Som svärmor brukar säga: Dagen efter kvällen före

Flämt! Har lyckats ta mig från sängen till soffan. Pulsen gick upp i max av ansträngningen. Ligger nu och pustar ut framför tvn. Kramar desperat datorn. Som att den är en stöttepelare. Något att hålla i när det blåser. Eller snurrar.

Ska skriva ett snabbt litet inlägg tänker jag. Om två minuter börjar min tvättid. Och jag har lovat Jäl att både tvätta och städa innan han kommer hem från Dalarna. Känns inte så troligt nu. Kommer svimma om jag går ner för trappan till tvättstugan. Måste vila lite.

Åh! Cola. Shit vad grym jag är som köper Cola dagen innan. Dagen efter kvällen före som Jälmamman brukar skämta.

Innan Jäl åkte så sa han "Ja, och så har jag gjort i ordning mat åt dig. Bara att värma på, står i kylen. Här! Ser du? Såsen är i den här lilla burken. Så du klarar dig nu va? Du har 700 kronor på kontot, gör i n t e av med allt okej? Och så har du tvättid klockan halv ett på söndag. Glöm inte det. Och så måste du köpa nytt diskmedel till diskmaskinen. Ta INTE Yes. Åh he-rre-guuuud jag är som en pappa till dig!"

"Oh, big daddy. Hur mycket pengar sa du?"

Mmm, pengar! När Jäl hade åkt rusade jag ner till Fridhemsplan och köpte ett nytt läppstift på Make up store. Skitsnyggt. En kall rosa ton. Mycket tjusigt. Blev så inspirerad att jag till och med kammade håret till kräftskivan. Kanske börjar jag att bli vuxen...

Nä, nu måste jag tvätta.

Sa ju det: vuxen.

Party?

Det är inte så creddigt att sitta på kräftskiva (läs parmiddag) och känna sig som Bridget fast ens fästis bara befinner sig ett samtal bort. Men jag gör det ändå. Högljutt representerar jag alla singlar. Vet e x a k t hur det funkar på Stureplan och hur nätdejting går till (alltså alla gör det!). Jag talar om för paren att de är så totalt konventionella. Det är ute: vad är det som säger att tvåsamheten är så eftersträvansvärt? De framtida barn vi planerar kanske mår bättre av att mamma och pappa är lyckliga framför att de leker familj men hatar varandra i smyg. Kanske är bättre att skaffa barn med en kompis, sannolikheten att vänskapen består är mycket större bla bla. Glömmer totalt bort att jag själv representerar den här tvåsamheten som jag sitter och hånar.

Det är ändå jag som börjar gäspa först. Undrar om det inte är någon som vill dela en bulle? Dags nu. En dag i morgon också, höhö (fast egentligen skämtar jag inte). Mike och Äpplet kan tänka sig att åka. I taxin tjatar jag på om par. Jag har verkligen hakat upp mig. Jag känner det själv men kan inte vara tyst. Omöjligt. Förordar Bridget. Det hör fanimej till allmänbildningen att läsa den pladdrar jag på. Killar också. Alla som inte har läst Bridget är
i d i o t e r kommer jag fram till. Äpplet hummar lite inställsamt. Mike suckar. Jag drar ett skämt för att lätta upp stämningen. Herregud vad rolig jag är. Börjar fnittra okontrollerat. De fattar inte. Varför fattar de inte? På Hantverkargatan ramlar jag ur taxin, fortfarande fnissandes åt mitt skämt. Ringer Jäl, som har stängt av mobilen. Jävla Jäl! Jag ville ju berätta om mitt roliga skoj. Vad var det nu igen? Nåt om par...

Måste sova nu. Så himla trött och man ärt ju integetn unfgdom. Klarar inte spriten så bra löngre. Go natt.

Böcker A-Ö, fjärde bokstaven

Lite litteraturtips nu igen. Vädret är ju extremt trist så det kan ju vara passande. Det är dags för B. En ypperlig bokstav.

Författare: Bengt Ohlsson. Fick Augustpriset för sin finfina bok Gregorius som är Hjalmar Söderbergs Doktor Glas fast ur pastorns synvinkel. Ett måste!

Bok: Det är lustigt det här. Så fort jag ska komma på en bok, är det första som jag tänker på nästan alltid en Astrid Lindgren. Som nu. Bullerbyn. Pang, bom tjoff! Kommer till mig lika snabbt som Batman slår ner en tjuv. Men den heter nog Alla vi barn i Bullerbyn när jag tänker efter. Och hur som helst ska jag inte välja en Astrid. Det blir Bridget Jones dagbok. Såklart.

Karaktär: Döh, Bridget! Vem annars?

Gjorde jag det lätt för mig nu?

Shit!

Jag kom på! Bok på P. Jag vill ändra mig till På spaning med Bridget Jones.

Bridget rular.

Bridget

När jag läste Bridget första gången var jag nydumpad (Onde H hade varit otrogen och efter fyra års förhållande tyckte han att det var ett respektfullt sätt att berätta det per telefon). Jag var nere. Sviken. Åt två vindruvor och en rostad macka på en vecka. Konstant illamående. Psykbryt.

Det såg ut som skit hemma. Jag hade grisögon. Rödsprängda av gråt. Livet sög.

En morgon i slutet av den veckan kom en hantverkare hem till mig klockan 7 på morgonen för att sätta upp persienner. Det hade jag ingen aning om. Det är alltså det som är tacken för att man ser till att Phille betalar ens hyra i tid (jag har fobi för att betala räkningar). Livet dubbelsög.

Ia sa att jag borde läsa Bridget Jones Dagbok av Helen Fielding. Humörhöjare. Jag sträckläste. Hela natten. Ville inte att det skulle ta slut. Bridget är unik. Hon är som när man visar sig från sin sämsta (fetaste, fulaste, knäppaste) sida. Hela tiden. Det är underbart. Jätteroligt.

Uppföljaren, På spaning med Bridget är om möjligt ännu bättre. Filmerna är rena skiten i jämförelse, men så är det väl alltid.

Jag behöver väl inte säga att jag blev kär i Mr. Darcy. Har man blivit kär i en Mr. Darcy är det kanske lätt att bli kär i en till. Det var därför jag var så nyfiken på hur de skulle lösa problemet med att Bridget intervjuar Colin Firth i den andra boken. Eftersom han spelar Mr.Darcy. I Stolthet och Fördom alltså. Och så spelade han Mr. Darcy i filmen om Bridget, och Bridget är kär i honom. Mr. Darcy. Ja, alltså hon är ju kär i Mr. Darcy i boken men hon är ju kär i Colin Firth som Mr. Darcy i Stolthet och Fördom (serien) också. Hur skulle de lösa det? Hänger ni med?

Sedan visade det sig att filmen var skit (tvåan, ettan var bra) och de tog bort hela Stolthet och Fördom-grejen. Oförlåtligt!

Slutsats:
Läs alltid boken, se inte filmen! Du blir bara besviken.