Katten måste också få plats

Det här med att sova hos mamma och pappa är mysigt. Tycker pappa...

Det är synd om er som inte bor i Sthlm

Nej då, jag bara skoja. Jag förstår såklart att man vill bo på andra ställen. Men en sak som är synd, för er som inte bor här, är att ni inte kan handla blommor på Hötorget. Det är förbannat prisvärt.

Idag har jag köpt 20 rosor, 3 liljor och en kalla för 180 kr. Då har jag inte ens prutat (coz that's not who i am). Och nej, det är faktiskt inte ens dålig kvalitet (men man ska se upp, speciellt med tulpaner), rosorna och liljorna håller oftast längre än om du köper finblommor på riktig affär.

Så det är synd att ni som inte bor här inte har Hötorget.

ps. användandet av "inte" är mkt krångligt.

Magsjuka comin' up!

Daisy är magsjuk. Det började klockan tre inatt med att hon kräktes ner sin säng. Efter det kräktes hon i vår säng två gånger. På morgonen spydde hon upp all välling i soffan.

Jag sitter på jobbet och känner efter. Magen känns svajig. Är helt säker på att jag kommer bli smittad. Det är märkligt hur barn spyr så lätt. De hulkar inte på samma sätt som vi vuxna. Vi kräks från hela magen. Men barn bara ”blupp” och så spyr de rakt ut.

En annan sak: har inte svd.se gått ner sig totalt. Samma nyheter ligger ute hela tiden, gamla nyheter. Mkt slött.

På jobbet, detektiv

På vår hemsida har vi en ”tyck till-banner” där vi frågar våra kunder vad de tycker om sidorna och om det är ngt som vi kan förbättra.

Hajade till lite när jag fick in denna kommentar:

Jag saknar:
Bilder på personer utan tydlig könsprofil.
Genusneutralt tilltalssätt, det ni använder nu är patetiskt patriarkalt.

Usch /företagsnamn/, usch!

Och minuten senare kom denna:

Jag älskar den tydliga vinklingen mot det postmoderna! De svepande linjerna och den avtagande kurvningen av de underliggande fundamenten är det mest upphetsande jag någosin sett!

Sen insåg jag att min företrädare på tjänsten (han som slutat och nu gått till konkurrent) nog bestämt sig för att spela mig ett spratt. Han har nu, efter lite press (jag hotade med att mitt javagäng ändå kan spåra hans ip-adress!!), erkänt detta bedrägeriförsök.

Tycker dock att det är synd att han slutat. Sådan humor bör uppmuntras. Fast hade han inte slutat skulle jag ju inte fått hans jobb. Anyhoo…

Trotsåldern

Vet ni att man inte får säga "trotsåldern". Det heter typ "jag-period" eller likn. Barnet lär sig att den är ett "jag", en individ med egen vilja osv.

Och man ba "fast hon trotsar ju".

De lär sig de små liven

Dejan lärde sig två nya grejer i helgen.

Ett. Hon lärde sig att stå på sig mot Pippo (som är nästan tre månader äldre). Han har kört över henne rätt hårt under deras gemensamma stunder. När han kunde krypa och Daisy bara sitta tog han leksakerna och kröp igen. När Dejan kontrade med att lära sig krypa, ja då gick Pippo helt enkelt iväg med grejerna. Han har även haft ett fysiskt övertag och Dejan har för det mesta blivit omkullputtad vid konflikter om diverse leksaker. Men i helgen gav sig Pippo på Dejans katt och jävlar vad hon surnade till och ba ”NEJ!” och knuffade till honom rätt hårt. Han föll som en fura. Dejan slet katten från honom. Segerns sötma etc.

Två. Sedan lärde Pippo Dejan vad ”min” innebär. Detta har varit ett diffust område för henne innan. Pippo var väldigt pedagogiskt. Allt som låg framför nästan på Daisy tog han snabbt upp, stirrade på henne och sa ”MIN!”. Ibörjan fattade inte Dejan. Men det var endast en kort stund. Efter det. Allt var ”min”. Även när jag poängterade att jag var ganska säker på att mobiltelefonen var ”min” att jag hade ”köpt den för egna pengar” framhärdade Daisy sin äganderätt.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Hittade detta hos Jessica. Tycker det verkar mkt bra om 95 barn får vaccination.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

När jag flyttar till en gård på landet

Min d-vitaminbrist och allmänna tröttma har gjort att jag (liksom alltid när jag är less) suktar efter ett enkelt liv på landet. Jag vill inte ha en karriär. Jag vill bara gå hemma och lalla och ha naturen om knuten. Leva i gamla jeans, smutsig skjorta, tofs i håret (måste spara ut håret inför flytt), gröna gummistövlad (EJ Hunter) och ha fräknar året om.

När jag flyttar till landet ska jag bli ”bohem”. Måla, sticka, skriva, gå på promenader, lyssna mkt på radio och ”grammofon”, läsa slitna gamla böcker och sitta framför brasa med virkad filt över benen. Fundera över livet. Ej ha bråttom.

Jag ska göra om alla stall och uthus till gästhus på tomtem och få massor med långväga gäster. Middagar med vänner = långkok och rötjut och tända stearinljus i hela huset. De står i gamla vinflaskor, ej i dyra ljusstakar från designföretag.

Finns inga lekparker pga ungarna leker i skogen och är lyckliga etc.

Är allt stabilt, typ inget förändras. Samma tant på ica varje dag.

Vi har en åkgräsklippare men vi använder den inte. Vi använder den handdragna och skrattar åt att vi var så dumma stadsbor som köpte en åkgräsklippare. Typiskt nybörjarfel.

Familjen skaffar en katt. Den ska heta George efter George Costanza.

Framsteg på föris/nanna

Dejan är på väg att kapitulera i sitt motstånd till föris. Hon har typ accepterat att hon ska vara där på dagarna och går direkt till fröken på morgonen och bölar istf att klänga på mig. Dessutom har hennes ”ansvarsfröken” blivit som en stor napp för henne. Är Anna i närheten så ska Dejan vara med henne och liksom ”vaktar” henne. Hon är Dejans. När vi säger på morgnarna att vi ska gå till föris nickar Dejan bestämt och säger ”Nanna”.

Hon ska inte gå till föris, hon ska gå till Anna.

Kolla

Fint va!

PS

Idag är jag inte på kontoret. Jag ska nämligen på kurs i photoshop. Detta ska bli mkt ql. Hoppas på att kunna göra snygg header till bloggy efter detta. Dessutom kommer det hjälpa mig i min nya tjänst som är både strategisk och operativ. Win-win helt enkelt.

visualiserar lgh

81 kvm ljus och fräsch med toa/br i mitten så lillungen kan springa runt (dvs runt i lgh och ha den som rundningsmärke). fönster åt tre håll. stökigt men funktionellt. massor med skohyllor i hallen. tapeter i sovrummen. uteplats 21 kvm jo jag tackar.

reviderar kvällen

det här med att fota lägenheten och lägga ut dessa bilder på bloggen. det lilla projektet är så att säga "på hold". jag menar: hämta kameran, fota,  ta ut den lilla ploppen och sätta in i dattan när man fotat klart plus ladda upp allt på blogger. asså JAG HAR FAKTISKT ETT LIV. närå skoja. men ändå. *orka*

schemt

det förra var ett skämt. daniel är fan übergrym som "medboende". han kan ALLT och håller jättebra ordning utan att för den sakens skull bli pedant och manisk.

mvh "perfekt liv"

Sak jag sak göra ikväll

Fota mitt hem och lägga upp på bloggen!! jag har ju faktsikt flyttat.
jag ska ba "hej och välkomna till fotobloggen emster" och sen ska jag bara fota detaljer. så att man inte ser hur det ser ut ändå och ni ba "åkej du har en uggla i fönstret, 'unikt'".
ps att det kanske inte är så städat hemma. min man har varit lite lat på senaste.

bra team

Min man håller koll på mig. Han är sån där ”militärisk” och ryter och så. Idag, han ba ”kan du skicka mig din senaste lönespec” och jag ba *dattar*/*lyder*

Sen mailar han tillbaka och ba ”du har inte fått din löneök retro. Det skulle du. Kolla upp genast” och jag ba *mailar chefen*/*lyder*

Så nu hoppas jag att jag får mer i lön nästa månad. Mmm, lön. Fint ord. Mmm, vi. Bra kombo.

obs obs obs

Obs att jag på inget sätt är emot förskolan. Jag tror att allt kommer att bli toppen. Det är bara, som mamma, jobbigt att se att hon får kämpa. Det är första gången.

Hårt för oss båda.

När hjärtat spricker

Det absolut sorgligaste med hela förskolegrejen är att Dejan var så otroligt positiv och glad under inskolningen. Hon tyckte att allt var spännande. Kramade försskolläraren flera gånger, det vill säga stod vid mitt ben, tittade upp på henne (Anna) och sedan sprang fram och kramade henne hårt, hårt.

Allt de gjorde på föris sög Dejan i sig. När Anna visade sin ”hemliga låda” och plockade upp saker ur den, kunde Dejan inte stå stilla, så spännande var det.

 Allt med föris var fantastiskt.

Sen började vi ”vinka hej då”. Och Dejs förstod att vi inte alltid tänkte vara där med henne. Vi tänkte gå, utan henne.

Besvikelsen i hennes ögon, vill inte veta, minnas, se den.

Sedan följde dagar när Dejan började gråta redan hemma, när vi hämtade overallen på morgonen. Gråten kulminerade sedan i host-med-kräkreflexer vid hej-då-vinkandet.

Hämtningarna. När hon såg oss sjönk axlarna ner och tårarna började rinna. Hon sprang med uppsträckta armar och ville inte bli nedsatt på golvet igen, klamrade sig fast som en liten apunge.

Men igår började det alltså vända. Hon blev ledsen när jag kom, men inte förtvivlad. Hon var glad igen redan på vägen ut, lekte lite på vägen till hallen, hoppade upp i en soffa. Och imorse började hon alltså inte gråta förrän vi kom in på själva avdelningen. Ett stort framsteg från att börja grina hemma redan i soffan när hon ser att vi hämtar overallen.

Det går åt rätt håll. Men det gör ändå ont.

Svar på spontanansökan

Jag har fått svar på min spontanansökan.

Har nu suttit i tio minuter och försökt komma på ngt att skriva om detta.

Ngt: FRÅGE-JÄVLA-TECKEN

halleluja moment

Imorse gjorde vi verkligen framsteg. Som småbarnsförälder är det viktigt. Man behöver små ”halleluja moments” ibland. Och, boy, vilket framsteg vi gjorde i morse.

Framsteg:

Daisy grät inte när jag hämtade overallen, inte när vi gick till vagnen, inte ens när vi svängde runt hörnet och man kan se föris, inte heller när vi klädde av oss i hallen, inte när vi gick upp för trappan. Bölet kom först när hon såg personalen och de andra ungarna.

/plats för applåder/

Tv

Det här med att man inte byter från Barnkanalen fast ungen har gått och lagt sig?

Vårtecken

Aprilväder.

förklarar skämt

fattade ni skämtet i förra inlägget? det är en liten kyckling som säger till en katt att den inte vill bli uppäten under påsken och katten ba äter upp'en!

lite skojigt eller hur, anyhoo gla påsk önskar vi på koolaste katten i stan. och med "vi" så menar "vi" "jag". jag önskar gla påsk. alltså "jag".

yo i will bloggy

om några timmar åker vi till landet och för att hålla mitt löfte om att fortsätta blogga så ska jag ta MASSOR MED GULLIGA BILDER på vårtecken, typ snödroppe, tulpan o likn. detta med min urkassa iphone 3. så enjoy alla suddiga bilder som kommer att läggas upp inom kort.

dock önskar jag eder alla en fröjdefull påsk.

----
help, im a chicken dont eat me.

meow!! *slurp*

argt!

åh. varför skrev jag förra inlägget? nu sitter jag ju bara här och väntar på att diverse humorbefriade morsor ska kommentera argt att jag inte ska utnyttja min dotter för att förverkliga mig själv eller att jag ska respektera hennes individ und so weiter.

så för att förtydliga:
1. jag gör det. det där m respekten alltså.
och
2. hon ska ändå få vara påskkärring.

min påskkärring gull gull gull

åh det är så roligt att ha ett barn! idag är det skärtorsdag och jag ska klä ut henne till påskkärring. jag borde kanske inte tycka att det är så roligt pga känns inte pk. men går ej att låta bli!! så screw you mofos om ni inte tycker att min lillunge ska få bli utspökad. HON GILLAR DET OKEY? hon är väldigt vältalig och har BETT om detta.

vad jag ska göra:

daisy påskkärring:
huckle
måla fräknar m brun kajal
måla rosiga kinder m rouge
gul kjol
spräckliga tajts
färglad tröja
sopkvast

gulligheten ovan?? milord!

ska verkligen försöka få daniel att gå m på att lägga ut bild för NI KOMMER SMÄLLA AV! Jag smäller av bara jag tänker på det.

några frågor fr fam L-A (har diskuterats hett här på morgonen, vi är icke överens):

1. är det på skärtorsdagen man är påskkärring?
2. vad heter skärtorsdagen på engelska?
3. vad heter övriga påskdagar på engelska?
4. har andra länder påskkärringar?

mums

snart kommer min man hem och då ska vi äta godis. jag ska låta fetman flöda inför sommaren. tjock är det nya svarta. im tellin ya fashion victims!

hurra!

åh vad jag är bra. har läst era bloggar och wooo wiii vad jag gillar era bloggar. plan: börja läsa bloggar varje dag igen. mkt lättare. fatta att förut tyckte jag att ni aldrig uppdaterade. hade aldrig ngt nytt att läsa och nu ba *hjälp* för hinner inte med. dessutom är det jag (som blivit utskälld för att använda min blogz som twitty. tydligen icke bra) som inte uppdaterar längre.

VÄRLDEN ÄR UPPOCHNER!

när man är snäll

och säger "grattis" till statusuppdatering om fått barn. sen ba: alla notifications är andras grattis. det är 89 grattis där nu. och jag var typ först och facebook tror att jag vill veta varje ggn ngn annan grattar. men alltså fejsbox nej jag vill inte.

fotboll

gu vad fotbollsvärlden gör det svårt för mig att gilla fotboll. jag menar, jag gillar fotboll och så beter sig både spelare och "fans" som ena riktiga as och INGEN (inte jag heller förvisso) gör ngt åt det. sist jag var på fotboll blev barnen som satt brevid oss så rädda för killarna framför (som såg väldigt finans och reko ut men som kastade mynt skrek rasistiska ord och könsord och var allmänt aggresiva) att pappan faktiskt tog med dem därifrån. de gick. barnfamiljer kan inte gå på fotboll. varför låter klubbarna detta ske?

att ordföranden i black army kommenterade att swedbank ger namnet på nya nationalarenan till friends "ska man säga 'kom nu grabben, vi drar och kollar aik på friends?' Hur fan låter det?" är helt jävla sinnesrubbat och säger rätt mkt om attityden inom fotbollen.

och sen ser jag det här och tänker tre saker:
1. fotbollsspelaren är så korkad att logiken säger att han inte borde förstå hur man andas.
2. att puckona i studion skrattar är vidrigt!
3. nu bojkottar jag fotbollen totalt. jag säger nej till EM.

stefan & kristerbloggen

varför blir det alltid så, att precis när man måste sticka iväg, då kommer bajshugget?

suturer

stör mig väldigt mkt på att läkaren som skulle förklara "ingreppet" säger så här (fånig överklassgubbröst): tja, jag kan väl tänka mig fyra suturer.

he-rre-gu

op uppskjuten

idag skulle daisy ha opererats men hon fick inte pga hosta och lika bra är det för mer förvirrat ställe (??) kan icke existera. alltså jag vet att man inte får klaga på sjukvården men jag blir ändå lite rädd när åtta sköterskor fikar/tittar menlöst på varandra och ställer samma fråga till oss elva gånger, skickar oss till fel ställe, springer efter och hämtar oss och dessutom har all info på en liten papperslapp. ba hjälp men mitt barn ska SÖVAS och OPERERAS. tur att läkaren sa nej. dock verklighetsfrånseende läkare som ba "ja inför nästa operation kan ni väl ha henne hemma från dagis (läks ord ej mitt) i några dagar" och man ba "ja självklart,vi är snorrika, inga problem alls". *asså*

fick gå med dejan till föris istället. hon har börjat där nu. man kan säga att hon är rätt missnöjd med att ha blivit placerad på denna institution. gråten börjar redan när vi hämtar overallen på morgonen, protesten fortsätter hela vägen dit och kulminerar i ett slags panikartat illvrål vid en s k överlämning. daniels mamma påpekade för oss att det "pedagogiska" sättet att förenkla denna procedur är att "bekräfta barnets känslor". alltså står jag där och resonerar lugnt och stilla "jag ser att du är ledsen daisy, jag förstår det, men jag kommer och hämtar dig snart igen. ha det så roligt" till gaphalsen som kräkhostar av gråt.

de är bekymrade över att hon inte äter på föris. "Hon vill inte röra maten". Jag tiger och säger inte att jag nästan spricker av stolthet över att hon är så artig att hon inte kastar maten på golvet med all styrka hon kan uppbåda, så som hon gör hemma. jag säger istället att hon "äter varannan gång".  de nöjer sig med den förklaringen. vi har tagit med en tetra välling för riktigt panikartade situationer. 

mitt 20-månaders trotsmonster har även börjat att lägga sig ner på golvet och banka och skrika vid varje motstånd/tillsägelse och så fort jag nuddar henne skriker hon högt "AJ! AJAJAJAJAJ!!" för att jag på allmänna platser ska framstå som barnmisshandlare.


ja, så är livet som småbarnsmamma. vad har ni för er?