När kommer de här "craving" som man tydligen SKA få? Jag har varit gravid ganska länge nu tycker jag och jag har inte en enda jävla liten craving?!? Hela livet har man hört historier om gravida som inte kan överleva utan gröna äpplen, hallonbåtar etc och att deras män har fått gå upp mitt i nätterna och ta bilen till ngn mack och handla!
Jag har inte ens vaknat en enda gång på natten! Inget extra kiss, inget småätande, inget!
Varför får inte jag vara med i konspirationen?!?
Visar inlägg med etikett vecka 21. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vecka 21. Visa alla inlägg
måndag 5 april 2010
nojig hönsmorsa
Så fort jag inte känner Truls på några timmar blir jag helt nojig. Mår han bra? Har det hänt ngt? Har han blivit lam? Frågorna hopar sig.
Det är faktiskt inte så kul att ha gått från bekymmerslös citytjej till hönsmamma på så här kort tid. Mitt psyke har inte riktigt hunnit med. När Truls inte hör av sig - regelbundet - med en vänlig liten buff blir jag så orolig. Jag försöker "peta" på honom på magen. Jag liksom "trycker till", ganska hårt och länge, så att han ska bli sur/vakna/undra vad som står på och buffa. (Jäl säger att jag är taskig och borde låta honom sova men jag kan inte låta bli). Ibland gör han inte det och då kan inte jag prata om ngt annat, tänka klart eller ens fungera innan Truls buffar.
Barnmorskan har sagt att de sover rätt mkt i magen.
Men i alla fall!! Man blir orolig.
Jag har kommit på, och det här är lite taskigt mot Jäl, men Truls är blyg för Jäl. Om Jäl är i närheten, vill Truls helst inte buffa. Jäl har bara känt Truls en gång. Själv har jag ju bergis känt honom tusen gånger. Truls kan hålla på hur mkt som helst och rumla runt och ha för sig saker där i magen, jag kan lägga handen på och känna utifrån, men så fort Jäl ska göra blir Truls stel som en pinne och ba *blickstilla*
Jäl är såklart jättebesviken. Han fattar inte varför Truls håller på så här. Han låtsas ju uppenbarligen sova när Jäl ska hälsa lite!
Jag är iaf glad över att jag har kommit på det här. För när Truls inte buffar på ett tag och jag blir så där hemskt förtvivlad och tror att ngt är fel, så kan jag bara gå ifrån Jäl en stund så att Truls kan buffa i lugn och ro.
Guuuu vad bra det är med bloggen! Att man kan skriva av sig så här. För ni ska veta att det är faktiskt inte helt lätt. Man är ju så rädd att det ska bli fel. Som att sätta på sig skorna tex! Känns ju som att man klämmer ihjäl ungen där inne i magen. Jag får hög puls, blodrött ansikte och andningssvårigheter - måste ha skohorn till hjälp för jag når inte riktigt annars, eller når gör jag väl men det är obehagligt - och det känns som att jag mosar Truls. Ibland buffar han faktiskt till lite irriterat, typ "flytta på dig tjockkärring!" Men man kan inte klämma ihjäl bebisen. På samma sätt som att bebisen inte kan strypas av navelsträngen. bebisen trasslar ALLTID ut sig säger BM.
Har köpt sittpall till hallen idag, för att underlätta skopåtagning i framtiden. Trött på att bli svettig av att knyta skorna!
Åh, nu buffar Truls! *lycka* (Jäl är ute och springer)
Det är faktiskt inte så kul att ha gått från bekymmerslös citytjej till hönsmamma på så här kort tid. Mitt psyke har inte riktigt hunnit med. När Truls inte hör av sig - regelbundet - med en vänlig liten buff blir jag så orolig. Jag försöker "peta" på honom på magen. Jag liksom "trycker till", ganska hårt och länge, så att han ska bli sur/vakna/undra vad som står på och buffa. (Jäl säger att jag är taskig och borde låta honom sova men jag kan inte låta bli). Ibland gör han inte det och då kan inte jag prata om ngt annat, tänka klart eller ens fungera innan Truls buffar.
Barnmorskan har sagt att de sover rätt mkt i magen.
Men i alla fall!! Man blir orolig.
Jag har kommit på, och det här är lite taskigt mot Jäl, men Truls är blyg för Jäl. Om Jäl är i närheten, vill Truls helst inte buffa. Jäl har bara känt Truls en gång. Själv har jag ju bergis känt honom tusen gånger. Truls kan hålla på hur mkt som helst och rumla runt och ha för sig saker där i magen, jag kan lägga handen på och känna utifrån, men så fort Jäl ska göra blir Truls stel som en pinne och ba *blickstilla*
Jäl är såklart jättebesviken. Han fattar inte varför Truls håller på så här. Han låtsas ju uppenbarligen sova när Jäl ska hälsa lite!
Jag är iaf glad över att jag har kommit på det här. För när Truls inte buffar på ett tag och jag blir så där hemskt förtvivlad och tror att ngt är fel, så kan jag bara gå ifrån Jäl en stund så att Truls kan buffa i lugn och ro.
Guuuu vad bra det är med bloggen! Att man kan skriva av sig så här. För ni ska veta att det är faktiskt inte helt lätt. Man är ju så rädd att det ska bli fel. Som att sätta på sig skorna tex! Känns ju som att man klämmer ihjäl ungen där inne i magen. Jag får hög puls, blodrött ansikte och andningssvårigheter - måste ha skohorn till hjälp för jag når inte riktigt annars, eller når gör jag väl men det är obehagligt - och det känns som att jag mosar Truls. Ibland buffar han faktiskt till lite irriterat, typ "flytta på dig tjockkärring!" Men man kan inte klämma ihjäl bebisen. På samma sätt som att bebisen inte kan strypas av navelsträngen. bebisen trasslar ALLTID ut sig säger BM.
Har köpt sittpall till hallen idag, för att underlätta skopåtagning i framtiden. Trött på att bli svettig av att knyta skorna!
Åh, nu buffar Truls! *lycka* (Jäl är ute och springer)
torsdag 1 april 2010
hönsmamma
hjälp vad dåligt samvete jag fick för att jag sa att truls va dum! ångar mig jättemkt! truls bästa bebis ever ju!!
åh lille trulle, inte bli lessen!
åh lille trulle, inte bli lessen!
tjock
vägde mig imorse. har gått upp tre kilo, blä! magen syns väldigt mkt nu. ganska fin gravidmage men det är ju ändå tjock. dumma truls.
förresten så har truls rutiner! är det inte sjukt!?! han sparkar mig (ibland neråt, alltså mot "muttan" mkt obehagligt) varje dag vid lunch och sedan kl 12 på natten!! Vid lunch kan jag förstå, han är väl hungrig det lilla fettot. men på natten?? Vad ska han va uppe då för?
förresten så har truls rutiner! är det inte sjukt!?! han sparkar mig (ibland neråt, alltså mot "muttan" mkt obehagligt) varje dag vid lunch och sedan kl 12 på natten!! Vid lunch kan jag förstå, han är väl hungrig det lilla fettot. men på natten?? Vad ska han va uppe då för?
tisdag 30 mars 2010
Jäls braiga dag
Värsta bra dagen för Jäl igår. Först ba, fick nytt jobb! Och sen ba, kände Truls! han blev helt spattig, mest för Trulsgrejen. Vi låg i sängen och Truls höll på som sjutton så jag ba "gu vad han håller på". Så sa jag till Jäl att lägga handen på magen "fjäderlätt". Han har försökt innan och då ba tryckte han sitt dasslock till hand på magen så att Truls blev helt rädd och ba *hjälp*. Så jag fick instruera och då klarade Jäl att känna. *pedagogisk* Kommer nog bli utmärkt mor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)