Krävande

Jäl är så dominant. Jag får inte en lugn stund: måste packa upp min väska, sortera tvätt, lägga in mina tvättade kläder i garderoben, ta upp grejer från golvet, städa, tvätta och en massa massa grejer! Och jag har inget emot att göra alla de här sakerna. Verkligen inte. Men. Sen. Inte nu! Nu är jag på e-bay och spanar. Jäl har ingen som helst förståelse. Så visst, jag får väl gifta mig i jeans då!

Jäl tycker att jag ska ha en undersökning på bloggen. Han vill veta hur vanligt det är att killar hjälper sina tjejer att "sortera hela jävla garderoben". Och "laga nästan all mat". Men han gillar ju att laga mat. Jag gillar att se på tv.

Jippie!

Hemma igen = jätteskönt.

Fast Göteborg var också bra. Längtar lite tillbaka till att bo där. Men bara pytte.

Falskt alarm

Det var inget shoppingcenter det var en ladugård.

Alltså, det här inlägget var ett skämt! Och det förra också. Här finns bara träd och rådjur.


(en ung kvinnas tankar när hon reser med u-landståg. 10 okt, 2008)

Lättnad

Åh, vi åkte precis förbi ett shoppingcenter. Nu måste civilisationen vara nära!

Filosofera på ett tåg

Jag har sett en massa djur. Rådjur och stora fåglar. Blir nästan lite rädd – de ser inte mig men jag ser dem. De har nog många fästingar de där rådjuren. Det är ett konstigt sken ute också. Jag blir orolig av det. Var är gatlyktorna och när ska de tändas?

(kladdanteckningar från en kvinna mitt i livet)

Papperspåse någon?

Vilka lustiga människor som åker andra klass. Nu är det en farbror som sitter nära som snarkar högt. Hans dåliga andedräkt känns ända hit.

Mamma! Jag vill hem!

(Kluddanteckningar, tänk "resejournal")

Konstigt

Det ligger en tjej brevid mig. Ja, hon ligger faktiskt. Hon har huvudet där man ska ställa brickan. Vantar som kudde. Det ser stört ut.

(nedkluddat i ett block, under en resa på ett u-landståg utan eluttag, någonstans i Sverige.)

16 % - countdown

Nu är klockan 17.21, fortfarande fredagen den 10 oktober. Om två timmar och elva minuter är jag framme i Göteborg. Om inte SJ är precis som psykopatkollegor och inte håller tidplanen. Skulle inte förvåna mig.

Nu är klockan 17.22 och det är 15 % batteri kvar i min dator.

Jag har jobbat fram till nu.

Det är tråkigt på SJ.

Mitt batteri i mobilen är också slut. Hoppas att Flåsa kommer ihåg när hon ska hämta mig. För nu kan jag inte kontakta henne. Åker U-landståg utan eluttag där man kan ladda. Jag vill ringa mobil! Jag vill wappa och kolla om ni kommenterar mina sagolika inlägg.

Det regnar i Göteborg. Det sa i alla fall Landis när jag ringde för att kolla om han inte kunde lägga in en sladd på sushistället mittemot kontoret (innan mobilen dog dårå). Men han hade redan åkt hem. Och nu har det ändå visat sig att det inte finns eluttag i u-landstågen. Ska aldrig mer åka u-landståg i andra klass dessutom. Står inte ut! Jag är van vid X2000 första klass.

Nu är klockan 17.24. Jag har 14 % kvar. Snart är allt över.

Hjälp, jag slumrade till en stund och nu är klockan 17.28 och det är endast 12 % kvar. Slutet är nära. Jag är rädd. Vad gör man utan mobil och dator? Hjälp. Hilfe!

Jag tänker stanna här till the bitter end. Jag fäller inte ned locket. Tänk om det verkligen är över? Tänk om detta fantastiska alster aldrig blir publicerat? Och om ingen läser det man skriver – finns man verkligen då? Och oh-herre-gud vem visste att jag var så filosofisk? Är helt uppe i mig själv, min smärta, rädsla, ensamhet. Jäl ringde och det bröts för inga batterier kvar i min usla mobil. Han är mitt i Stockholm City – elektricitet everywhere. Och jag är här. Med endast SJ som sällskap. Bortglömd, opublicerad, icke existerande.

Snyft.

Ge mig storstad! Inga mer träd!

10
9
8
7
6
5
4
3
2


Kära bloggen he…

(Nu bröts det. Allt är över. Tystnad. Mörker. Gonatt.)

Reser i panik - har panik

(Det här skrivs klockan 16.13 fredagen den 10 oktober. Jag vet inte när jag är i närheten av ett fungerande Internet igen och kan publicera. Förhoppningsvis är jag åter i cyber space långt innan det närmande psykbrytet slår ut och ni hittar mig liggande på järnvägsspåren, där jag i ren frustration och panik har lagt mig för att dö. Som en elefant som lommar iväg till Elefantkyrkogården. Lufs lufs lufs duns.

Tystnad.)

Det är inte sant. Jag har glömt sladden till datorn. Ni vet den som gör att man får ström inte måste gå på batteri. Och eftersom jobbet använder vidrigt dåliga IBM-datorer har jag batteritid som räcker i ungefär en kvart. Är desperat. Måste jobba nu och har inte tillräckligt med batteri för att kolla movies sen. Åh, jag som är så laddad för David Brent. Jagar sladd som en galning. I panik ringer jag Lilla Karamellen (IT-supporten). Han är inte där. Det är någon annan som svarar. Så himla typiskt. Meddelar den nya förmågan att då är det ingenting – jag får återkomma. Är inte Lilla Karamellen där få det vara. Nya killen framhärdar, kanske han kan hjälpa till? Nej, det tror jag inte. Jag undrar vad det kostar med en sladd till min dator och nu är det ju Lilla Karamellen som brukar hjälpa mig: han känner mig och min dator och vet liksom vad vi ska ha. Jag vill veta vad jag ska göra för att få tag på en sladd utanför företaget, vart man köper IBM-sladdar. Så nej, jag vet faktiskt inte om han kan hjälpa till. (Nya killen kanske är värsta blåbäret, vad vet jag?) Så är det. Nya killen har ingen aning om vad en sladd till min dator kostar eller var man kan tjacka en sån. Visste det. Saken är avgjord: från och med nu talar jag endast med Lilla Karamellen om min dator!

Men man får inte ge upp. Jag ger inte upp! Kommer på värsta bra planen. Landis som jobbar i Göteborg skulle kunna ta en sladd från kontoret i Göteborg och ge till Freitag som också jobbar i Göteborg (i samma företag men på ett lite mindre kontor). Hon skulle sedan ta hem den – och eftersom hon bor granne med Flåsa så kan jag bara gå förbi och hämta! Toppen. Sen kom jag på att Freitag är mammaledig. Hon är hemma med bebis och latar sig! Fan. Och nu ringde Jäl och sa att en kopiasladd kostar femhundra spänn. Inte klokt ju.

Nu är det bara 26 % kvar av batteriet. Måste fatta mig kort. Men visste ni att man numera måste checka in för att få åka på SJ-tåg? Har man inte gjort det kan de kasta av en från tåget. Gissa vem som glömde att checka in? Gissa vem som fick ringa sin kille och grina och böna och be att han skulle checka in åt henne och sedan cykla ner (i ilfart) till stationen och ge henne biljetten? Gissa också vilken kille som checkar in sin flickvän på hemresan och inte på utresan? Gissa vilken tjej som får spela helt sjukt dum blondin på tåget när de ska kolla biljetter? Gissa vilken tjej som fan är värd en Oscar?!?

Och en massa rödvin.

:-)

Lånad tid

Champagneklubb nu. Mitt i Götet. Inte tid att snacka. Har skrivit massor men får publicera senare!

Såg i kommentarer att A gillar amerikansk version av The Office före brittisk - grymt besviken...

Vi hörs imorgon kväll. Jäl - I miss you.

(Full)

// e

Goa Götet here I come!

Nu är jag off till Gbg över helgen. Champagneklubben har oktobermöte på lördag hemma hos Slemma Y! Jag ska bo hos Flåsa i hennes flådiga hus och ikväll ska vi mysa, dricka vin, tända brasa, häckla Jihde och ha det så där flådigt som man har det hemma hos Flåsa i hennes flådiga villa. Hur perfekt får en fredag bli?

Åker det långsamma tåget ner - inte X2000. Det är en miss, men eftersom jag är extremt fattig (speciellt i finaskriser) så är det snigeltåg i andra klass som gäller. Usch, fy, blä! Har dock varit nere hos "Friskvårdsgruppen" och hämtat lite filmer så att jag överlever. Har laddat med United 93, Marie Antoinette och The Office hela första säsongen!

Men först ska jag jobba på tåget. För jag är så duktig och inte någon analfabet eller psykopat som vissa andra.

Pestera

När man jobbar med en psykopat som dessutom är analfabet, då är det inte som att välja mellan pest eller kolera. Man får båda två.

Vi på Kungsholmen

Jäl berättade att han såg Patrik Ekwall i morse. Han klev ur värsta pimpiga bilen och betedde sig precis som om han bodde här på Kungsholmen?!?

Hallå vad är det som händer egentligen?

Det är bara tre typer av människor som får bo på Kungsholmen - coola, hemlösa psykon eller pensionärer.

Vad gör Patrik Ekwall här liksom?

Get off my street, ho!

Vad vi pratar om på familjemiddagen...

Vi har varit hemma hos mamma och pappa på middag. Mamma (som är pensio) ska vicka imorgon och vill låna vår bil. Hon satt hela middagen och oroade sig för att hon inte kommer att få i backen... Hur gör man!?! Hon berättade att sist hon lånade vår bil fick hon verkligen inte i backen och fick "helt enkelt kliva ur bilen och be han den unga killen i bilen bakom att lägga i backen åt henne."

Eh... joråsatte.

Pappa satt och hetsade över "hon den där galna, högludda kvinnan som jag hatar när hon är med på teve. Jag blir tokig!" Det är Carolina Gynning han pratar om (de hade sett Stjärnor på is. Rena skiten enligt pappa).

Och om ni undrar så åt vi "Buff Borgjong".

Det var gott.

Suck

Jag skriver suck för ni hör ju inte att jag sitter här och suckar och ojar mig och har mig.

Men det finns inte så mycket att glädjas åt:

* Finanshelvetet fortsätter. Orkar inte längre. Jag är så trött på finanskriser och muppiga banker. Det är old news. Nu vill jag ha hög inflation och sänkta räntor. Fix it!

* Finanskrisen får hela presidentvalet att hamna i skymundan. Jag vill vältra mig i abortmotståndare och religiösa monster. Jag vill inte läsa om börsras och insättningsgarantier. Jag vill ha vulgoval a la americana!

* Först så skulle jag på maskerad den 1 november och det var ett jättebra datum men nu har de ändrat till 25 oktober. Och då ska jag göra Pirripirri-grejen tillsammans med Felicitas. Och hon Pirripirritjejen på Pirripirribolaget säger att man blir helt slut efter Pirriprirri. Det skiter jag i! Jag tänker klä ut mig och gå på kalas i alla fall.

* Jäl är helt städbesatt. Det är superjobbigt. Han går omkring med en min som säger ”Du hjälper aldrig till” och bara hetsar. Han säger att han har en femårsplan som går ut på att uppfostra mig och just nu ska jag lära mig att gå ut med soporna. I hate gå ut med soporna. Gå ut med soporna sucks!

* Jäls femårsplan i att uppfostra mig startade för fyra år sedan men igår sa han igen ”min femårsplan”. Nu är jag orolig att femårsplanen ska fortsätta i fem år till. Jag orkar inte! Det räcker nu. Jag är färdiguppfostrad.

* Vi är tre man kort på jobbet och snart går jag under.

* Barn svälter i Afrika medan jag måste vara tjock i Sverige. Det är orättvist. Ur ett globalt perspektiv alltså.

Oooookej...

Nu pratar vi bara om faxar på den här bloggen. Ska döpa om den till Faxen - bloggen om en faxfixares vardag. Don't mind den tjuriga recensenten som hänger här hela tiden. Hon bara tjatar: tjat tjat.

Tjattjattjat!

Hit med Internet!

Jag fick nästan panik imorse när jag kom till jobbet och Internet låg nere. Först tänkte jag ”Åh nej, de har spärrat alla roliga sidor (Fejan och bloggar) för att jag surfar för mycket”. Intranätet fungerade nämligen så jag blev duktigt orolig. Sen tänkte jag ”Det vågar de inte. Jag skulle bli så jävla arg.” För är det någon som kan motivera surfing på arbetstid så är det jag! Det är omvärldsanalys mina damer och herrar. Jag måste veta vad allmänheten tycker. Har det bildats några hatgrupper på Fejan om mitt företag? Det är något som verkligen skulle kunna hända och om (när) det gör det måste vi kunna agera. Jag måste även hålla mig ajour med vad bloggarna tycker. Vilka argument biter på dem? Vilka leverantörer gillar de? Bloggas det om saker som rör mitt företag över huvudtaget? Såna saker. Bloggare är viktiga opinionsbildare idag. Faktiskt. Så hit med Internet liksom!

Var tvungen att ringa Lilla Karamellen (IT-supporten) och tjura. Jag ringer så ofta till honom att jag bara presenterar mig vid förnamn nu för tiden. Han känner igen mig på rösten. Lilla Karamellen lugnade mig. Jag har kvar Fejan och bloggarna. Och nej, ingen har ”tagit bort” min Outlook.

Nä, just det! Ni skulle bara våga!

Gästblogg: Jäl om faxen

Faxen är vidarekopplad. Det är helt osannolikt vad det tog lång tid.

I fredags svarade Peggy, på någon typ av support, att jag var tvungen att skicka ett webbuppdrag för att de ska kunna hjälpa mig (att koppla om ett telefonnummer). Jag gissar att anledningen är att någon måste ha betalt - man kan inte bara göra, man måste ju fakturera också!

Idag ringer en annan kvinna från samma avdelning och undrar vad jag menar med mitt uppdrag.

"Jag vill koppla om en fax, och jag har gjort precis som Peggy sa!!"

"Jaha nä då har det nog blivit fel vi kan inte göra den typen av uppdrag" får jag till svar, (ganska exakt här känner jag att Falling Down-grejen närmar sig med stormsteg).

"Fel? Fel!?! Hur kan det vara fel? Jag har ju snackat med Peggy samt supporten för de som håller på med att lägga upp nya fax-och mailboxar (ja, det finns två olika), båda säger att jag skall göra såhär!!!"

"Jaha blabla då får jag tala med Peggy dröj lite, (det börjar skvätta lite blod från min panna) neee alltså jag vet inte vi får nog återkomma."

"Men va är det frågan om det handlar ju bara om att vidarekoppla ett telefonnummer det KAN ju inte spela någon roll att det är en fax, det är ju ett telefonnummer HUR svårt kan det vara? Jag borde ju kunna göra det själv, hur vidarekopplar jag en vanlig telefon?"

"Mmmm det beror ju på hur det ligger upplagt, vi får återkomma om det här"

Här ser jag mig själv med faxen, supporten samt ett baseballträ på gärdet precis som i Office Space.

Men men jag får väl fixa skiten själv då!!! Går bort och börjar trycka på faxfan, inser snart att det är ganska lätt bara man vet vilken typ av # / * varianter man skall trycka. Leta leta på intranätet... YES där var den #22#telefonnummer *. Klart!!

När jag kommer tillbaka till datorn har jag fått mail från Gurra (på supporten):
"Vi har nu kopplat över den gamla faxen till den nya. Men vi skulle vilja att du testade så att det fungerade enligt önskemål sedan svara upp på detta mail. Så att vi kan stänga ärendet."

Jag testar, det funkar.

Fan! Nu fick jag inte vara hjälte.... Fan ta Gurra och hans tekniska kunskaper.

Jobbångest

Jäl fick måndagsångest redan igår. Han är arg på en grej på sitt jobb så han vill absolut inte gå dit. Det är nåt med en fax. Den ska kopplas vidare och hans chef tycker att det är en typisk Jäluppgift. Det tycker inte Jäl. Fast vad göra när chefen gormar? Så som en snäll liten hjälpreda jobbar han nu frenetiskt med att vidarekoppla. Han har hamnat i en byråkratisk, administrativ mardröm. Det finns ingen blankett för hans önskan. Hmm. Hur går man vidare nu? Ingen vet. Är han säker på att han vill ha den omkopplad - inte ikopplad? Ja, han är säker. Den är redan ikopplad (kärringjävel)!

Han lugnade ner sig ett tag under helgen (efter några öl): "Jag skiter väl i faxen. Couldn't care less!". Fast nu grämer han sig igen. Han vill inte, vill inte, vill inte hålla på med faxhelvetet! Tänk om han flippar imorgon? Det är ovärdigt med faxomkopplingar!

Hehe.

Fast lite roligt...

Inaktuellt

När jag gick i skolan var det ett enormt hot att Golfströmmen skulle vända och då blir det minsann istid i Sverige. Ingen verkar orolig längre. De var ju så säkra?

Kan det vara så att vi är helt övernitiska när det gäller klimathotet också?

Är det det som kallas erfarenhet? I wonder...

Den ekologiska konspirationen

Godis för 135 kronor kilot.

Ha ha ha ha!

Ja, jag är jobbig och störig. Vadårå?

Om det där inlägget. Jag skrev en massa kvinnonamn. Kvinnor jag tycker är bra. Det är en sak som jag vill säga kring det.

Det var tre killar som kommenterade och en tjej. Tjejen, Felicitas, tyckte att det är tragiskt att män och kvinnor inte blir värderade på samma grunder i dagens samhälle. Och det är tragiskt. Mycket tragiskt!

Men något som också är tråkigt. Och jag vet inte om det är typiskt, eller om det bara råkade bli så. Men killarna som kommenterade klankade på någon av kvinnorna på listan.

Varför måste man tycka att någon inte är värd? Det hade varit så mycket mer roligt och inspirerande om någon hade velat komplettera listan istället.

Alla de kvinnor som var med på listan var värda. Listan var bra. Jävligt bra till och med. Jag ville bara säga det. Plus att jag vill lägga till Anna Lindh.

Jäl tycker att jag ska göra en lista med män. För att se vad jag får för respons. Alla kan ju inte tycka som jag menar han. Och visst. Jag kan göra en lista med män. Och alla behöver inte tycka som jag.

Här är listan:

Janne Josefsson

Yes!

De hånar Jihde i Fredag hela veckan!!

Fifan vad bra.

Tårarna sprutar.

Är Lars ett cp?

Jag vet att det är töntigt men jag måste Idola lite. Har några få reflektioner som måste ut annars finns det risk för att jag spräcker en ven, får hjärtinfarkt eller måste gå ut på balkongen och skrika ut min frustration över hela Kungsholmen. Och det regnar så helst inte.

Allvarligt. Jihde är fan årets mupp. När han ställer sig och pekar på idolerna och skriker deras namn så kräks jag lite i munnen. Han ställer sig alltså och och håller handen ovanför deltagarens huvud, pekar ner på denne och skriker namnet. Sådär utdraget som han tror att Ryan Seacrest skulle göra. Han gör det om och om igen så han måste ju tro at det är coolt. Jihde, du är hopplös. Och sluta med Härenstam-armarna. Det är pinsamt. Och Ryan Seacrest skulle aldrig. Han skulle a l d r i g.

For fuck's sake Jihde!

Från början tyckte jag att flummet Lars var en riktigt skön lirare. Värsta hippiebarnet. Men nu börjar jag undra om han inte är lite, lite efterbliven. Varför kan han inte bara svara på frågorna? Hur svårt kan det vara?

Nä, årets behållning är Loulou. Hon är härlig. Skulle jag se henne på stan skulle jag inte kunna hålla mig. Jag skulle gå fram, slå armarna om henne och aldrig släppa taget. Jag skulle krama henne för glatta livet och bara: Snälla Loulou sjung en sång!

Fredagsöl

Damerna på jobbet ska på ”öl” efter klockanfyramötet. Det är tydligen väldigt stort för det kluckskrattas redan och tjatas på alla andra tanter att de bara måste följa med. De har piffiga klänningar på sig och är lite extra sminkade idag. Det hela är väldigt sött. Jag och Cissi är inte tillfrågade. Vi är nog för unga. Men det är okej för vi brukar bli inbjudna på fredagsöl hos ”killarna”. Killarna (eller trettiofemårsmaffian) är förtryckta småbarnsföräldrar som inte vågar säga emot sina fruar, rediga karlar som tar beslut för miljoner på jobbet men som inte klarar av att ställa in glaset i diskmaskinen hemma. Fast de är väldigt roliga, på ett lite goofy sätt. Men just nu är jag sur på dem så jag kommer inte att gå på fredagsöl. Absolut inte. Förra gången jag var där slog nämligen deras totala nördighet igenom något så grymt: de är så nöjda med sina egna liv. De är analytiker, o vad svårt och krångligt, och åh-herre-gud vad smarta de är! Jag är ju bara någon pluttig liten marknadsförare, fniss fniss, jag vet ju ingenting om marknadsviktade index och företagets kreditexponering och bla bla, fniss fniss.

Töntar!

Så det blir ingen öl för mig idag, varken med damerna eller med trettiofemårsmaffian. För jag vill faktiskt inte. Och jag och min kille ska tvätta ikväll. Så det så!

Jobba Volvo

Nu när jag inte bor i Götet längre så hör jag verkligen hur mycket dialekt de pratar. Låter ju inte klokt!

Jag håller på att bli en katt

Det börjar gå till överdrift. Det här med att jag gillar katter. Jag gillar verkligen katter supermycket. De är mitt bästaste djur. I absolutely love cats.

På fritiden brukar jag öva på att jama. Jag har blivit rätt duktig faktiskt. Inte för att skryta men jag har faktiskt det! Jag kan få andra katter att mjaua tillbaka och få hundar att titta sig intresserat omkring.

När jag kommer hem från jobbet säger jag "miao!" till Jäl. Inte "hej". Och jag säger "miaooooo" på morgnarna när jag sträcker ut mig (som en katt). Ibland på dagarna går jag in på google och söker på "kattunge". Kollar på bilderna och skrattar lite. Jag pratar rätt mycket om Rasse fast det är typ fem år sedan han försvann. Alltid har jag en liten lustig historia om Rasse - världens roligaste katt - på lager. Pang, pang, jag kan ta fram dem utan förvarning!

Mitt roligaste som jag och Jäl gör tillsammans är när han härmar en katt. Det är skitroligt och jag skrattar så jag storknar. Får ont i magen så rolig är han. Och visst, jag erkänner, det är lite psycho. Men det är ändå under kontroll kan jag tycka.

Fast idag på jobbet. Jag tänkte mig inte för. Sitter på ett möte och luften tar slut i rummet så jag blir lite trött. Måste gäspa. Kan inte hålla inne gäspen. Jag sträcker på mig: kastar upp händerna i luften och vrider mig åt sidan.

Och mjauar.

Jag m j a u a d e på jobbet. På ett möte!

Det blev helt tyst. Jättejättejätteknäpp stämning. Gubbarna bara stirrar, fattar ingenting.

Panik!

"Hahahahaha" skrattar jag hysteriskt. "Det är det nya. Kidsen gör det hela tiden. Everybody wants to be a cat! Mjau, mjau."

Fortsatt gubbstirr.

Jag: Eh... skämta bara fattar ni väl!

(Fuck.)

Panik det är samlag på teven

Jag såg precis samlag på tv.

Jag visste inte att man fick visa riktigt samlag på tv. Men allt är okej bara för att man kallar det "drama" eller? Om det hade varit "action" hade det blivit värsta moralpanikskrik.

Äckligt!

Samlaget eller moralpaniken undrar ni.

Jag vet inte. Båda kanske.

Nu har det smällt

Eh, inte för att jag misstror er på något sätt. Men. Ni har väl inte glömt?

Se så. Inga "jag ska bara".

Nänä. Mig lurar ni inte.

Sätt igång!

Vem är jag?

Jag är kvinnan med temperamentet, med den korta stubinen, med det tunga rättvisepatoset. Jag är hon som spyr ut sitt förakt mot småborgerligheten, ignoransen, dumheten, okunskapen, oförståndet. Försök inte stoppa mig. Mitt vapen är mitt tangentbord och ingen, jag säger ingen, kan ta det ifrån mig. Jag kämpar för ingenting och det är större än att kämpa för allt. Jag kämpar för små saker och låter de stora vara. Jag slåss för din skull. Och den som inte hör mig skall aldrig mer höra. Han som inte ser mig skall aldrig mer se. Hon som inte läser mig skall aldrig mer läsa.

Ty jag är Emster; agitator, uppviglerska, bråkmakerska.

You wanna mess with me? I welcome you.