förklaring

jag tänker förekomma er här. jag vet att ni sitter där hemma framför era datorer och ba "varför kallar hon honom för jäl?".

kära barn så här är det: om man är riktigt svag, verkligen behöver hjälp, alltså inte en chans att man till exempel kan resa sig upp från soffan och sträcka sig efter fjärrkontrollen, man är så matt att man inte ens orkar pipa fram "da-ni-el?" utan det enda som hörs är ett svagt "iel?", dvs "jääääl" (som en viskning) och han ba "JA?" (hårt, högljutt, manligt!) och jag ba "hjälp" (flämtar) och han ba "skärp dig" och jag ba "jäl" (förstörd av ansträngning), vet inte ens om jag ropar efter daniel eller hjälp längre. kanske båda. kanske är han både min man och min räddning. ni förstår va, det är ett mkt passande namn.

jag heter emster för det är cool, tuff, ball. och det är vad jag kallas.

emster och jäl. perfektion.