Peppar

I morgon ska jag på intervju för ett jobb som marknadsprojektledare på ett av dotterbolagen. Man ba "Jag är jätteintresserad och tror verkligen att jag kan passa. Dessutom är jag gravid". *bonus*

präktiga jävlar

Det värsta jag vet är präktiga människor. När man är gravid finns de präktiga jävla messerschmidtarna överallt. De vet bäst. Allra värst är andra gravida (som man inte är kompis med utan kanske bara "bekant"). Och kvinnor som redan klämt ut ett par kottar. De vet allt så jävla bra och själva gör de allt rätt och är helt perfekta.

Alla har sitt mantra.

Vissa vet exakt vad man ska äta.
En del vet exakt hur man ska träna.
Några tipsar och hur magen "ska" se ut.
Andra hur det ska kännas.
Eller hur man ska må.

Fuck off cp-mongos!

Det är också irriterande när folk vill skylla på graviditeten. Är jag trött är det för att jag är gravid. Är jag hungrig är det för att jag är gravid. Är jag arg är det för att jag är gravid. Är jag ledsen så är det graviditeten som återigen ställer till det.

Det är som att jag i vanliga fall är pigg, aldrig hungrig, aldrig ledsen/arg/visar känslor. Blir så förbannad. Jag kan till exempel vara trött och arg och ledsen eftersom vi har det väldigt stökigt på jobbet. Allt måste inte ha med graviditeten att göra!

Jag har inte berättat på jobbet att jag är gravid. För folk blir så dumma. Kan inte prata om annat. Och allt har med bäbbe att göra. Så vill inte jag ha det på jobbet. Därför har jag bara sagt till ett par kollegor och chefen (som inte kommer att vara min chef länge till antar jag, med nya organisationen och allt).

Jag har blivit tipsad om att jag "måste äta järntillskott". För det måste man under graviditeten.

Jaha, men gör det du då när du är gravid jävla cp-människa!

JAG är en briljant människa som inte behöver extra järn!

Det är inte mitt fel att DU har dåliga värden.

Nu ska jag och Truls gå på promenad.

Hormoner

Azzå, vill bara berätta om det här med alla lögner om graviditet. Man blir inte alls oförklarligt sugen på saker. Man kissar inte mer. Och man får definitivt inte hormonsvängingar och "tappar humöret" och skriker och grinar och sånt.

Verkligen inte.

Om något är jag gölligare än vanligt.

*göll göll*

preggo update

På morgnarna står Truls rakt ut från magen. Men ändå lite på sniskan. Det ser konstigt ut, lite ghost busters sådär. Som att han försöker pressa ut sig på ena sidan av magen.

När jag reser mig upp ur sängen och går runt lite lägger han sig till rätta. Då syns det inte så mkt. Mer än att jag ser lite småfet ut. Den där Truls azzå.

Idag "går jag in i" (spyr på uttrycket) vecka 17. har gått upp 2 kilo!! *panik*

Men jag och Truls har det bra. Han accepterar numera att hans mamma gillar godis och tydligen är jag värd att äta lagad mat nu, för han tvingar mig inte att spy lika ofta längre.

Snart ska jag börja på preggo yoga och finna lugnet.

Först ska jag fixa ett jobb.