Älskar att jag och Jäl inte är sådana där som låser grejer när man är på landet. Som nu när han försöker få Dejan att sova middag och jag hade glömt min mobil i bilen och fick ABSTINENS, då kan jag bara lalla ut och så här ”hej lilla bilen va gölli du är nu kommer jag och hämtar mobilen. Kram kram vi ses snart igen!”. Älskar också att vi är sådana trevliga, varma människor som tror gott om allt och alla och inte har blivit cyniska bitches av att bo i stan. Hur gullit är inte det!! Vi tror inte att folk vi möter på promenaden är kriminella, nä vi hälsar glatt och vinkar på bilar som kör förbi. Sådär vänskapligt som det är på landet. Men visst, vi känner inga kriminella. Eller jag känner iofs en snubbe som försökte råna en bank på ett rätt klumpigt sätt. Eller klumpigt och klumpigt, det är helt insane när man tänker efter. Alltså inget våldsamt eller så men han försökte ta ut pengar från en annans konto med sitt eget leg eller ngt sånt dumt. Man ba ”frågetecken??”. Asså, jag känner honom inte direkt. Vi gick i samma klass på högstadiet. Shit, halva min klass på högstadiet skulle hamna topp 10 Sverige över rikspuckon. Den andra halvan är rätt skön. Observera att det är töntarna som är sköna och de ”coola” som är rikspuckon. Sedan fanns ju vi ”tuffa” också och vi är också sköna. Och med tuff menar jag rolig, snäll osv och med cool röka, åka moppe, dricka, bära kniv. Tönt är classic tönt, glasögon, plugga, aldrig gå på disco, spela fiol, för korta jeans etc.
Ja, jag är från förorten. Älska förorten!
Och med älska förorten menar jag älska myten om förorten. Fyfan för att bo där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar