Jag är nyfiken gul

På jobbet har vi gjort personlighetstest. Jag har en gul personlighet. Det betyder att jag är engagerad, entusiastisk, nyfiken, optimistisk. För mig är kommunikationen viktigast. Jag vill vara kreativ och att vi ska arbeta i grupp - tillsammans.

Jag skickar massmail till kompisar och kollegor. Mina mail är fyllda med roliga budskap. De avslutas alltid med en smiley. Jag vill vara vän med alla, ha relationer som betyder något. Jag skiljer inte på jobb och fritid, jag skiljer inte på kollegor och vänner. Alla måste gilla mig. Och jag vill gilla alla.

När jag arbetar vill jag få "en känsla" för ett projekt. Det är viktigare än siffror. Välvilliga personer uppfattar mig som öppen, charmerande, spontan. Andra kan uppfatta mig som självupptagen, pratsam, ytlig, alltför självsäker. De tycker att jag är en drömmare, att jag är egenkär och okoncentrerad. Jag har till exempel fått höra att "...du är inte så bra på att lyssna, va?". Visserligen efter att vi båda fått i oss ett antal öl på en firmafest, men i alla fall - det är inte kul!

Det kan (helt felaktigt) uppfattas som att jag ”tar för mycket plats”. Det gör jag inte. Jag vill bara inte att det ska bli tyst. Usch vad jobbigt. Nej, man ska prataprataprata!

Jag är tidsoptimist. Som en virrpanna lallar jag omkring på jobbet och bara tänker på kommunikationen , jag missar möten och glömmer bort att gå på lunch. "Flum" skulle kanske en strukturfascist säga. En dominant chef som vill ha korta, faktaspäckade sammanfattningar skulle också tycka att jag är fladdrig. Jag kommer nämligen aldrig till sak, aldrig till punkt, jag bara pladdrar på: pladder pladder haha vad roligt vi har, vilken bra relation!

Men jag kan sanningsenligt skriva i CVt att jag är flexibel. (Yay!)

:-)