jag kände mig alltid utanför i göteborg. inte så att jag kände mig avvikande eller avvisad, bara inte helt accepterad. det finns en mur runt göteborgarna. det är svårt att bryta isen när man stövlar in och börjar surra på stockholmska: "du är inte härifrån va?" "nej." "är du från stockholm?" "ja" "jag gillar inte stockholm?" "nehe, har du bott där alltså? "nejnej, det är bara inte lika go stämning som här..." "okej, du har varit där mycket då?" "näe, bara en gång i sexan med klassen".
MAN BA I REST MY FUCKIN CASE BONNLÄPP!
jag bodde tre år i göteborg. jag pluggade och jag jobbade. i göteborg köpte jag en moccamaster på siba i present till mig själv. den var dyr men jag tyckte att det var värt det. jag badade i havet, sofia brände sig på en manet och vi skrek så högt av skräck att alla locals fullkomligt stirrade på oss. en gång på spårvagnen träffade vi ett gäng hårdrockare och jag försökte göra "hårdrockstecknet" till dem, ni vet när man håller upp lillfingret och pekfingret, men på grund av fylla gjorde jag v-tecknet istället och blev så utskrattad att vi gick av ett stopp innan vi egentligen skulle. vi gick på claras och håkan hellström stod och hängde i baren. han verkar så snäll men när han är full kan han vara ganska dryg. eller om det var ebbot som var dryg och håkan bara stod brevid? hm, jag kanske var full även då. jag vet iaf att vi alla tre var på claras. inte tillsammans såklart men av ngn anledning var vi sugna på öl precis samtidigt och POFF! där stod vi i baren och slogs om bartenderns uppmärksamhet. inte för att vara sån, men jag tror jag vann och det var då håkan eller emrik tyckte att jag "trängde mig". totalt osant! håkan eller emrik är bara sopiga på att svänga sig i baren samt urusla förlorare.
kör man fel i göteborg hamnar man alltid på hisingen. det är som en förbannelse. vi åt tapas på manana (ja det ska vara en sån där flärp på n-et men jag vet inte hur man gör). daniel jobbade på skf, fyrskift. han luktade olja och var trött jämt. jag jobbade på bank på avenyn och drack öl på rose n crown. sweet life.
jag saknar göteborg, det är en perfekt vår och sommarstad. billig öl. billig mat, sköna uteserveringar, havet. och det var egentligen bara kanske fyra gånger jag hade ovanstående konversation (under en treårsperiod). göteborg är fantastiskt. bara inte min stad. stockholm kan låna ut mig, hon låter mig ha min sommarflirt men hon släpper mig aldrig helt.
5 kommentarer:
men i göteborg får man omtänksamma presenter av sina kollegor som stockholmare är för pryda för att ge ;)
Men eller hur! Älska Stockholm och JA man hamnar alltid alltid på Hisingen. Jag säger också det till folk. Vet ej om de fattar att det är total sanning men det är det ju. För övrigt hälsar jag grattis till Dejan. Grattis!
Nä, Stockholm är bra fint ibland. Göteborg också. Fast ändå inte riktigt lika fint som Stockholm.
Jag gillar Göteborg mer. Vi säger bara så. Jag är i Stockholm rätt mycket .... säkert varannan månad och jag har minst lika många vänner där som här. Men Göteborg passar mig mer.
Haha, vilken bra beskrivning av den här stan. Förutom att jag hoppas att folk inte är sådär dryga mot stockholmare. Men det om Hisingen är 100% sant. Och havet och Claras (som inte finns mer) och stämningsbeskrivningen du fick till.
Stockholm är otroligt vackert men Göteborg har sina styrkor den med, det kan man inte förneka.
Skicka en kommentar