vet ni, på mallis, jag ba "wtf" och typ toksket i cellisar på magen. jag ba "här är jag och min kropp, love me för helvete". är rätt nöjd med det faktiskt. daniel sa att jag var söt hela tiden och dejan tittade stolt på mig. som om hon liksom tänkte "shit, det där är min mamma! love her alltså!".
det här med semester är så bra att jag är sprallig i hela kroppen.
OCH!! i spanien kostar serranoskinka typ max hundra kronor kilot och apelsinerna smakar himmel och änglar och vinet är så billigt att man grinar av glädje. och man vill liksom bara krama de små tanterna som har minst en tappad tand och är ungefär lika långa som daisy (78 cm). Spanska tanter är sinnesjukt bra på att gulla med barn. dejan har flörtat med dem och de ba "GUAPA GUAPA GUAPA!". Mitt barn, en guapa som flörtar.
DESSUTOM: gick endast upp ett kilo under semestern! FUCKING FOR THE WIN!
By the way, jag är tillbaka på riktigt nu för dattan är lagad. (hurra) Lan master på rörstrandsgatan, skulle kunna tungkyssa. lämnade in datorn igår, idag ringde de och ba "nu är lilla datty klar, fixad på garanti, komsi hämtsy"!
4 kommentarer:
Hurra för lagad datta, ettårsguapa och att coolaste katten är hemma igen!
majsan missed you!
Det där fucking for the win, var det tipset för att inte gå upp så mkt under semestern, cause then I need to get going. Sambon kommer bli mkt glad!
"gick endast upp ett kilo under semestern! FUCKING FOR THE WIN!"...Nu vet jag varför det går åt fel håll för mig.
Kom precis att tänka på dig och "Rigaperioden" när jag nyss fick veta att min kille ska jobba borta när bebisen kommer :( Han jobbar för sin brorsa som har tagit på sig nåt stort jobb 10 mil härifrån så de kommer jobba långpass och sova borta måndag till fredag. Han kommer vara hemma första månaden, men sen ska jag alltså vara själv på veckorna i 3 månader. Ingen familj i stan, bara hans men dem litar jag inte på alls för minsta hjälp (de tycker redan nu jag "förstör" för han måste ta ledigt från jobb på måndag när vi gör ultraljud, ev vändning och risk för akut snitt). Omg, här tog jag visst över din blogg med anonymgnäll, men seriöst: det låter bedrövligt att bli lämnad ensam så mycket! Eller funkar det bättre än jag tror? Jag känner att han kan få säga upp sig så får vi klara oss bäst vi kan, men det är väl en desperat och dum tanke. Har du nåra ensampåveckorna-tips så tar jag tacksamt emot! :)
Skicka en kommentar