De flesta som läser bloggen har bättre koll på mitt liv än några av mina nära vänner. Ändå känner vi inte varandra. Ni som läser, vet mer, jag gör det frivilligt.
Vad betyder det?
Innebär det att jag inte har någon integritet? Är jag en uppmärksamhetskåt, krävande blogghora som inte riktigt vågar stå till svars för vem jag är?
- gömmer mig bakom en liten, tjatig, ettrig blogg - lägger ut en liten gullig bild på en kattunge i en plastpåse som profilbild - kan inte riktigt hålla mig, publicerar bilder från mitt bröllop för att få uppmärksamhet av er -
Varför gör jag så? Är det att lämna ut sig?
3 kommentarer:
Det där är ett ständigt dilemma skulle jag säga, som också bloggar, och ibland blir rätt personlig i mina statements. Och kanske att man vill ha bekräftelse, men framförallt fungerar bloggen som en ventil. Ett kreativitetsbehov som måste komma ut.
Även om jag ibland funderar på om man skulle låsa bloggen för ej godkända. Men man vill ju egentligen att ens ord ska vara fria, läsas av andra. Hur små och obetydliga de än är. Hur viktiga och revolutionernade de än är.
Man kanske både ger av sig själv och kräver uppmärksamhet. Men är det fel?
Du tvingar ju ingen att läsa och du tvingar ingen att tycka som du.
Men nu back to work;) Kände mig bara tvungen att filosofera lite..
Man får filosofera! Hej på facebook förresten!
Håller med Miss Baglady där, det är ett dilemma. Har funderat på att byta så jag kan låsa vissa inlägg men det går ju inte på blogger. Annars tycker jag det känns okej att vara ganska personlig så länge jag skriver för min egen skull. För att det är kul. Som en ventil. Lite som att tänka högt och kasta iväg en boll i cyberrymden och se om man får en passning tillbaks, intressant feedback från någon annan som kanske t om upplevt samma sak..
Skicka en kommentar