Det här är ingen blogg det är ett feministiskt manifest

Det här är ett långt inlägg. Bara så du vet.

Vad jag hatar, det är att känna mig jobbig på grund av att jag är feminist. ”Oh, nej nu börjar hon igen.” Både tjejer och killar suckar och stönar. Förrädare är ni hela bunten som gör så. Det är slentrian att ha smygåsikten att feminister är rabiata vänsterflator.

Bland det töntigaste jag vet är när killar kallar varandra vid efternamn. Till och med på jobbet är det så. Kvinnor kallas vid förnamn och män vid efternamn. Då kan männen på ett smidigt sätt exkludera kvinnor ur innegänget. Vi har en kvinna som sitter med i ledningsgruppen och hon har berättat att det är exakt så. De kallar varandra Svensson och Nordlund eller vad de nu kan heta. Medan hon, som ensam kvinna, är ett förnamn. Hjälp aldrig till med det. Kalla inte gubbsen vid efternamn. Det här är inte lumpen.

Kvinnor som spär på myten om sitt eget kön: skottpengar på det! Till exempel det här med att tjejer är mer bitchiga. ”Det går inte att umgås med tjejer. Det blir ju bara bråk.” Det är en myt och vi måste slå hål på den NU. Om du träffar en tjej som tycker så, säg: Jaså. Det kanske är du som är lite svår att umgås med då och inte de andra tjejerna? Jag tror att du får omvärdera detta. Det kanske var jobbigt på högstadiet, när alla skulle hitta sig själva yada yada yada. Men är det verkligen så nu?”

Killar som spär på myten om det kvinnliga könet: ”Vi kan inte anställa en tjej, jargongen är för hård, rå och speciell.” Kan inte en kvinna jobba där är det inte henne det är fel på utan på männen som jobbar där och framförallt ledningen. Grottmänniskor undanbedes.

Killar exkluderar gärna tjejer: det är ”killgänget” som ska göra något. Varje aktivitet är en liten minisvensexa. No girls allowed. Om det är enkelt att exkludera i privatlivet är det inte svårt att utesluta i arbetslivet. Tänk på det killar. Spelar det någon roll om en av tjejerna vill vara med och spela fotboll på midsommar? Låt henne vara med då. Hon kanske är bättre än er. Kanske till och med gör ett mål. Är det så jobbigt?

Och vad är det här med att tjejer inte hjälper varandra. Madeleine Albright sa: Det finns en särskild plats i helvetet för alla kvinnor som inte hjälper varandra. Liza Marklund och Lotta Snickare skrev en bok om det. Och jag tycker, håller med och instämmer.

Det är bara att inse. Vi har pluggat ihop, är i samma ålder och vi kommer att söka samma jobb. Dags att vi börjar hålla varandra om ryggen. Arbetsmarknaden för kvinnor är inget noll summespel. Även om man kan tro det ibland.

Liza och Lotta skriver även i sin bok om hur det redan från barnsben daltas med killar. Tjejer ska vänta på sin tur. Killar får uppmärksamhet direkt. Eller att små flickor är rara söta dockor och små pojkar, stora starka prinsar. Rosa kläder = näpet litet flickbarn. Blå kläder = framåt, tufft pojkbarn. Blir så irriterad. Och det värsta är att jag själv lätt skulle kunna falla i den fällan.

Killar, på anställningsintervjun: fråga inte om vi ska ha barn. Klart som fan vi ska det. Och ska vi inte det så ska ni skita i det. Fråga männen varför de är så ointresserade av sina barn att de inte är föräldralediga. Att dela på tiden hemma med barnen är det nya lumpen. Lovar. Omvänd frågetaktik således.

Om fler pappor vabbade skulle inte barnen vara så mammiga och vid trettio års ålder undra var deras pappor har varit hela uppväxten. Ska till Papis försvar nämna att han jobbade oregelbundna tider och var hemma titt som tätt. Till exempel var det han som hjälpte mig när jag fick mens. Otroligt pinsamt då. Men nu är jag glad att det nästan alltid var han som följde med mig till läkare, tandläkare, skjutsat till träningar och varit hemma när jag var sjuk. Att det var han som bakade kakor och bullar hemma hos oss. Att min mamma är bättre på att snickra och måla. Att det var hon som åkte de läskiga karusellerna med mig på Gröna Lund.

Men tillbaka till ämnet nu: Det är lätt att vara idealist så länge det inte rör plånboken. Eller hur? ”Det är väl mest jämlikt att varje familj väljer sjävla hur de vill dela på föräldraledigheten. Vad som passar dem bäst.”

Nej. Kanske inte.

Det handlar inte bara om rättigheter. Med rättigheter kommer skyldigheter. Det kanske inte är så kul att lämna bebin till pappan precis när det börjar bli mysigt och ni har hittat era rutiner, er vardagslunk, du och din bebi. Det är inte norm än att dela lika och det är alldeles för lätt att luta sig på till exempel ekonomin som anledning. ”Han tjänar mer än mig, så det lönar sig för oss att jag är hemma.” Visst. Och när du kommer tillbaka från mammaledigheten har du hamnat ännu längre efter. Så då är det ju lika bra att det bara är du som vabbar också? Och killar för helvete: Ta ert ansvar. Ingenting kommer att hända innan männen också tycker att det är ett problem med ett icke jämställt samhälle. Låt ditt barns mor göra karriär på samma villkor som du.

Det är lätt att skylla på ekonomin. Men om inte pappan kan ta hand om barnet lika bra som mamman så har man nog skaffat barn med fel man.

Världen är svart eller vit, i gråskala eller färg. Det spelar ingen roll. Du måste likförbannat ta det på allvar! Vara en jävla pain in the ass.

Det är som en muskelknut. Tryck, bara tryck! Någon gång ger den med sig.

Är ni med?

Små bejbisteps liksom.

Kom igen nu då.

Och kolla in Belindas Olssons blogg. Det pågår en livlig diskussion där nu gott folk.


Tack o hej!

Drömmar, champagne och orgasm

Inatt drömde jag att Felicitas mams och paps var och hälsade på. Vi var ute på slottet och turistade runt. Felicitas skulle gå en egen liten promenad med deras galna hund Xena. Vi andra stannade kvar.Fikade eller nåt. Då såg jag henne. Hon tjuvrökte! Och gick skitsnabbt för att vi inte skulle se. Hennes päron skulle inte se. Kan ni fatta, Felicitas rökte. Så då skrek jag. För allt vad jag var värd:

Jaaaaaaaaaaaneeeeeeeeee!

Sedan drömde jag att jag var i alperna. Testade en ny sport. Bergen var inklädda i skumgummi och duntäcken och jag hoppade ner för bergen: wiiiiiii....hooooopp...woooo... Jag tog ett duntäcke och använde som falskärm för att dämpa mina skutt.

Wacko tycker att det är orättvist att jag har fluffiga härliga drömmar om duntäcken medan han drömmer om att maskar kryper i hans kropp och att han blir jagad och vaknar upp andfådd och kallsvettig. Tjaa, så kan det gå när man inte svarar i telefon på sin trettioårsdag... Jäl tycker att det är taskigt att jag skvallrade på Felicitas så där framför hennes föräldrar.

Har läst ut Otrogen på öppen gata av Belinda Olsson (den andra boken om Agata Hansson). Den var lika rolig som den första. Typ en fyra på chick litskalan. Lever mig in sjukt mycket i Agatas liv. Jag blir orolig att jag är Agata. Att det är jag som jobbar på Aftontidningen och är mammaledig åt en liten skrikunge. Hjälp, jag har inte alls lust att gå upp tretti kilo och inte få på mig jeansen och flirta klumpigt med sexiga tjugåtreåringar på jobbet. Gud så pinsamt.

Jäl har läst ut Volvo lastvagnar av Erlend Loe: Den var >>okej, skum, rolig, bra, äh jag vet inte<<. Vad är grejen med det förresten undrar Jäl. När bytte man ut "citattecken" mot >>skumma pilar<
Jag vet inte.

Wacko har glömt att köpa en födelsedagspresent till Jälpappan som fyllde år i mars så vi tar en sväng in till Stenis. Wacko köper en flaska Bollinger (det märke Bond föredrar). I Bokhandeln vill Wacko köpa ett fint kort. Jag köper en bok om champagne och en om orgasmer. Den om champagne köper jag för att jag vill kunna briljera på cocktail- och mingelpartyn som jag aldrig blir bjuden på. Den om orgasm för att Jäl verkar heltänd på den. Situationen verkar göra Wacko lite illa till mods, han skruvar på sig och blir lite blyg.

Jag köper i alla fall boken och längtar hem lite...

Stressad semesterfirare

Vi är på semester. På Jäls farmors landställe. Jäl läser Volvo lastvagnar av Erlend Loe. Han läser upp ett stycke för mig. Det handlar om att huvudpersonen Doppler och en 90-åríg svensk, majarökande tant diskuterar huruvida Norge eller Sverige är det bättre landet på litteratur. Och Erlend Loe låter Doppler avgöra till Norges fördel för att Norge har Erlend Loe. Och utan Erland Loe hade inte Doppler eller majarökande svenskan existerat. Sweet. Erlend Loe king.

Jag kommer inte riktigt ner i varv. Är fortfarande lite stressad. Vill till exempel egentligen skriva detta så här för att spara tid:

Är ff lite stressad. Vill t. ex. eg. skriva detta så här för att spara tid....

Har laddat med en massa böcker. Men kommer inte för mig. Att hämta en. Håller just nu på med Pojke försvunnen av Anna Jansson, och Mot fyren av Virginia Woolf. Och Äcklet av Jean-Paul Sartre. Panikköpte nya Lisa Jewelboken och Otrogen på öppen gata av Belinda Olsson (fortsättningen på Gravidschock som var ganska kul faktiskt. Och Bollan säger att Otrogen på öppen gata är så rolig att man får träningsvärk i magen). Men jag är för uppjagad.

Vi har även köpt Himmelsöga av Arne Dahl på ljudbok. Att ha i bilen. På vägen hem. På vägen hit lyssnade vi på Imorgon när kriget kom av John Marsden. Jäls choice. Ha! Värsta ungdomsboken. Pinsamt val Jäl. Handlar om att kriget kommer till Australien. Några ungdomar klarar sig undan att bli krigsfångar. Startar en gerilla. Vi har lite kvar. Är inte så sugen på att lyssna klart. Det händer nämligen ingenting i ungdomsboken.

Nu sitter vi i soffan och tittar på Sommarkrysset med Jälpappan och hans fru. Vi kommer överens om att Gry är snygg, speciellt eftersom hon inte är så smal! Hon hade kanske kunnat ha Idol. Istället för allergiframkallande Jihde. Som vi kommer överens om att vi inte gillar. Snart börjar andra krysset och Jälpappan hämtar papper och penna så att vi gemensamt kan lösa det. Kul.

Det regnar. Så vi pratar lite om det. Vädret. Det är synd. Att det inte kan bli riktigt fint.

Japp, jo jo. Nog är man närmare tretti...

Hårdrock.

Ps. Nattens barn av Traci Lords står kvar i bokhyllan. Bara så ni vet.