Imorse gjorde vi verkligen framsteg. Som småbarnsförälder är det viktigt. Man behöver små ”halleluja moments” ibland. Och, boy, vilket framsteg vi gjorde i morse.
Framsteg:
Daisy grät inte när jag hämtade overallen, inte när vi gick till vagnen, inte ens när vi svängde runt hörnet och man kan se föris, inte heller när vi klädde av oss i hallen, inte när vi gick upp för trappan. Bölet kom först när hon såg personalen och de andra ungarna.
/plats för applåder/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar