Jag håller på att läsa När jag hör din röst av Stephanie Meyer. Det är den andra boken i serien om tonåringarna Bella och Edward. Ni som inte har läst första boken, och planerar att göra så, sluta läs nu. Ni som har läst första boken eller överhuvudtaget inte är intresserad av att läsa en ungdomsbok om vampyrer, läs vidare. Men jag tar inte ansvar för om ni sedan tycker att det var waste of time. Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning som bankerna säger om sina fonder. Och det har de ju rätt i. Börsen är ner 42 procent i år. Fritt fall kallar man det på Gröna Lund. Men åter till Bella och Edward. Och Stephanie Meyer.
I första boken, Om jag kunde drömma, flyttar Bella till sin pappa. Bella gör detta för att hon inte vill bo med sin mamma och hennes nya man. I nya hemstaden blir Bella kär i den snyggaste, mest mystiska killen på skolan. Han verkar sur, butter, totalt humorbefriad och hänger inte med någon annan än sina syskon. Bella blir superkåt. Det är ungefär här man får veta att Edward inte är någon vanlig pojke. Han är nämligen vampyr. Och Bellas doft drives him crazy. Han vill bara äta upp henne.
Bella och Edward tror att de är kära. Fast egentligen så är Bella bara kåt och Edward hungrig. De gör aldrig något tillsammans, förutom att oroa sig för att Edward ska börja smaska i sig Bella. Bella couldn’t care less! Så tonårs-horny är hon.
Och om det hade stannat vid dessa tonåringars sexuella frustration och budskapet om avhållsamhet så hade det varit okej. Myspys och gullegull. Men när Stephanie Meyer börjar predika sin mormontro i bok nummer två tröttnar jag.
Det värsta jag vet är när folk ska pracka på mig sin tro. Jag tror inte. Inte ens på ”nåt”.
13 kommentarer:
Nä! Föklara dig! På vilket sätt menar du att boken prackar på någon hennes tro? Jag har läst tvåan och håller inte med. Och jag tror inte heller - och tycker OTROLIGT illa om missionerande.
Efter cirka tjugo, trettio sidor. Edwards "pappa". Han har aldrig någonsin stött på något som visar på att Gud inte finns... Det är snack om att helvetet existerar. Förlorade själar bla bla. Allt sött paketerat i en "diskussion". Kanske är det bara dessa sidor i början (jag har inte kommit så långt) men jag tycker att det är osnyggt. Det är vampyrerna, med all sin erfarenhet som tror. PÅ helvetet och allt vad det är... I don't likte it!
Hmm... Har du kapitel som jag inte har i min bok?
Det är väl inte fel att diskutera tro? Det betyder väl inte att man måste tycka samma sak? Överreagerar du inte bara för att du VET att författaren är mormon?
Säger inte att det är fel. Säger att jag tröttnar på relgiösa människor som inte kan låta bli.
Lätt att förklä budskap i litteraturen...
Så skillnaden från tex. Narnia är att det inte är helt klart från början?
Förstår nog inte riktigt frågan. CS Lewis hade kanske inte ambitionen från början att Narnia skulle ha så starka influenser från Kristendomen. Men inte heller han kunde hejda sig. narnia är full av kristna liknelser och paralleller...
Om du menar att jag tycker att filmen Narnia var mysig så visst det tycker jag. Tycker även att böckerna om Bella och Edward mysiga.
MEN: jag tycker ändå att det är tröttsamt. Religiösa är (enligt min högst personliga uppfattning) lite mer benägna att vilja påverka andra att bli troende än vad icke-troende är benägna att predika big bang eller så.
Ville inte starta krig. Djeezus.
"Ville inte starta krig. Djeezus."
Sötis. Du har ganska starka (ibland provocerande) åsikter och då får man vänta sig att få en reaktion. Du gillar ju att få kommentarer! :) Då kan man inte alltid bli struken medhårs.
Jag är inte heller Kristet troende (jag är en sån som åtminstone tror att jag tror på "nåt", men har inte vidareutvecklat vad "nåt" är eller hur det ter sig), men uppfattade inte boken som att någon försökte pracka på mig något. Detta trots att jag nog lite omedvetet sökte efter sådana tendenser eftersom jag visste att hon är mormon.
Felicitas: Jag har ju inga åsikter ;-)
Jag uppfattade inte bok 1 så. Inte mer än att de "älskar" varandra men knappt har hållit handen. Och avhållsamhet kan ju var... bra. I guess.
Men konversationen i början av bok 2 upplevde jag som väldigt avig, den passade inte in. Då tänkte jag: Åmä va faaan...
Hon skriver själv att Bellas tanke var att "oj det var det sista hon hade väntat sig en konversation om"... som en typ av förklaring till det aviga stycket...
Jag hoppas att resten av boken är av lite mer hednisk karaktär. Haha!
Och förresten trodde jag att du skulle tycka att det var taskigt att jag inte tycker att Edward verkar trevlig.
Jag köper liksom inte riktigt kärlekshistoren heller. De känner inte varandra. Det känns mer som att deras kärlek är köttslig. Aka LUST...
Jag trodde han var mer rak med att det handlade om Jebus och hans polare men jag kan ha fel.
Hurusom så kommer vi aldrig att komma ifrån den största farsoten på denna planet, religion, eller kanske framför allt de som missionerar religionerna.
De finns överallt och likt en vitvarukedja i mellandagarna försöker de pracka på oss sin syn på verkligheten.
Hoppas Sverige kan fortsätta vara ett utbildat sekulariserat land som vet skillnaden på fakta och tro.
Kanske borde vi jaga de som inte kan hålla sin tro för sig själva som vi jagar rökare.
Jag SA ju att du inte skulle gilla den.... :)
Nej men du missförstår. Gillar visst... Gillar väldigt ofta ungdomsböcker med det onda mot det goda-tema. Älskar Häarry Potter till exempel. Men man måste väl få opponera sig? I Harry Potterböckerna spyr jag på att "Duktig flicka"-syndromet späs på något så in i helvete. Men jag gillar böckerna om harry ändå. De är magiska!
Skicka en kommentar