En helt vanlig lördag - ett helt vanligt jobb

Jag är tillbaka! Hårdare, coolare och tuffare än någonsin förr. Pang pang!

Eller egentligen är jag mest trött. Jag har för mycket smink på mig och ljuset är för starkt. Det rinner från ögonen hela tiden. Och tårarna får mig att bli täppt i näsan så det rinner därifrån också. Mycket sexigt.

Eller vänta, jag sa fel förut. Det heter inte smink - det heter make (mejk). Så säger man i alla fall om man är i branschen. Och det är jag. Ja i modellbranschen alltså. Är numera professionell supermodell. Ska var med i "riktig" kampanj. Och, ja, modellbranchen är tuff. Man måste ha skinn på näsan liksom. Till exempel så vet jag nu att jag måste ha mer make, för annars blir jag helt grå och bara försvinner. Mitt ansikte sticker liksom inte ut. Kan vi fixa mer make kring ögonen? Jag syns ju INTE?!" Vi makar mig mer kring ögonen. Sotigt ska det vara. Jag ser ut som en svartrockare. Men ingen fara, det ska vara så. Det är frääääscht! Fast jag kan absolut inte sitta så där. Det ser ut som att jag har typ fem centimeter korta ben. Kan jag sitta skräddare istället?

Eh? Annars är jag ganska nöjd med mina fem centimetersben, gråa framtoning och osynliga ansikte...

Stylisten springer fram kanske femtusen gånger och drar i kläderna, viker upp ärmar, eller bara rättar till mig. Make- och hårtjejen rusar konstant fram och tillbaka och använder en hel hårsprayburk i ögonen på mig. Ibland har hon med sig puderborsten också. Piff piff.

Jag, Felicitas, Lott och Lotts bebis Fralle är med i kampanjen. Jag är en brud - för jag ska gifta mig i vår. Lott är mamma för hon har precis fått Fralle. Fralle är bebis för han är ju det. Och Felicitas är snickare för hon bygger sitt drömhus. Kampanjen ska ha trovärdighet förstår ni. Vi ska vara oss själva. Upphottade, lite snyggare versioner av oss själva.

Ett foto har tema "julkort". Vi sitter i för stora herrpyjamasar bland en massa stuperstora paket och myser. Käckt. Som en hälsning från din amerikanska favvo tv-show. Typ "God jul önskar tjejerna i Days of our lives". Fotot ska föreställa juldagsmorgon. Vi ska se förväntansfulla och inbjudande ut. Fralle har på sig rödrutiga punkbyxor och en liten tomteluva. Han ser bedårande ut. Som en liten boll i mammas knä. Man hajar ju redan nu att han kommer att hata oss när han blir äldre och inser vad vi har gjort mot honom. "Hur fan kunde ni?" kommer han att fråga. Och då kommer vi bara nypa honom i äppelkinderna och säga att kan han tänka sig att han har varit så där liten och söt? Att då var han minnsann inte så kaxig. Nöjd så länge mammas bröst var i närheten. Och var det inte det så tyckte han att det var jättemysigt att suga på tant Emsters finger istället. Och vilken liten solstråle, inte en tår på hela dagen. En proffsig liten boll. Log på beställning nästan...