Så vi har haft en släng av RS här hemma under julen. En natt satt jag lutad över den lilla och bara stirrade skräckslagen på henne, lyssnade till den pipiga ansträngda andningen. Daniel sov inne hos Didi. Jag gick och väckte. "Jag tror vi måste åka in".
Det lugnade ner sig. Men dagen efter åkte vi in. Då var andningen bättre. Inget att göra, bara att åka hem igen. Hon hostade så att hon kräktes upp det mesta hon fick i sig. Hon var för trött för att äta. Vi var mkt oroliga. Men långsamt blev hon bättre.
Det är nu år 2013. Människan kan göra fantastiska saker. Har uppfunnit, bilar, rymdskepp, löst komplicerade matematiska teorem. Botat ovanliga sjukdomar. Men vi har fortfarande inte en fungerande medicin mot en vanlig förkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar