när jag läser föregående inlägg vill jag lägga till/förtydliga:
jag längtar sjukt mkt efter bebisen. smärtan är ju såklart noll jämfört med hurra för att få träffa lillbebis.
PLUS: i morse frågade jäl "vad vill du bli när du blir stor" och då svarade didi "syster". började nästan grina av finheten.
2 kommentarer:
Men gud kvinna, du lät inte gnällig för en sekund! Jag är livrädd för nästa eventuella förlossning och känner precis likadant för snitt. Men har hört MÅNGA som är väldigt oroliga runt vecka 35 för att sen ha processat det och kunna släppa och längta efter att få ut barnet framåt 38.
oh vad bra. jag vill absolut inte verka otacksam för att jag ska få en lillbebis.
och skönt att höra att det är vanligt beteende i v 35.
Skicka en kommentar