Förlossningsberättelse

Pratade med Äpplet igår! Hon lät jättetrött och gäspade hela tiden. Hon är så himla hård. Det här är vad som hände:

18.30. Mike och Äpplet har middag med mkt goda, trevliga och snygga vänner (jag och Jäl).
22.50. Vänner går hem. Äpplet har då "lite ont". (Vilket vi totalt såg på henne, hon hade lite röda kinder liksom och var lite rastlös)
Strax efter 23. Mike och Äpplet går och lägger sig.
24.00. Åpplet har inte somnat pga ont. Mike sover djupt.
ca 02.30. Äpplet går upp och sätter sig i duschen (de har asfräsch dusch)
03.30. Äpplet väcker Mike. De kör Tense (?) på Äpplet. Mike ringer förlossningen. De säger åt dem att mäta värkarna (det ska va en minut emellan då ska man åka in).
5.00. Dags att åka in. (I Twiggy, vår bil. gölligt!)
07.00. Äpplet uppkopplad för förlosssning. Är "fullt öppen".
07.40. Lillfille är ute i stora världen.  Äpplet korad urmoder av Svea Rike! Allt gick toppen. Inget sprick, inga konstigheter.

Lillfille är 48 cm lång och väger ca 3,3 kilo (plutten!). Han har inte lämnat Äpplet och Mikes rum så de vet att det är rätt unge. Lillfille har ammat på Äpplet och sedan sovit. Äpplet tittar på Lillfille väldigt mkt. Han är oerhört söt. Har dock blåmärke på huvet för barnmorskan satte på en grej på hans huvud under förlossningen.

Fattar ni hur hård Äpplet är!! Hon är alltså vaken - helt ensam - hela natten, med typ värsta megasuperdupervärkarna. Och som förstagångsföderska, ba helt kallt går och väcker sin man och ba "nu är det nog dags att åka in".

Asså: !!

Jag hoppas att Jäl inte tror att det kommer bli så för oss. Jag har ingen smärttröskel. Jag kan inte ha ont själv. Jag måste ha sällskap! Jag måste få beklaga mig för ngn. Det är ju det som är hela grejen. Att ngn annan ska fatta hur jävla ont man har.