jag.
6. Vem utav er är bäst chaufför?
Emster: Jäl. Det betyder inte att han är bra – bara att jag är sämre…
Jäl: Utan tvekan jag och om Emster ens har en tanke på att säga något annat är det en lögn.
7. Vem är mest ekonomisk?
Emster: Jag. Jag är mycket bättre på att spara pengar. Jäl räknar bara på en massa budgetar som ändå spricker.
Jäl: Jag
8. Vem syr nya gardiner?
Emster: Min mamma.
Jäl: Ingen av oss det blir svärmor.
9. Vem städar oftast toaletten?
Emster: Jag. Jäl städar köket och jag badrummet.
Jäl: Är nog ganska Even Steven men om det skall till att fixa i avlopp blir det jag.
10. Vem spenderar mest pengar?
Emster: Hmm. Svår fråga. Men det är nog jag.
Jäl: Emster, men hon kommer säga att det är jag.
11. Vem snarkar mest?
Emster: Jäl. Fast han är duktig och snarkar nästan aldrig.
Jäl: Emster
12. Hur träffades ni?
Emster: Ja det var då. Hemma hos Fjonkan.
Jäl: Se första frågan, genom Fjoka
13. Senaste film som ni såg tillsammans?
Emster: Wallander. I söndags på Fyran.
Jäl: Ingen aning, säkert någon tv4-svensk-skit-deckare.
Emster: Från Västerås. Jäl var hemma hos Fjonkan och stekte köpeköttbullar. Jag fick smaka. Han var lite svår, lite butter. Hade några finnar. Typisk ”Peak performancestil” men ändå söt på något sätt.
Jäl: En bakfylla i Fjonkas lägehet i Västerås. Emster var där när jag kom förbi och skulle laga mat.
2. Ert första gräl:
Emster: Vi hade varit hemma hos Jälmamman på middag och i bilen hem körde han jättesnabbt. Han var arg på något. Något mesigt. Så jag kunde inte hålla mig. Började skratta. Då blev han ännu mer arg så då blev det ett riktigt gräl…
Jäl: Ingen aning
3. Ni är ute och åker på en öde skogsväg då ni får bensinstopp. Vem av er går med reservdunken till närmaste bensinmack eller hus för att be om hjälp?
Emster: Jäl kommer säga att han gör det. Men han skulle tvinga mig, säga att det ingår i den förbannade planen.
Jäl: Det blir jag men eftersom Emster ALDRIG skulle våga stanna kvar går vi båda två.
4. Ni har haft en stor fest med många gäster och dagen efter fyller disken hela köket. Vem av er diskar och plockar iordning?
Emster: Helt klart jag. Jäl sover nämligen sjukt länge dagen efter en fest. Men jag tror att han tror att det är han som städar efter fester. Han tror att han gör allt.
Jäl: Mest jag men gästerna och Emster skulle hjälpa till.
5. Vem är det egentligen som bestämmer hemma hos er?
Emster: Vi har ett jämställt förhållande. Men Jäl vill inte bestämma. Man får tvinga honom ibland.
Jäl: Det är Emster utom när det gäller det som verkligen är viktigt då är det jag.
6. Vem utav er är bäst chaufför?
Emster: Jäl. Det betyder inte att han är bra – bara att jag är sämre…
Jäl: Utan tvekan jag och om Emster ens har en tanke på att säga något annat är det en lögn.
7. Vem är mest ekonomisk?
Emster: Jag. Jag är mycket bättre på att spara pengar. Jäl räknar bara på en massa budgetar som ändå spricker.
Jäl: Jag
8. Vem syr nya gardiner?
Emster: Min mamma.
Jäl: Ingen av oss det blir svärmor.
9. Vem städar oftast toaletten?
Emster: Jag. Jäl städar köket och jag badrummet.
Jäl: Är nog ganska Even Steven men om det skall till att fixa i avlopp blir det jag.
10. Vem spenderar mest pengar?
Emster: Hmm. Svår fråga. Men det är nog jag.
Jäl: Emster, men hon kommer säga att det är jag.
11. Vem snarkar mest?
Emster: Jäl. Fast han är duktig och snarkar nästan aldrig.
Jäl: Emster
12. Hur träffades ni?
Emster: Ja det var då. Hemma hos Fjonkan.
Jäl: Se första frågan, genom Fjoka
13. Senaste film som ni såg tillsammans?
Emster: Wallander. I söndags på Fyran.
Jäl: Ingen aning, säkert någon tv4-svensk-skit-deckare.
torsdag 4 december 2008
Hip hop
Yo.
Är så jällaskitihelvetestrött.
Ska ha de softish å slappa ikväll. Om min "ho" kommer hem snart ska han få en bitchslap för att han inte har bassat käk. Jag fick göra. Inte okej. Jag kirrade igår ju.
Kollar in feta tvprogrammet nu. Det är typ PH phat. Det är nice asså. Jag bara chillar.
Måste jetta nu. Ta bort kastrullen. Det kokar över. Hajjaru da lege? Bråda tider. Snart käk. Sweet.
Peace out.
Är så jällaskitihelvetestrött.
Ska ha de softish å slappa ikväll. Om min "ho" kommer hem snart ska han få en bitchslap för att han inte har bassat käk. Jag fick göra. Inte okej. Jag kirrade igår ju.
Kollar in feta tvprogrammet nu. Det är typ PH phat. Det är nice asså. Jag bara chillar.
Måste jetta nu. Ta bort kastrullen. Det kokar över. Hajjaru da lege? Bråda tider. Snart käk. Sweet.
Peace out.
Yoga
Jag har fått tips från min chef om att börja på Yoga. Han tycker nämligen att jag ska lära mig att andas. Och jag är benägen att hålla med. Det verkar vara en bra grej att kunna.
WHAT!?
Fick det här testet eller vad man ska kalla det från Felicitas.
Men det blev något fel. För det stämmer ju inte!
Men det blev något fel. För det stämmer ju inte!
You Are a Siamese Cat |
 You are a very communicative creature. You're eager to express yourself - and do so often. You are very dependent and love attention. You will complain if you are not getting enough affection. Even though you are very loving, you can seem aloof, unpredictable, and stubborn in relationships. A relationship with you takes a lot of patience. |
onsdag 3 december 2008
Nyfiken (gul) i en strut
Det ligger ett kuvert i hallen till Jäl. Ja, det står JÄL på kuvertet. Det måste ju vara trisslotten som ÄNTLIGEN har hittat hit!
Åhhhh, så nyfiken. Vill skraaaaaapa. Miljoner. Me. Now.
Åhhhh, så nyfiken. Vill skraaaaaapa. Miljoner. Me. Now.
Gästblogg: Jäl spårar om färger och livscoacher
Visst gult är ju bra det rimmar ju på... bra.
Tänk vilken fin värld det hade varit om alla var gula - en jävla massa snack om inget alls och inget hade någonsin blivit gjort eftersom ingen kan ta ett beslut.
Tycker hela grejen är helt fruktansvärd. Här sitter ni, år 2008, och är glada och stolta över att ha blivit inplacerade i ett fack av någon jävla konsult som har gått en 5p webbkurs på hur man tjänar pengar på att lura folk. Men mig lurar de inte! Jag är Jäl - thats it -inga färger, inget snack! Spelar ingen roll om konsulten i fråga nyttjar uttryck som "Ad-Hoc" "Puck" "Bilateralt möte" m.m. mig lurar de inte! Visst, konsulten kan ett par ord på latin, buhu, jag lovar att hans/hennes motto är "carpe diem". ”Nä men guuuuud så bra”, ”det är ju verkligen sant”, ”jajajaja”, ”visst, tänk så rätt han har”... MIG LURAR DE INTE!!!
Den här typen av människor, om man så kallar sig för livscoach eller (som jag såg på tv igår) intuitionscoach (återkommer till detta) är bara affärsmänniskor. De vill bara tjäna pengar på att lura folk och den som säger något annat ljuger. Allt handlar ju om att slappna av… Ja, men slappna av då för fan, sluta köp böcker i stil med "Bli lycklig nu" (hoppas det inte finns en bok som heter så) "Älska dig själv" eller min favvo "Män från mars kvinnor från Venus" ojoj skulle kunna skriva hur mycket som helst om bara den skiten*. Jävla John Gray, fy fan den snubben har tjänat pengar på att sälja sin skit ojojoj.
Så här håller det på den ena bluffen efter den andra, när blev Svensson pöbel? Va?
Det jag såg igår, intuitionscoach, var en kvinna som gjorde affär på att berätta för folk att det gäller att komma in i rätt flow…tjena…hon visade detta klarare genom att rita två trianglar. En stod med en plan sida ner medans den andra stod med spetsen ner. Här gäller det alltså att stå med den breda sidan ner, eftersom det går åt mycket mer energi att balansera på den lilla spetsen. Ja men vad är det frågan om? Här sitter hon och ritar i TV (skit på er SVT som sponsrar sån här pseudovetenskap BS) medan folk mår dåligt på riktigt. Enligt mig borde hon spärras in, för gott.
Om man nu mår sååå dåligt att man tror att en bok, en sten, en kvinna i konstigt hår som ritar trianglar, någon som kollar dig i ögonen och sen säger vart du har ont eller någon typ av coach ska få dig att må bra, då har du helt klart andra problem kompis. Har du ont, gå till en läkare** mår du dåligt: ja men gå till en terapeut då för fan.
Ok, visst, här kan man tycka att det sprang iväg lite från själva färgdiskussionen. Och ja det håller jag med om. Detta har inte så mycket att göra med färger men jag kunde inte hålla mig, det gick bara inte.
Det jag egentligen ville säga om färgerna är att hela grejen känns lite tyskt 40-tal…
/ Jäl
*Vi har den boken hemma. En present till Jäl från hans mamma eller en present från Jäl till mig. Kommer inte ihåg vilket (reds anm).
** Jäl har haft ont i nacken i snart åtta månader men vägrar att gå till naprapat eller läkare (också reds anm).
Tänk vilken fin värld det hade varit om alla var gula - en jävla massa snack om inget alls och inget hade någonsin blivit gjort eftersom ingen kan ta ett beslut.
Tycker hela grejen är helt fruktansvärd. Här sitter ni, år 2008, och är glada och stolta över att ha blivit inplacerade i ett fack av någon jävla konsult som har gått en 5p webbkurs på hur man tjänar pengar på att lura folk. Men mig lurar de inte! Jag är Jäl - thats it -inga färger, inget snack! Spelar ingen roll om konsulten i fråga nyttjar uttryck som "Ad-Hoc" "Puck" "Bilateralt möte" m.m. mig lurar de inte! Visst, konsulten kan ett par ord på latin, buhu, jag lovar att hans/hennes motto är "carpe diem". ”Nä men guuuuud så bra”, ”det är ju verkligen sant”, ”jajajaja”, ”visst, tänk så rätt han har”... MIG LURAR DE INTE!!!
Den här typen av människor, om man så kallar sig för livscoach eller (som jag såg på tv igår) intuitionscoach (återkommer till detta) är bara affärsmänniskor. De vill bara tjäna pengar på att lura folk och den som säger något annat ljuger. Allt handlar ju om att slappna av… Ja, men slappna av då för fan, sluta köp böcker i stil med "Bli lycklig nu" (hoppas det inte finns en bok som heter så) "Älska dig själv" eller min favvo "Män från mars kvinnor från Venus" ojoj skulle kunna skriva hur mycket som helst om bara den skiten*. Jävla John Gray, fy fan den snubben har tjänat pengar på att sälja sin skit ojojoj.
Så här håller det på den ena bluffen efter den andra, när blev Svensson pöbel? Va?
Det jag såg igår, intuitionscoach, var en kvinna som gjorde affär på att berätta för folk att det gäller att komma in i rätt flow…tjena…hon visade detta klarare genom att rita två trianglar. En stod med en plan sida ner medans den andra stod med spetsen ner. Här gäller det alltså att stå med den breda sidan ner, eftersom det går åt mycket mer energi att balansera på den lilla spetsen. Ja men vad är det frågan om? Här sitter hon och ritar i TV (skit på er SVT som sponsrar sån här pseudovetenskap BS) medan folk mår dåligt på riktigt. Enligt mig borde hon spärras in, för gott.
Om man nu mår sååå dåligt att man tror att en bok, en sten, en kvinna i konstigt hår som ritar trianglar, någon som kollar dig i ögonen och sen säger vart du har ont eller någon typ av coach ska få dig att må bra, då har du helt klart andra problem kompis. Har du ont, gå till en läkare** mår du dåligt: ja men gå till en terapeut då för fan.
Ok, visst, här kan man tycka att det sprang iväg lite från själva färgdiskussionen. Och ja det håller jag med om. Detta har inte så mycket att göra med färger men jag kunde inte hålla mig, det gick bara inte.
Det jag egentligen ville säga om färgerna är att hela grejen känns lite tyskt 40-tal…
/ Jäl
*Vi har den boken hemma. En present till Jäl från hans mamma eller en present från Jäl till mig. Kommer inte ihåg vilket (reds anm).
** Jäl har haft ont i nacken i snart åtta månader men vägrar att gå till naprapat eller läkare (också reds anm).
Kom på!
Jag trodde jag kom på grejen – att det är Jäl som har blivit gammal och hör dåligt, inte jag som har vaxpropp. Men sen insåg jag att då skulle han ju tycka att jag pratade tyst och inte högt.
Kan kanske ändå vara ett åldersstecken för Jäl. Jag tycker nog att han har börjat sänka volymen på både stereon och tvn. Pensiovarning!
Som om jag skulle vara HÖGLJUDD!?! Tss.
Kan kanske ändå vara ett åldersstecken för Jäl. Jag tycker nog att han har börjat sänka volymen på både stereon och tvn. Pensiovarning!
Som om jag skulle vara HÖGLJUDD!?! Tss.
Öronvax
Jäl säger att jag har börjat prata väldigt högt den senaste tiden. Han misstänker att jag kanske har fått en vaxpropp i örat nu igen. Snark. I hate vaxpropp i örat. Det är sjukt obehagligt att spola öronen. Lite äckligt faktiskt. Men jag blir ändå som ett barn och tvingar sjuksystern att visa mig hur stor proppen är innan hon slänger den. Ett mycket konstigt beteende, jag vet. Men jag kan inte låta bli.
Måste alltså ringa Företagshälsan idag och boka tid idag. Så att mina kollegor inte börjar köra klassikern ”Hör du illa? Spola öronen vettja!”.
Måste alltså ringa Företagshälsan idag och boka tid idag. Så att mina kollegor inte börjar köra klassikern ”Hör du illa? Spola öronen vettja!”.
tisdag 2 december 2008
Jordnöt?
Håller nog på att utveckla elallergi. Blir helt rödflammig i ansiktet av att sitta framför datorn. Är varm, lite halvsvettig och håret har blivit elektriskt och står åt alla håll. Jättesnyggt. Fräscht. Sexigt på något sätt.
Nu ska jag nog gå och förföra min kille.
Nu ska jag nog gå och förföra min kille.
Peppad
Blev så peppad av era (Bea, Ninde, S) knuff i ryggen att jag faktiskt ctrl c ctrl v förra inlägget och publicerade på förortsbloggen.
Lovar att copyn på byrån kommer att ringa imorgon och bara: Öh, vad gör du? Vem är du? Kan du sluta älta dig själv??
Då kommer jag svara att det är ute med duktiga flickor som är snälla. De går bara in i väggen. Det är så ute. Att vara argbigga, ilsk och bitsk är det nya svart. Det kommer att bli massive hit att jag är me-me-me. För det har Bea och Ninde och S sagt. Så det så. Copyjävel*!
*Bara copyjävel om han ringer. Givetvis. Annars snäll copy, fin copy.
Lovar att copyn på byrån kommer att ringa imorgon och bara: Öh, vad gör du? Vem är du? Kan du sluta älta dig själv??
Då kommer jag svara att det är ute med duktiga flickor som är snälla. De går bara in i väggen. Det är så ute. Att vara argbigga, ilsk och bitsk är det nya svart. Det kommer att bli massive hit att jag är me-me-me. För det har Bea och Ninde och S sagt. Så det så. Copyjävel*!
*Bara copyjävel om han ringer. Givetvis. Annars snäll copy, fin copy.
Jag är nyfiken gul
På jobbet har vi gjort personlighetstest. Jag har en gul personlighet. Det betyder att jag är engagerad, entusiastisk, nyfiken, optimistisk. För mig är kommunikationen viktigast. Jag vill vara kreativ och att vi ska arbeta i grupp - tillsammans.
Jag skickar massmail till kompisar och kollegor. Mina mail är fyllda med roliga budskap. De avslutas alltid med en smiley. Jag vill vara vän med alla, ha relationer som betyder något. Jag skiljer inte på jobb och fritid, jag skiljer inte på kollegor och vänner. Alla måste gilla mig. Och jag vill gilla alla.
När jag arbetar vill jag få "en känsla" för ett projekt. Det är viktigare än siffror. Välvilliga personer uppfattar mig som öppen, charmerande, spontan. Andra kan uppfatta mig som självupptagen, pratsam, ytlig, alltför självsäker. De tycker att jag är en drömmare, att jag är egenkär och okoncentrerad. Jag har till exempel fått höra att "...du är inte så bra på att lyssna, va?". Visserligen efter att vi båda fått i oss ett antal öl på en firmafest, men i alla fall - det är inte kul!
Det kan (helt felaktigt) uppfattas som att jag ”tar för mycket plats”. Det gör jag inte. Jag vill bara inte att det ska bli tyst. Usch vad jobbigt. Nej, man ska prataprataprata!
Jag är tidsoptimist. Som en virrpanna lallar jag omkring på jobbet och bara tänker på kommunikationen , jag missar möten och glömmer bort att gå på lunch. "Flum" skulle kanske en strukturfascist säga. En dominant chef som vill ha korta, faktaspäckade sammanfattningar skulle också tycka att jag är fladdrig. Jag kommer nämligen aldrig till sak, aldrig till punkt, jag bara pladdrar på: pladder pladder haha vad roligt vi har, vilken bra relation!
Men jag kan sanningsenligt skriva i CVt att jag är flexibel. (Yay!)
:-)
Jag skickar massmail till kompisar och kollegor. Mina mail är fyllda med roliga budskap. De avslutas alltid med en smiley. Jag vill vara vän med alla, ha relationer som betyder något. Jag skiljer inte på jobb och fritid, jag skiljer inte på kollegor och vänner. Alla måste gilla mig. Och jag vill gilla alla.
När jag arbetar vill jag få "en känsla" för ett projekt. Det är viktigare än siffror. Välvilliga personer uppfattar mig som öppen, charmerande, spontan. Andra kan uppfatta mig som självupptagen, pratsam, ytlig, alltför självsäker. De tycker att jag är en drömmare, att jag är egenkär och okoncentrerad. Jag har till exempel fått höra att "...du är inte så bra på att lyssna, va?". Visserligen efter att vi båda fått i oss ett antal öl på en firmafest, men i alla fall - det är inte kul!
Det kan (helt felaktigt) uppfattas som att jag ”tar för mycket plats”. Det gör jag inte. Jag vill bara inte att det ska bli tyst. Usch vad jobbigt. Nej, man ska prataprataprata!
Jag är tidsoptimist. Som en virrpanna lallar jag omkring på jobbet och bara tänker på kommunikationen , jag missar möten och glömmer bort att gå på lunch. "Flum" skulle kanske en strukturfascist säga. En dominant chef som vill ha korta, faktaspäckade sammanfattningar skulle också tycka att jag är fladdrig. Jag kommer nämligen aldrig till sak, aldrig till punkt, jag bara pladdrar på: pladder pladder haha vad roligt vi har, vilken bra relation!
Men jag kan sanningsenligt skriva i CVt att jag är flexibel. (Yay!)
:-)
måndag 1 december 2008
I desperat behov av hjälp
Jag gullepluttinuttbloggar på förortsbloggen (ni vet, bloggen som jag Felicitas och Lott har nu när vi är med i en reklamkampanj för det här förortscentrumet). Eller jag försöker gullepluttinuttblogga. Det är jättesvårt. Jag vet inte hur man gör när man är trevlig! All cred till alla som kan skriva trevligt. Verkligen. För det är sju-hu-kt svårt. Jag skriver typ så här:
"Hjälp vad fort en helg går! Vi har i alla fall haft det riktigt skönt: träffat vänner, ätit god mat och testat en av årets Beaujolais Nouveau. Den vi testade var väldigt god så jag kan verkligen rekommendera att passa på och köpa en flaska innan de tar slut. Vi testade den här. Idag har vi julpyntat lägenheten och hunnit med att gå en sväng på Streets julmarknad vid Hornstull. Men det var så mycket folk att jag nästan fick panik ;-)"
Sedan la jag upp lite bilder från helgen.
PINSAMT!
Bloggvänner, jag ber er: hjälp mig. H J Ä L P M I G. Jag är desperat! Jag måste vara trevlig and I don’t know how! Så pliiis. Jag behöver följande:
- gulliga avslutsfraser
- gulliga hälsningsfraser
- meningslösa gullepluttstycken
- allmänt pladder (som är trevligt, inte mitt vanliga raljerande över Jihde är eller något annat där jag får leva ut som argbigga: fräs, fräs!)
Kom igen. Vad gör gulliga tjejer? Vad säger de? Vad tänker de?
Hjälp.
Hilfe.
Help.
Allra ödmjukaste tack på förhand.
"Hjälp vad fort en helg går! Vi har i alla fall haft det riktigt skönt: träffat vänner, ätit god mat och testat en av årets Beaujolais Nouveau. Den vi testade var väldigt god så jag kan verkligen rekommendera att passa på och köpa en flaska innan de tar slut. Vi testade den här. Idag har vi julpyntat lägenheten och hunnit med att gå en sväng på Streets julmarknad vid Hornstull. Men det var så mycket folk att jag nästan fick panik ;-)"
Sedan la jag upp lite bilder från helgen.
PINSAMT!
Bloggvänner, jag ber er: hjälp mig. H J Ä L P M I G. Jag är desperat! Jag måste vara trevlig and I don’t know how! Så pliiis. Jag behöver följande:
- gulliga avslutsfraser
- gulliga hälsningsfraser
- meningslösa gullepluttstycken
- allmänt pladder (som är trevligt, inte mitt vanliga raljerande över Jihde är eller något annat där jag får leva ut som argbigga: fräs, fräs!)
Kom igen. Vad gör gulliga tjejer? Vad säger de? Vad tänker de?
Hjälp.
Hilfe.
Help.
Allra ödmjukaste tack på förhand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)