Gnäll

Varje år är när pappa ska göra skjutprov (han är "a cop" som han sa i tullen i NY) är det samma sak; gnäll och gnyl. Idag var det dags igen. Han blev, precis som vanligt, icke godkänd och måste göra om. Det går bra från ena hållet men när han ska vända på sig så ser han inte. Han vet inte om han ska "titta på målet eller kornet" och det är ju "fan inte klokt att de måste kunna träffa på 40 meter" för "ingen avfyrar väl - för helvete - på fyrtiometer!!".

Förra året gick pappa i skjutskola några lektioner och då gick det bra på omskjutningen. Då var han helt "raj raj mästerskytt" och skulle minsann fortsätta i skjutklubben som hade träning varannan vecka för att "hålla igång". Det blev nu inget med den saken och idag är det årligt gnäll. Pappa tycker det är "förbannat tråkigt helt enkelt".

Han gillar verkligen inte att skjuta. Verkligen inte. Är jag bra på att skjuta? Kan han skicka mig som ställis? För han tyckte det var tråkigt redan i lumpen och var sjukvårdare där. (mjukispappa)

Nää, pappa menar att "nu tar de väl pistolen ifrån mig" (stor suck). Och då finns det bara två saker att göra: antingen går man hem. Eller så får man "sitta inne". Han har varken lust med det ena eller det andra. Så det blir till att skjuta hej vilt nu ett tag framöver.

Vi i familjen förbereder oss med öronproppar. Mot gnället dårå.