Jag ska gå och sova. Men innan jag gör det måste jag skriva av mig.
Igår natt kunde jag inte sova. Låg och tänkte på hur oerhört tacksam jag är för att jag har Jäl och att vi har Dejan. Jag älskar dem båda så mycket, känner dem i min kropp.
Allt är perfekt. Det är perfekt, hur kan det vara så perfekt?
Jag är lycklig.
Tänk om något händer nu? Tänk om något skulle hända Jäl eller Dejan. Tänk om något skulle hända mig. Ingenting får hända nu. Jag vill konservera det här tillståndet. Jag står inte ut med att veta att tiden fortsätter att gå, att något kan hända. Tänk om något händer!
Dejan är så liten. Hon är så liten, så liten och så vacker. Jämt glad. När hon tittar på mig, sådär hoppfullt, som att hon väntar på att jag ska göra något roligt, då smälter mitt hjärta. Äh, vem försöker jag lura. Mitt hjärta smälter bara jag ser henne, bara jag tänker på henne. Sådan lugn och fin bebis. Hon iakttar. Tittar på mig, på sin pappa, på skuggan på väggen, på överkastet på sängen, på strumporna med Barbaskön. Och så skrattar hon. Kurar ihop sig av välbehag.
Förlåt mig att jag bara hasplar ur mig. Men jag kan helt enkelt inte låta bli.
Jäl är på tjänsteresa. Jag är ensam hemma med Dejan. Det är första gången. Det känns så ensamt. Jag vet att jag borde vara mer självständig. Men jag saknar honom så fruktansvärt mycket. Längtar. Jag vill att han ska vara här med oss. Jag vill somna med honom, vakna i hans armar. Jag vill höra Daisys andetag i sängen bredvid. Jag vill känna lukten av min man. Jag vill inte vara här ensam. Jag vill inte veta att det vi har nu kan ändras. Att det finns sjukdomar, olyckor, missförstånd, omständigheter. Att kärlek kan ta slut. Den får aldrig ta slut!
Tänk om jag och Jäl inte klarar av att göra Daisy lycklig. Hemska, fruktansvärda tanke! Tänk om vi inte lyckas. Tänk om vår älskade unge inte blir lycklig? Hon som gör oss så lyckliga!
(Är det här hormoner?)
Jag vill att allt ska vara precis så som det är nu. Jag vill ha NU för alltid.
Daniel och Daisy, jag älskar er. Vill alltid vara hos er.
Emma
19 kommentarer:
älskar dig katten! Ligger och smågråter ensam i någon baltstat.... Lagom deppigt.
jag älskar dig. kom hem!
Åh va fint Emster. Det är sånt här som gör att jag tror på kärleken.
Åhåhå så fint. Jag gråter nästan också. Jäl! Åk hem från baltstaten!
Åh. Känner igen.
Åh gulle! Jag känner också så just nu. Alltså att allt är så bra så att jag får lite panik över att jag inte har vett att uppskatta det så mycket som det förtjänar.
Och självklart kommer er älskade unge att blir lycklig! Med en nysande kakmamma i hipp mössa KAN det inte gå fel!
Fiiint! Keep it up!
Ååh herregud vad bra skrivet. Så rakt från hjärtat. Jag gråter också när läser. DET är hormoner i alla fall. :)
<3 <3 <3 Ännu en snyftgris som känner igen känslan. <3 <3 <3
Linn: tack! du är värsta fina. kommer hitta fina killen ju.
inte skyldig: åh, gulle dej!
Ida: ja, visst blir man blödig!
Mirijam: du vet hur man får en tjej på bra humör! :-)
30+: tack! ska göra det, i evigheters evighet!
Miss BL: tack darling! skicka mig lösenord nu till din blogg! PUSS!
felicitas: <3. vill ses snart. din nya lägga. och dejan vill ju träffa sin janey!
Åh herre gud vilken fin kärleksförklaring! Och jag känner igen mig exakt i den där rädslan för att det ska hända något (har blivit katastroftänkarmänniska sen vi fick Tintin). Min dödsågest flippade ur helt och hållet ungefär samtidigt. Vilken jäkla tur man har. Att man har det så fint.
Tack! Ja tänk vad fint man har det. Inte konstigt att man nojar ibland!
Åh jag ryser vad fint skrivet. Den är så spot on för hur jag känner för J, lilla T och lilla S. Särskilt när du kommer till den hemska tanken om inte lyckas göra dem lyckliga så som de gör oss lyckliga. Nä fan inget får hända som ändrar allt det fina. konservering nu tack!
Jag dööör.. vad fint! (har du författardrömmar??? ha det!!!!)
tårar både första och andra gången jag läste..
Vi saknar dig i champagneklubben! Kan vi inte försöka styra upp en fika med åsa å gänget när du kommer till gbg nästa gång?! Kram från emma i gbg champagneklubben :)
Hemma igen, äntligen!!
Emmy; om hon har och visst borde hon skriva en bok?
Jäl; Ja! kan handla om vad som helst eller inget, hon e alltid bra oavsett ämne! hälsa henne det.
Mikebike: tack. ja livet är det bästa bästa!
emmy o jäl: sötnosar. o emmy: självklart fika i götet. vi kommer ner veckan innan jul!
Ah. Läste det här inlägget för flera dagar sen (på telefonen) och hade inte riktigt chans att kommentera.
Har tänkt på det JÄTTEMÅNGA gånger sen dess... berörde mig, otroligt vackert skrivet!! Och jag förstår din känsla precis, det gör ju ONT i kroppen över hur mycket man älskar.
Jag tror ni kommer FORTSÄTTA ha det såhär forever, ni är så värsta coola tillsammans! :)
Skicka en kommentar