det här får man inte klaga på som småbarnsförälder

men asså det är ganska jobbigt för Dejan vill inte vakna och äta på nätterna. Hon liksom LÅTSAS sova. Jag ser hur hon kollar lite med ena ögat och så försöker jag få henne att bli intresserad av bröstet och hon ba "tralala här ligger lilla jag och sover" och jag ba "haha, nu går jag upp och BYTER BLÖJA då vaknar du nog minsann och vill äta" *sprängfyllda bröst* *ajaj* och hon ba "om jag ligger helt lealös under bytet fattar inte kärringen att jag är vaken" och jag ba *tänder lampan* och Dejan ba "zzz".

Så jag går upp och sätter mig i soffan och försöker visa bröstet. jag ba "kolla dejan vilket fint bröst. vill du suga på det?" och hon ba *gör munnen till ett sträck och vänder bort huvudet. jag börjar svettas och typ trycker in tutten i minnen på henne. hon låtsas sova. jag börjar nästan grina av stress. vi går och lägger oss.

hela förmiddagen är hon vrålhungrig och HÄNGER vid bröstet som om det inte finns någon morgondag. hinner knappt kissa. asså hon till och med ligger och klämmer ut bajs där. eller somnar och BÖRJAR GRINA (well, thank you).

iaf. det är så jobbigt. min femveckors vill bara sova hela nätterna.

Sjuklingar

Jäl är sjuk och jag har ont i halsen. Är fruktansvärt rädd att Dejan ska bli sjuk. HOn är bara 5 veckor!

Förresten. På bvc var det en tant som kom ut o frågade om Dejan var "Melker". Jag ba "nä det här är Daisy" och hon ba "ja, det är så svårt att veta om det är en tjej eller en kille med färgerna". (Dejans vagn är blå och hon hade en grön body på sig). Upprörande!

Dejan kan:

Daisy är jätteduktig på att härma saker. Mest djur. Låt mig presentera hennes karaktärer:

Lilla lejon (bästa imitationen. Både ljud och rörelser. visar sig oftast vid amningstillfällen, Lilla Lejon ryter, morrar och HUGGER in på offret (min tutte)

Apan (ljudhärm. när Dejan är nöjd och ska "prata")

Grodan Boll (Kryper i hop som en groda. i samband med bajsande)

Sköldpaddis (- sträcker på halsen som en sköldpadda - när hon släpper bröstet och är nöjd. Alt när hon vaknar.)

Grisen Nöff (- grymtar som en riktig sugga - ofta när hon är ledsen.)

Hon är mkt duktig. Är väldigt mallig mamma!

Ljug!

Vad är det här för ljug om att man blir smal pinne av att amma?!? Är mkt förargad. Har faktiskt gått upp i vikt sen jag kom hem från sjukhuset! Inte rättvist. Magen större nu än i vecka 18. Jävla skit.

Tänker att jag är värd alla kakor. Är vansinnigt hungrig och mest på sött. Kan förresten rekommendera jordgubbecheescakemuffin på Muffin Bakery. Och Hob Nob (m choklad). Och sju elvans brownies.

Äter kakor mest när jag ammar. Smular ner Daisy. Hon märker inget. Så brukar jag borsta hennes hår. det är nämligen hennes största tillgång. Inga andra bebisar har lika mkt hår! Oj nu skriker hon (jävla pipa asså)! Hon skriker när: man byter blöjor (vilket är ganska ofta, hon bajsar cirka 10 ggr per dag. helt otroligt) och när hon drömmer (man springer dit helt hysteriskt och när man kommer fram så vänder hon på huvudet och blir tyst. man ba "eh oookej" eller när hon bajsar (vilket är ganska ofta dårå, se blöjkommentar). Eftersom jag tvångsmatar henne, typ ammar JÄMT så skriker hon inte när hon blir hungrig. Hon bara tittar anklagande på mig, borrar in händerna i munnen och skakar på huvudet.

Visste ni förresten att man svettas av att amma.

Värsta mardrömmen hittils: hade lämnat Daisy på ett dagis och så fick jag reda på att det var pedofiler där. Paniksprang tillbaka.

Näst värsta mardrömmen: att hela bröstet (alltså inte bara turrarna utan hela bröstet) började läcka kletig bröstmjölk och att det sved och liksom brann i huden. Vaknade av att jag var helt svettig på hela bröstet.

till mina fina bloggisar

vill bara att ni ska veta att jag fortfarande läser era bloggar även om jag inte har hunnit kommentera. jag läser dem på min nya iphone (wii), ibland när jag ammar. en gång tappade jag iphonen i huvudet på daisy. hon blev jätteledsen. men som det matmonster hon är släppte hon aldrig greppet om turren utan grinade med ett fast grepp. jag lät iphonen va ett tag under amning efter det. jag menar, stackars unge!

bvc

jag älskar bvc. de är helt "åh det går så bra, åh vad duktig hon är etc etc". det är det bästa som finns att gå o väga o mäta daisy och konstatera att hon har gått upp i vikt igen!

de har även en våg i väntrummet så man kan gå dit o väga när man vill! I LOVE BVC!

gullet är nu 52.5 lång o väger 3500 g. hon börjar bli tjock, alltså få valkar. vi ammar typ hundra ggr om dagen och ger nu ersättning endast på kvällen. då sover hon gött på natten. och så blir hon tjock. med fettisvalkar. *feeder*

första tiden som babyföräldrar

azzå my god, häromdagen när vi kom hem från promenad (bästa nöjet, sjukt mkt mys att gå ut o gå med fin unge som somnar i vagnen) och jäl var så trött (av sömnbrist inte promenaden) att han när han skulle byta till mysbyxor stoppade han i båda fötterna i samma byxben och trillade raklång på köksgolvet och jag ba "oh hur gick det?" *försöker hålla minen*, men det gick ju inte. fick frustandes och kippandes efter andan slänga mig in på toa flämtandes "jag kissar på mig! jag kissar på mig!"

dejan låg i vagnen och undrade väl var fan hon hade hamnat.

klyschor

klyschorna besannas verkligen. jag trodde inte det men asså "dagarna bara flyger förbi" och "man får ingen sömn". känner mig även som johan rehborgs karaktär fredde i solsidan som går ner på strandpromenaden för att kolla om mickan verkligen har bytt bajsblöja. ungen bajsar ju hela tiden! och det är inte det att det luktar, det är bara det att... eller jag vet inte vad det är. just bajsblöjor är ju sådär faktiskt.

känner mig ff ganska "trasig" "där nere", ursäkta uttrycket. är mkt besviken på mödravården som har fokat så mkt på graviditet o förlossning. grav + förlossning = JÄTTELÄTT. det är ju nu som man ba "eh ok jag kan inte sitta, ska det va så?" och "hm, ska bajset se ut så här" (mitt, inte daisys). och jag tycker faktiskt att man hade kunnat prata mer om knipövningar, viktigheten i att alltid ha nära till toa etc.

jäl är ff hemma. är så glad för det. dels för att det är läskigt o tråkigt att va själv och när han är hemma känns det som att det är VI som gör det här. dessutom blir dejan minst lika lugn av att va med jäl som med mig. = mkt bra m trygg unge.

en och en halv vecka

vi har fått komma hem. daisy blev gul efter födseln och eftersom hon räknas som prematur ville de ha koll på henne.

det var fruktansvärt.

jag bara grät och grät. kunde inte sova. allt jag ville var att krama mitt barn och hon bara sov och sov och blev gulare och gulare. till slut fick hon behandling i form av ljusterapi. hon låg i ett slags solarium i 12 timmar (vi fick bara ta upp henne snabbt för att mata och byta var tredje timme). det gjorde ont i mig. hela kroppen värkte. hon är så liten. jag var så trött.

samtidigt hade inte amningen kommit igång. mjölken rann inte till förrän på dag 5 så vi var tvungna att ge daisy ersättning. vilket gjorde att mina bröst inte producerade tillräckligt med mjölk åt henne. barnmorskorna var på mig att jag skulle pumpa ut och jag kämpade på allt jag kunde men till slut fick jag säga ifrån. jag måste hinna sova och äta också.

alla barnmorskor och undersköterskor sa olika saker hela tiden också. både gällande amning och gulsoten. så jävla frustrerande. jag var så trött och arg att jag inte orkade göra annat än att gråta.

5 dagar efter att daisy föddes försökte jäl få med mig en sväng till solna centrum, då var det en vecka sen jag var utanför karolinskas dörrar. men jag fick ett psykbryt, kunde inte vara ifrån daisy och fick hämtas med rullstol utanför huvudingången.

till slut fick vi åka hem. nu känns allt mkt bättre. vi försöker komma på hur vi ska fixa amningen (det går mkt bättre nu när vi är hemma. efter en dag på bb (???) sa en av undersköterskorna till mig att jag måste ha amningsnapp för daisy är "omogen" och nu ska vi försöka träna bort det också. suck, jävla cepe undersköterska!). vi har varit på bvc och daisy växer bra även om hon ff är liten. nu väger hon 2990 g. PLUTTEN!

det är omtumlande att få barn. fantastiskt. men omtumlande.

nu måste kossan mjölka igen. vi hörs bloggen, i miss u.

emster + jäl = dejan!

Ahhhhhhh!! Sjukt kär i min bebis. En tokig liten blond sak. Och hon ska heta Daisy!

FY FAN VAD ONT DET GÖR ATT FÖDA BARN! Men jag håller redan på att glömma bort smärtan! Hjälp! Tänk om jag bestämmer mig för att göra det här igen. Det går inte. Det gör FÖR ont! Och fatta hur synd det är om mig: MIN SVANSKOTA KANSKE HAR GÅTT AV! SNYFT! Glömde även be om ring-of-fire-gelen.

Jag blev igångsatt i söndags kl tre. Först va det ett himla hallå att hon skulle stanna därinne. Sen fem minuter senare kom det in en barsk dam och ba "nu har vi en lucka, du är välkommen ner på förlossningen". Dejan kom måndag 07,25.

Var helt hög och rusig hela förlossningen. Kommer inte ihåg så mkt mer än smärta, lustgas (bff), att jag skrek efter ryggbedövning, att jag nästan började grina när bm sa att de skulle sätta in mer värkstimulerande (jag ba "jag behöver inte mer sånt. Jag tycker vi gör kejsarsnitt istället") och att när bm sa att "nu testar vi att krysta i tio minuter, funkar inte det får du mer ryggbedövning och så väntar vi ett tag". Var inte så sugen på att vänta!!").

Bästa delen av förlossningen: krystningen.
Värsta delen av förlossningen: innan ryggbedövningen.

Var så inställd på att Dejan var en kille att när de visade henne så sa jag "åh en kille" och de ba "eh... nej, det är en flicka" och jag ba "åh en flicka". *hög*

Jäl var världens vackraste under förlossningen och stöttade massor. När Dejan kom stod han bara och grät. Det var den finaste stunden i mitt liv.