måndag 23 september 2013

Träningspeppen

När jag packade min ”gympapåse” i morse var det damm på skorna. Det här är inte någon typ av överdrift från min sida. Jag fick torka av dem med en våtservett.

På jobbet har jag tagit armkrok med en småbarnspappa när det gäller träningen. Vi bestämde i fredags (efter ett glas bubbel) att vi

1)      Skulle packa träningsväskan i helgen

2)      Skulle ta med oss den på måndag

3)      Känna efter ordentligt på måndag om vi ville träna. Annars träna på tisdagen men absolut senast på onsdagen.

Det känns bra att armkroka med den här kollegan. Jag känner att vi är på samma nivå, att vi förstår varandra. Hans två barn är precis lika gamla som mina kottar. Då liksom fattar man hur det är med total utmattning och skör rygg. Och man kan peppa varsamt. Inte som TT på jobbet som ba ”TJEEEENA Emster, du ser ju ut att vara i fin form, ska du med till gymmet?!?!” (tror inte han var ironisk, tack och lov) och jag ba ”eh… nej?” och han ba ”att sköta träningen är nog så viktigt som att sköta kosten vettu” och jag ba ”Sluta prata. SLUTA PRATA MÄNNISKA!”. Okej, jag sa inte så. Jag bara nickade och sa ”nästa vecka”. För det är viktigt att inte börja för tidigt kan jag känna. Dessutom är TT en sån där träningsmänniska som öppnar ytterdörren i bara kalsongerna och lägger ut bilder på sig själv i bar överkropp på fejsbox. En väldigt, väldigt rolig och trevlig prick. Men dock en träningsmänniska. Kan inte relatera.

Men den här andra snubben. Vi kan liksom lite försiktigt stötta varandra. Utan press. Vi kan ta våra omsorgsfullt packade gympapåsar och slå följe till gymmet. Vi kan säga saker som ”det ser bra ut” på gymmet och fnissa i smyg. Tillsammans.

Det är mycket viktigt att ha en sån träningskompis.

Nu måste jag gå runt på avdelningen och ragga vattenflaska. Hörs sen, yo.

Inga kommentarer: