koolaste katten i stan

Jag krockade med bilen i lördags. Skulle köra ut ur garaget och då ba - bonk - rakt in i en pelare. Eller alltså jag skrapade hela sidan. Massor med orange färg från stolpen och en buckla senare ringer jag argt till Daniel. Det kändes faktiskt lite som att det var hans fel. Och Daisy (som var med i bilen ba "vad gör mamma?". Relevant fråga kiddo. Vad fan pysslar jag med? Pelaren är ju inte direkt ny. Var tvungen att seriöst ifrågasätta körkortet. Och tänka: är jag full? har jag druckit?

Hade ej druckit sedan gosa och kebabtårtan.

Daniel svarar inte.

Åker vidare till macken för att tanka och lyckas inte få upp tanklocket (vi har haft bilen sedan i maj. Betyder detta att jag aldrig tankat bilen innan?). Börjar gråta lite. Ringer Daniel.

Han svarar inte.

Skickar sms:

"KROCKAT!!"

Han ringer upp och jag förklarar att det inte går att vrida på tanklocket. Han säger att han inte förstår vad jag menar och mumlar "herregud", vilket gör att jag gråtskriker in i telefonen och lägger på.

Vi åker vidare mot Heron city (vi ska på bio). Och då ba, som någon jävla universallag att jag måste svettas ner mina kläder varje dag:

"Trafikmeddelande. Vi har en olycka på E4 i höjd med kungens kurva. Långa köer etc etc".

Och Daisy i baksätet:

"KÖR MAMMA KÖÖÖÖÖR DÅ!"

Och jag ba TOTALT behärskar mig, börjar INTE grina. Sån friggin WIN. Förklarar som en utbildad pedagog att vi måste köra långsamt och varför och Daisy tittar storögd på bärgningsbilen som kör förbi oss och vi hinner till Heron city. Och jag måste bajsa pga stresspajad mage och Daisy står lugnt och fint med mig på toan och öppnar bara dörren två gånger och sedan får hon både popcorn, festis och påse Ahlgrens bilar pga att jag är så utmattad.

Och det var ju trots allt lördag.

Den bästa av dagar.