När hände detta? När blev jag och jäl såna där speciellisföräldrar som inte är nöjd med den kommunala förskola man blir tilldelad, utan byter till den med högst betyg, går dit EN dag och sedan ringer och gråter hos en privat förskola med specialpedagogik (för vårt barn är så speciellt, hon är inte som de andra - vilda - ungarna som rycker leksaker från varandra och har snor i näsan), tigger till oss en plats (trots att vi inte ens står i kön) och sedan ringer och avslutar platsen på den högst rankade kommunala förskolan.
Hur blev vi de där föräldrarna som alltså är inne på tredje förskolan på sex månader?
Kanske påverkar mina gravidhormoner och allmänt "känsliga" tillstånd. Men det är inte kul när ens barn första dagen på nya högt rankade föris vägrar släppa ens hand, gråter så fort ett annat barn närmar sig och får panikattacker när någon annan tar leksaker ifrån henne. Eller att hon stelnar till av skräck när de andra barnen tränger sig före i kön till kanan, att hon blir ledsen när de säger att de "går före för hon är så liten" och de "är mkt större".
För det skär ju i hjärtat när hon håller sin lilla hand i min, tittar upp på mig och säger "mycke ban de e. Didi gå hem". Det är för mycket stök, för många barn för att hon ska känna sig trygg. Och som mamma värmer det ju i hjärtat när vi kommer till den privata förskolan med speciell pedagogisk inriktning och de äldre barnen kommer fram, försiktigt, frågar vad vi heter och om Daisy ska börja där. När jag märker att daisys axlar åker ner, slappnar av, efter bara en kvart. Det är inga barn som kommer att ta det hon leker (arbetar enligt specialpedagogiken) med. Och hon får i lugn och ro leka (arbeta) klart. I sin egen takt.
Så jag är för det fria valet. Men egentligen är jag också den som tycker att de kommunala förskolorna är alldeles utmärkta. Men nu är det så här. Och nu har vi blivit prettopäron i föräldrakooperativ. För vår tjej vill gå i Montessori.
5 kommentarer:
Såklart gör ni rätt, det gäller ju att hitta något som funkar bra för just ert barn! ALLA hade såklart tyckt att det var jobbigt om ens barn uppenbart inte trivdes på stället där de ska tillbringa flera timmar om dagen. Tycker ni gjort rätt, även om man hade kunnat önska att den där första förskolan ni tilldelades var lika bra.
Det finns liksom inte ett rätt eller fel när det kommer till dagis. Man vill att ens kiddo ska stortrivas och älska att gå dit och helst ställa till med en scen när det är dags att gå hem (eller nä det vill man inte men typ). Sedan om det är kommunalt, privat, kooperativ eller vilken lösning som nu står till buds så är det lite skit samma. Absolut viktigast är att barnet gillar att hänga där. sedan kan ban ju börja justera och kolla på vad de har för pedagogik, hur väl man synkar med personalen, var det ligger geografiskt etc etc. Men viktigast är väl alltid att ens barn ska tycka att det är ett soft ställe att hänga på. Ni gör rätt med andra ord för att det känns rätt för er.
Äsch, pretto-schmetto. Det viktigaste är att ens barn har det bra.
Men det är ju inget snack! SÅKLART att hon ska gå i montessori, det verkar ju passa henne som handen i handsken (jag har ingen egen erfarenhet men har två kompisar i olika städer som älskar sina montessori-kooperativ!) Heja Didi som säger till när det inte känns bra :)
Man kör ju lite trial and error inland känns det som. Skönt att vi inte framstår som kompletta galningar iaf
Skicka en kommentar