Filosoferar

Ibland tänker jag så här: Åh men Gud, tänk om bloggisarna inte fattar mig. Tänk om de inte hajar när jag är ironisk. Eller när jag överdriver? Eller tänk om de tror att jag är värsta seriösa prettotjejen som antingen plattar eller lockar håret när jag går ut och dricker drinkar. Alltså please. Jag skulle aldrig orka platta eller locka håret och jag dricker inte ens drinkar. Och så tänker jag så här: Undra om bloggisarna tror att jag inte är rolig i verkligheten utan bara helt sjukt skojig på nätet. Jag är jättekul i verkligheten också. Fråga Felicitas. Hon brukar skratta tills hon grinar när jag sätter i gång. Lovar. No joke. Men så tänker jag så här också: Tänk om bloggisarna inte fattar att jag är äkta. Alltså hur äkta är inte jag. Är det någon som är äkta och with it så är det jag. Alltså, keepin it real... Men om bloggisarna inte har rätt betoning när de läser? Och missar hela poängen. Och uppfattar mig som en missnöjd norrlänning istället för en ironisk storstadstjej. Jag dör då. Lite. Inuti. Jag är inte Norrland. Inte för att det är något fel med det om jag nu hade varit det. Men alltså.

OMG nu är det Shirley Clamp (heter hon så?) på tv. Det är jättejättejätteäckligt. Måste kolla...

Ursäkta avbrottet. Jag kom helt av mig när Shirley, Sanna Nielsen och Sonja Aldén sjöng julsång, kramades, tittade kärleksfullt på varandra och såg fromma ut. Kräk.

Kräk. Kräk. Kräääääk!

Okej. Det var inget mer. Kommer inte ihåg vad det var jag ville. Nu är det jul och jag ska vara snäll. Äta fett med peppisar och bara shut the fuck up ett tag.