Tusen strålande solar

Precis som Khaled Hosseinis bok Flyga drake utspelar sig Tusen strålande solar i Afghanistan. Ett Afghanistan som förändras över tiden; där kvinnor inte längre har rätt att färdas utan sällskap av en manlig släkting till exempel. Huvudpersoner i boken är Mariam och Laila. Två kvinnor. Som inte är fria på det sätt som du och jag är.

Det är ofattbart för mig att det här är verklighet på många ställen i världen. Vill säga upp mig med en gång från den Stora Organisationen för att ägna mig åt att hjälpa de här kvinnorna. Det gör ont i mig. Varför har inte de det lika bra som jag har? Och då tycker inte vi i Sverige att vi har kommit så långt när det gäller jämställdhet. Men allt är ju relativt som det heter.

De liv som beskrivs i boken är orättvisa och jag vill stampa i golvet och skrika ”Nej”. Jag vill inte gå med på det.

Jag sträckläser. Jag läser och läser och läser. Jag ligger i Rålis. Jäl och killarna spelar fotboll brevid mig. Ibland pratar de med mig. Jag hör inget. Jag vill inget höra. Jag läser och det är viktigt!

Jag läser om vänskapen mellan två kvinnor. Om allt man får offra. Om att saker som jag aldrig skulle tänka, det tänker de. Jag läser om att foga sig. Rätta in sig i ledet. Pippi Långstrump inom mig skriker och vill ut. Jag får liksom kippa efter andan för jag glömmer bort att andas. Jag måste andas! Jag måste ut, eller jag menar dit! Ahhh!

Sista sidan av Flyga drake grät jag, hulkade. Befriande.
På sista sidan av Tusen strålande solar svämmar ögonen över igen. Men det är en annan sorts gråt. Det rinner. Jag kan inte kontrollera det. Det är känslan av att jag är maktlös. Att allt kan gå fel, men också att det kan gå bra. Jag kan inte påverka det. Jag kan inte hjälpa till. Priviligerade jag vet inte hur.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Tusen strålande solar av Khaled Hosseini.

Harrymania

Imorgon åker jag på semester. Då ska jag läsa den sista och avslutande Harry Potterboken. Jag har verkligen sparat den här boken. Sugit på den. Ungefär som Jäls brorsa Wacko gjorde med sina julklappar när de var små. Han rev upp en liten, liten bit av julklapparna varje dag. Tills dess att de alla var öppnade. Typ någon gång lagom till påsk (Jäkla unge)! Så ni förstår vilken självbehärskning jag har. Har haft boken i min bokhylla i säkert en månad nu. Men snart är det dags. Dags att åka tillbaka till Hogwards.

Hur ska det gå för Harry i hans kamp mot den über-onde Voldemort? JKR har sagt att det är någon av huvudpersonerna som kommer att dö. Kommer det att bli Harry? Eller kanske bästisen Ron? Eller... jag vill faktiskt helst inte tänka på det. Skjuta upp dödandet av en ung vän liksom.

Jag har även hört att bokens absolut sista ord kommer att vara ”scar”. Vad innebär det? Kommer Harry ge någon ett ärr? Försvinner Harrys ärr? Kommer det att födas ett nytt barn som kommer att ha samma märke i pannan som Harry har, och det är det nyfödda barnet som får ta upp kampen mot Voldemort där Harry misslyckades? Aha! Så kanske det är... Eller?

Jag är så rädd att någonting ur boken ska avslöjas för mig i förtid att jag överhuvudtaget, under inga som helst omständigheter, vågar kontrollera om det är sant att bokens sista ord verkligen är ärr. Jag vågar inte heller be Jäl att kolla åt mig. Tänk om han hinner läsa något annat avslöjande och sedan ägnar hela semestern åt att säga ”Ska jag säga hur den slutar?”. Eller ”Har den eller den dött än?”. Eller ”Vem är Hermione?”. ”Vad då då?” kommer ju jag undra tillbaka. ”Nej, det var inget” eller ”Skulle bara kolla” kommer Jäl retas tillbaka så att jag får psykbryt av stress över att det säkert är Hermione som dör! Blir lite svettig bara jag skriver om dessa tänkbara, avskyvärda scenarion.

Men nu, äntligen, är det dags att bege sig till perrong 9 ¾ och ta tåget till Hogwards. Eller, i mitt fall, ta bilen till Tjörn för en mycket efterlängtad semester.

Vill du läsa om andra modiga unga pojkar kan jag rekommendera:

Berättelsen om Pi av Yann Martel
Flyga Drake av Kahled Hosseini