(Det här skrivs klockan 16.13 fredagen den 10 oktober. Jag vet inte när jag är i närheten av ett fungerande Internet igen och kan publicera. Förhoppningsvis är jag åter i cyber space långt innan det närmande psykbrytet slår ut och ni hittar mig liggande på järnvägsspåren, där jag i ren frustration och panik har lagt mig för att dö. Som en elefant som lommar iväg till Elefantkyrkogården. Lufs lufs lufs duns.
Tystnad.)
Det är inte sant. Jag har glömt sladden till datorn. Ni vet den som gör att man får ström inte måste gå på batteri. Och eftersom jobbet använder vidrigt dåliga IBM-datorer har jag batteritid som räcker i ungefär en kvart. Är desperat. Måste jobba nu och har inte tillräckligt med batteri för att kolla movies sen. Åh, jag som är så laddad för David Brent. Jagar sladd som en galning. I panik ringer jag Lilla Karamellen (IT-supporten). Han är inte där. Det är någon annan som svarar. Så himla typiskt. Meddelar den nya förmågan att då är det ingenting – jag får återkomma. Är inte Lilla Karamellen där få det vara. Nya killen framhärdar, kanske han kan hjälpa till? Nej, det tror jag inte. Jag undrar vad det kostar med en sladd till min dator och nu är det ju Lilla Karamellen som brukar hjälpa mig: han känner mig och min dator och vet liksom vad vi ska ha. Jag vill veta vad jag ska göra för att få tag på en sladd utanför företaget, vart man köper IBM-sladdar. Så nej, jag vet faktiskt inte om han kan hjälpa till. (Nya killen kanske är värsta blåbäret, vad vet jag?) Så är det. Nya killen har ingen aning om vad en sladd till min dator kostar eller var man kan tjacka en sån. Visste det. Saken är avgjord: från och med nu talar jag endast med Lilla Karamellen om min dator!
Men man får inte ge upp. Jag ger inte upp! Kommer på värsta bra planen. Landis som jobbar i Göteborg skulle kunna ta en sladd från kontoret i Göteborg och ge till Freitag som också jobbar i Göteborg (i samma företag men på ett lite mindre kontor). Hon skulle sedan ta hem den – och eftersom hon bor granne med Flåsa så kan jag bara gå förbi och hämta! Toppen. Sen kom jag på att Freitag är mammaledig. Hon är hemma med bebis och latar sig! Fan. Och nu ringde Jäl och sa att en kopiasladd kostar femhundra spänn. Inte klokt ju.
Nu är det bara 26 % kvar av batteriet. Måste fatta mig kort. Men visste ni att man numera måste checka in för att få åka på SJ-tåg? Har man inte gjort det kan de kasta av en från tåget. Gissa vem som glömde att checka in? Gissa vem som fick ringa sin kille och grina och böna och be att han skulle checka in åt henne och sedan cykla ner (i ilfart) till stationen och ge henne biljetten? Gissa också vilken kille som checkar in sin flickvän på hemresan och inte på utresan? Gissa vilken tjej som får spela helt sjukt dum blondin på tåget när de ska kolla biljetter? Gissa vilken tjej som fan är värd en Oscar?!?
Och en massa rödvin.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar