Samhällskritik

Nu är jag känslig poet igen:

Det var en gång en jänta som bodde i en stad
Där satt hon mest och vänta på att få vara glad
För allt var ganska trist
Hon tänkte att med list
jag skaffar mig en karl

En karl han finns på skola, han känner min familj
Han bjuder mig på cola och glass av smak vanilj
Men det var ganska trist
Hon tänkte att med list
jag skaffar en ny karl

En karl han finns på gym, vet inget om fin börd
Han har en kropp så grym, men är nog ganska körd
Hon tänkte att med list
Blir livet ej så trist
Jag gifter mig med karln!

Så nu planeras festen för mången skattepeng
Pappa pröjsar resten, i kronor not in yen
Det är förbannat trist
Är någon monarkist?
Hur kan det leva kvar!