Ont

Dejan vaknade igår vid åtta, precis när middagen var klar. Röd i ansiktet av gråt, stora våta tårar. Hon bara grät och grät. Hon vaknade igen vid halv elva. Samma sak. Upprörd och förvirrad, som om hon inte visste om hon var vaken eller sov. Kanske gjorde det ont att hon inte får träffa sin pappa förrän på lördag. Kanske var det den sylvassa flisan som tränger upp genom tandköttet som gjorde ont. Kanske både och. Hon fick en alvedon hur som helst. Sen sov hon gott resten av natten.

När hon vaknade var hennes pappa redan långt hemifrån.