onsdag 6 mars 2019

Majgull

Jag har googlat lite om Majgull Axelsson. Jag behövde väl mer skärmtid, okej. Och den här kvinnans böcker gör mig intresserad. Jag heter inte Miriam var som en käftsmäll tyckte jag. Jag höll andan hela tiden, hade axlarna uppe vid öronen och kunde börja andas igen först när boken var slut.

Just nu läser jag Ditt liv och mitt som handlar om Märit, om Märits minnen. Framförallt om brodern Tok-Lars som skickades till Vipeholm. De fyrtio första sidorna i den boken gjorde mig kär i Majgull. Vem fan kan skriva så jävla briljant?

Hence, googling.

Majgull är, icke förvånande, rätt så hemlig. Jag får veta att hon är gift med en journalist och att hon bor på Lidingö. Inga svulstiga utlämnande intervjuer här inte. (snyft)

Men jag hittar en intervju för Specialpedagogik som förklarar en hel del för mig:

Hon får ofta frågan vad det gör med henne själv att skriva om dessa ämnen, men säger att det inte tynger henne.– Jag lägger tyngden på läsaren.
Pil upp till första stycket = bevis. Tyngden är på mig.

Och så det här. Om den hemliga drömmen om att bli författare, något hon inte vågade först:

Hon tror det har att göra med hennes arbetarklassbakgrund. Vid sidan om bildningsambitionen fanns Jantelagen: Man skulle visserligen bli något, men inte tro att man var något.– Den dubbelheten tror jag många klassresenärer bär med sig. 
 Men det är den här delen från intervjun som gör att jag från och med nu kommer ha Majgull som en av mina absoluta favoritförfattare, tillsammans med Virginia Wolf och Margaret Atwood:

I hemmet fanns ett kulturintresse, som bland annat yttrade sig i besök på utställningar och konst­inköp. Hon förklarar det med det bildningsideal som präglade stora delar av arbetarklassen under denna tid.– Inte nödvändigtvis för att omsätta i yrkesverksamhet, utan för bildningens egen skull. I dag finns det ju inte alls sådana ambitioner i samhället. Det är djupt olyckligt, för jag tror det vidgar klyftorna.– Kunskap och information, som det trycks så mycket på, är inte samma sak.
Briljanta kvinna!

(hela den braiga intervjun finns här, men jag har ju såklart plockat in alla de bästa godbitarna.)

1 kommentar:

yllet sa...

Ja visst är hon! Så coolt också att hon är så privat.