koolaste katten i stan

Didi är ledsen. "Har det hänt något" frågar jag. Hennes ögon tåras. Hon vill inte berätta. Hon vill inte säga något alls. Hon gömmer sitt ansikte bakom sin älsklingskatt. Vill inte visa mig att hon är ledsen. "Har någon varit dum, eller sagt något" frågar jag. Hon är tyst.

Vi fortsätter titta på Robin Hood.

"Du kan berätta för mig om du vill" försöker jag. "Jag kanske kan hjälpa dig". Hon är tyst. gnuggar bort det vattniga i ögonen. Sen tittar hon bestämt på mig och säger med skärpa: JAG ÄR KÄR I EN KILLE.

Hon är två och ett halvt. Vet hon vad kär är?

Hon släpper mig inte med blicken.

"Är du" säger jag förvånat. "Det är jag också. Vem är du kär i?". Men hon vill inte berätta. Hon blir tyst igen. "Ska jag berätta vem jag är kär i" säger jag. "Mm" blir svaret. "Jag är kär i pappa" säger jag.

Hon är tyst. Tänker. Sen säger hon: Jag också kär i pappa. Bästa bästa pappa.