Nu är klockan 17.21, fortfarande fredagen den 10 oktober. Om två timmar och elva minuter är jag framme i Göteborg. Om inte SJ är precis som psykopatkollegor och inte håller tidplanen. Skulle inte förvåna mig.
Nu är klockan 17.22 och det är 15 % batteri kvar i min dator.
Jag har jobbat fram till nu.
Det är tråkigt på SJ.
Mitt batteri i mobilen är också slut. Hoppas att Flåsa kommer ihåg när hon ska hämta mig. För nu kan jag inte kontakta henne. Åker U-landståg utan eluttag där man kan ladda. Jag vill ringa mobil! Jag vill wappa och kolla om ni kommenterar mina sagolika inlägg.
Det regnar i Göteborg. Det sa i alla fall Landis när jag ringde för att kolla om han inte kunde lägga in en sladd på sushistället mittemot kontoret (innan mobilen dog dårå). Men han hade redan åkt hem. Och nu har det ändå visat sig att det inte finns eluttag i u-landstågen. Ska aldrig mer åka u-landståg i andra klass dessutom. Står inte ut! Jag är van vid X2000 första klass.
Nu är klockan 17.24. Jag har 14 % kvar. Snart är allt över.
Hjälp, jag slumrade till en stund och nu är klockan 17.28 och det är endast 12 % kvar. Slutet är nära. Jag är rädd. Vad gör man utan mobil och dator? Hjälp. Hilfe!
Jag tänker stanna här till the bitter end. Jag fäller inte ned locket. Tänk om det verkligen är över? Tänk om detta fantastiska alster aldrig blir publicerat? Och om ingen läser det man skriver – finns man verkligen då? Och oh-herre-gud vem visste att jag var så filosofisk? Är helt uppe i mig själv, min smärta, rädsla, ensamhet. Jäl ringde och det bröts för inga batterier kvar i min usla mobil. Han är mitt i Stockholm City – elektricitet everywhere. Och jag är här. Med endast SJ som sällskap. Bortglömd, opublicerad, icke existerande.
Snyft.
Ge mig storstad! Inga mer träd!
10
9
8
7
6
5
4
3
2
Kära bloggen he…
(Nu bröts det. Allt är över. Tystnad. Mörker. Gonatt.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar