onsdag 26 september 2012

Fyra veckor med Montessori

Didi har nu gått några veckor på Montessoriförskolan. Tänkte lista vad jag tycker är bra och vad jag fortfarande har lite funderingar kring.
Fördelar jmf ”vanlig” förskola
Den absolut största fördelen tycker jag är att pedagoger och förskolechefen så intensivt tror på Montessoripedagogiken. Det gör att de försöker implementera den i allt de gör. Det tror jag blir logiskt för barnet.
Morgonrutin. På det Montessori vi går på är det alltid en eller två pedagoger som hälsar välkommen i hallen. De ser alla barn som kommer. Alla får ett mottagande. Där säger jag också hej då och Didi går till skoknekten, tar av sig skorna och får sedan hjälp med övriga kläder, hon får hänga upp sina kläder och väska själv på sin krok. Det tycker hon är roligt. På förra förskolan var det inte alltid någon riktigt hade tid att komma fram och ta emot Didi. Hon blev väldigt osäker. Hon är liten, visste inte riktigt var hon skulle ta vägen. Och jag blev orolig: kan jag lämna henne nu? Ser någon att hon är ledsen? Detta händer INTE på Montessori.
Ordning & reda. På förmiddagen har de sina ”Montessoripass”. Det här är en grej som passar Didi mycket bra. Förskolan arbetar med ”material” som ska vara pedagogiska. Det kan till exempel vara byggklossar, pussel, böcker etc. Det finns bara ett av varje material och det är väldigt noga att ett barn inte får ta ett material som ett annat barn redan håller på med. Antingen får man fråga om man får vara med. Annars får man vänta på sin tur. På förra föris berättade personalen att Didi blev väldigt upprörd och kränkt när andra barn kom och försökte slita leksaker ur händerna på henne. Personalen försökte såklart styra upp det här, men Didi var ofta på sin vakt, hade axlarna långt uppe vid öronen. Här vet hon och kan vara trygg med att hon får leka klart.
Artigheten/uppförande. Detta är lite gammeldags men ändå väldigt fint. Det är titta i ögonen, säga god morgon, noga med tack för maten, man plockar iordning efter sig, hjälper till, tackar för idag när man går hem etc.
”Göra själv”. De har så många smarta tricks för sig för att lära barnen hur de på ett enkelt sätt klär på sig själva eller klarar andra uppgifter. Om de upptäcker att barnen har kläder med konstiga knappar eller skor som ska knytas säger de genast till. De tar verkligen barnets perspektiv för att de på ett lustfyllt och enkelt sätt ska lära sig att göra själv.

Nackdelar/funderingar jmf ”vanlig” förskola
Lugnt men ensamt? Jag upplever att det var mer liv, rörelse, pysslande och variation på förra förskolan. Det vill säga den normala, vanliga kommunala. De hade dans och många av aktiviteterna gjorde de tillsammans, några barn och en pedagog. Till exempel måla eller baka med play dough. Det händer ju här också men ofta leker de själva.
”Arbeta”. Montessoripedagogiken är full med begrepp jag tycker är onödiga i den här åldern. De ”leker” inte med ”leksaker” utan ”arbetar” eller ”jobbar” med ”materialen”. Detta sker i ”klassrummet”. Pedagogerna menar att det är vår/vuxenvärldens värdering att barn leker. De menar att våra kottar i allra högsta grad arbetar/jobbar hårt för att lära sig saker. Och visst, så är det. Men jag kontrar och menar att det ligger i deras värdering att man då inte kan lära sig genom lek. Detta är dock bara ord. Ingen biggie.
Materialen. Maria Montessori utvecklade pedagogiken vad jag förstår i början av 1900-talet. Och materialen har inte utvecklats sedan dess. Daniel, naturvetaren, anser att man kanske inte behöver ”utveckla” hur man förklarar volym, jorden är fortfarande rund, en hund ser likadan ut, en kub är fortfarande en kub etc. Det har han ju rätt i. Men jag kan ändå känna att man kan ta in nytt material, samhället utvecklas. En hel del har hänt på hundra år. 
Sammanfattning:
Jag är sjukt nöjd med att Didi går på Montessori och att vi bytte. Alla ungar är olika och det här passar henne. Det kanske inte passar en del andra barn. Men hon trivs, det märker vi. Det faktum att det är lugnare gör henne tryggare. Och det är ju det viktigaste. Sedan om man kallar lek för arbete och leksaker för material, det är faktiskt skitsamma.

7 kommentarer:

Jojjo sa...

Alltså artigheten. Artigheten! Tycker det är mycket bra att barn får lära sig det, faktiskt.

emster sa...

Ja. Det roligaste är att vi märker ju att HON faktiskt också gillar det. Ropar "TACK FÖR IDAAG!!" till alla när hon går hem. Det är mkt viktigt att få slänga själv i papperskorgen, säga tack osv. Och det är klart att det inte BARA är i Montessori de får lära sig att va artiga. men de är noga. Det är bra.

Fiat sa...

Skönt att höra. Allt det du skriver känns himla viktigt för oss. Vi har blivit inbjudna till öppet hus på en montessoriförskola imorgon. Hoppas lite för mycket på den. Tveksamt om vi får plats dock, eftersom att den är så populär, men chansen kan ju inte minska av att vi går dit och säger hej när vi får möjligheten att göra det, tänker jag. Sedan hamnar man väl i skuggan av syskonförturen. Jaja. Vad är en bal på slottet och så vidare. Grattis till er i alla fall!

emster sa...

Hoppas ni gillar och lycka till. Är det en privat fs

emster sa...

Hoppas ni kan fixa det där med kön. Vi var väldigt på. Det hjälpte nog... Lycka till!!

Sandra sa...

Just det där med ensamheten är det som Montessori fått mest kritik för. Barn som framförallt går i montessoriskola, kanske inte föris då, har svårt att samarbeta och sådär och har sämre förutsättningar på gymnasienivå etc. Att lärare inte får kritisera eleverna eller rätta när de gör fel och att undervisningen är för elevstyrd. Men det är ju på "högre nivå" och jag tycker att montessoriföris verkar gynna barnen väldigt mycket!!

emster sa...

Har också hört det. Men de jag känner som gått Montessori (skola) har inte haft svårigheter att samarbeta. Så jag vet inte. Har dock hört att det inte är så bra med blandade årskullar som de har i montessoriskolor. Men det är ju långt till hon ska börja skolan. Hon har ju precis börjat föris :-). Får hoppas att det kommer funka bra! Men alltid är det något man funderar över, eller hur.