Hej bloggen!

Jag är helt ensam hemma. Jäl är på svensexa. Jag har haft myskväll (bara jag och Truls) och ätit pizza och druckit saft. Nu har jag fotbollen på i bakgrunden för Jäl hade haft fotbollen på. Jag vill göra som om Jäl är här. För jag saknar honom. Jag tittar inte så mkt utan spotifyar mest. Love songs. Och tänker på Jäl.

Han åkte igår. Supertidigt. Jag vaknade och gick och kissade när han gick upp. Sen somnade jag om. Och försov mig.

Det är Skrällens svensexa. De hämtade honom skittidigt på morgonen, så fick han sätta på sig den där Stålmannendräkten och så åkte de till Polen.

Jag var jätteorolig när Jäl skulle åka och ba "oh herregu hur ska det här gå, du MÅSTE gå på upplysta gator, inga skumma kvarter och håll koll på dina drinkar så du inte blir drogad och så håller ni ihop! Blir stället ni är på bombhotat så tar ni det på ALLVAR och går därifrån. Och du ringer vad det än är!"

Jag menar jösses, min man är skitsnygg och de där polackerna kommer ju bli askära i honom!

Igår natt kramade jag nallen Daniel Lemma hårt och kände mig ensam. Imorse kände jag mig helt tom och deppad. Jag längtar massor. Efter min fina, fina Jäl.

Ni fattar inte hur söt och gullig och omtänksam han är!! Asså ni skulle se honom sova. Det gör liksom ont i hjärtat för det är så vackert. Och nu sover han i ett helt annat land. *buhu*

Oh herregu, nu kommer tårarna.

Man borde faktiskt inte lämna en gravid ensam hemma!