Har fött barn

En tjej. 16,19. 3190 g. 49 cm. 3,5 h från första värken ba KA-BOOM!
Är mkt glad.

Bra dag

Har bokat biljetter till Håkan den 8 juni! Hurra!

HÄJ!

På väg till föris känner jag hur det blir varmt i trosan. Alltså hej tjena hallå kissa på sig. Närå. Men ngt spännande är det ju. Jag och Didi vänder och går hem igen och tackar gud för långa jackor. Daisy undrar vad vi pysslar med och jag svarar att "mamma glömde en grej hemma" för jag vet inte man förklarar att vattnet kanske har gått. Typ "det är som att kissa på sig och när man har gjort det kan bebisen komma ut"?

På förlossningen säger de att det kan vara antingen slemmis eller vattnet. Vi ska höras igen om ett par timmar. Micket spennande!

Tröttmagråten

Är så trött pga bråkat m barnet så mkt att jag vill slita bort hårtussar och kasta på henne. Eller nåt. Hon UTNYTTJAR att jag är tjock och trött och ej så rörlig. Hon VILL provocera mig.

Hon lyckas.

Grinade hem Daniel som har tagit henne till parken och affären. Jag har tagit ett bad och ligger nu utslagen på sängen och är en sekund från tröttmagråten.

VILL FÖDA BARN PUNKT NU!

Annat upprörande

Snälla folket, sluta köp billigt kött om möjligt. Hellre mer sällan än att bidra till skit.

Kan tipsa om Spjutåsen som brukar leverera till både Sthlm och Gbg. Googla!

Arget!

Lindex för i helvete!

Hej alla lovers

Ringde bm imorse efter Arnes pepp (tack Arne). Hon var väldigt tydlig med att jag absolut skulle åka in och lillbebisen var slöare än vanligt. Ringde förlossningen och fick samma stränga order. Chocken i att det nu lät så allvarligt. Började tokgrina.

På förlossningen var de väldigt noggranna. Jag fick ligga med ctg i en halvtimme, de tog blodtryck, urinprov och gjorde ultraljud. Allt såg bra ut.
Är så lättad.

Det bästa med att det här är att jag verkligen insåg hur otroligt mkt jag redan älskar bebisen i magen och att jag inte kan tänka mig ett liv utan hen.

rättar pressen. ny rubrik: DEN TYSKA KOLLAPSEN GAV OAVGJORT TILL SVERIGE

Karin Widéns statusuppdatering på fejsbox:

Idag behöver vi samlas i små fokusgrupper och definiera ordet MIRAKEL.

TRUE DAT KARIN.

Matchen igår. Vi slötittade i pausen under House. När House var slut kollade Daniel medan jag dattade i soffan. Jag tittade inte så noga men seriöst, av det jag såg var det inte ett enda litet tecken på "mirakel" eller "bragd". Snarare såg jag ett tyskt fiasko, en tysk totalkollaps utan dess like. 

Vari ligger miraklet/bragden i att det andra laget tappar det?

Fotboll gör mig upprörd och leder till många frågor. Och det jävla daltandet med svenska herrlandslaget och Master Zlatan. *omg*. Det är  även ett stort frågetecken att den där långstången - som inte gjort en räddnig sedan åttiotalet - fortfarande får stå i mål. Varje gång han slänger sig efter bollen tänker jag att "detta är en sketch, en dålig buskis". Förstår inte heller varför det svenska landslaget haussas så mkt när de aldrig är bra? Hur kan oavgjort vara en bragd eller som någon journalist skrev "det största som hänt" när vi faktiskt har ett vm-brons från 94 att förhålla oss till (vm-silvret känns lite för långt borta). Och bara för att göra jämförelsen: damlandslaget haussas inte på det här sättet trots att de i mästerskap efter mästerskap är med och slåss i toppen. herrlandslaget är ju friggin nöjda om de kvalar in till ett mästerskap. Och om de i EN JÄVLA KVALMATCH spelar oavgjort är det en bragd? 

Det är löjligt. Ett skämt.

Men. Det finns en lösning. 

Jag vill rekommendera alla som tröttnat på att följa detta loserlag att istället joina oss som gillar amerikansk fotboll. Mkt spännande sport som kommer i lagom dos. I collegeserien håller vi på Colorado Buffs. I NFL håller vi på New York Giants (för där spelar Eli Manning). Mkey?

Vi kan göra en grej av det. Kolla matcher och sen dattar vi om det. Jag lovar, det blir roligt! Du kommer inte att ångra dig. 

Ps. Om du trots allt måste kolla på vanlig loserfotboll: välkommen över till the dark side. Mvh "team Tyskland".

Just nu

Vill googla "hjälp jag tror att mitt underliv glider isär".

Hej från föräldraledig

OBS ingen lillbebi än.

Jag är ledig nu. Jobbade min sista dag i fredags. Lördag kväll kom huvudvärken. Har nu alltså i tre dygn haft sprängande ont i hela huvudet. yay ledighet liksom. Funderar på om det är ytterligare ngt slags gravidbesvär jag ska drabbas av. Är det vanligt m headache? Har ni haft så? What does it mean!? Ringde in till förlossningen och var rädd för havandeskapsförgiftning eftersom jag även ser "prickar" ibland. Sa också att bebisen varit trött och sävlig under ett dygn. Men barnmorskan verkade tämligen övertygad att allt var bra. Lillungen drog igång världens jävla ultimate fighting session efter det men huvudvärken är alltså kvar.

Parentes: vet ni att de säger "skallebank" i Skåne! Om huvudvärk alltså. inte ultimate fighting Alltså fo real. De säger så.

Anyhoo. Mina två första dagar som FL: Glufsar i mig maxdosen Alvedon.
Slöar i soffan. Det är alldeles för jobbigt att göra ngt alls. Har sett två discs av s02 av SoA.

Hejdå.

Jafb-häng

Igår var jafb-linn hemma hos mig och live-kollade EMS. Didi blev ganska förtjust i Linn och föreslog "Linn bo här" och trots att vi mkt väl skulle kunna tänka oss barnflicka så är det tyvärr så att det verkar vara ett steg nedåt i karriären för Linn. Det blev så att säga ingen deal.

EMS var lite av en besvikelse. Alldeles för lite Cissi. Inte några spektakulära hångel. Inte ens Jennys utlovade "jag är det svagare könet"-uttalande angående att Mc Danne inte är manlig nog att ta första steget till en passionerad kyss visades. Däremot slogs jag med häpnad av vilka multitaskare både jag och Linn är som faktiskt lyckas både live-kolla, snacka och följa tråden på FB. We are friggin awesome.

Hormonerna

Att få ett sms "ditt barn ska snart fotograferas av stjärnstudio, logga in och bla bla bla" och på cirka en nanosekund bli vansinnigt förbannad och ba "VAD ÄR DET HÄR FÖR JÄVLA SPAM TILL MIN JOBBMOBIL!!" och radera sms på en gång för att sekunden senare komma på att det är fotografering på föris den här veckan och då få så dåligt samvete att man får svid i ögat pga nära till grin eftersom man uppenbarligen är en egoistisk självcentrerad kossa som negligerar barnet och denna viktiga händelse i hennes liv. Det är ungefär så det är att vara gravid.

Hormonerna, folket. Hormonerna.

"Dumma grisen"

Den här tidningen. Didi är besatt. Hon är så arg på den där grisen. "DUMMA GRISEN!" ropar hon. "NEJ! Arg. Den grisen. DUMMA GRISEN".

Och man ser ju att det inte är en trevlig gris. Det gör man ju.

i am wifey

min man jobbar. han sitter i köket och är mkt fokuserad.

eh.

 jag hade så inte kunnat sitta i öppet landskap med honom. han typ "kliar" sig i håret med jämna mellanrum så att man tror att han har löss/mjäll och dessutom viskar han. jag lovar! det är som att han viskar det han skriver, ungefär som för att visa att han verkligen menar det. varje gång han trycker på en tangent låter det. alltså han trycker jättehårt. är i liten chock faktiskt. det är ju helt oacceptabelt beteende.

sammanfattning jobbande make:

-kliar sig
-viskar
-trycker jättehårt på tangenterna så att det låter

hans kollegor måste ju kissa ner sig av skratt när de härmar visket/kliet/knapprandet

kock-teven

seriöst. hur kan mästerkocksteveprogrammet vara så värdelöst? varför tror tv4 att det finns ngt intresse öht att se MÄSTERKOCKAR hacka lök, göra sås, vispa ägg etc? Blir väldigt ledsen. Trodde de skulle laga mat. Ni vet sådär att det vattnas i munnen och man typ måste gå och göra en macks för att man blir så hungrig av att se all den goda maten.

dessutom har jag varit på en nyårsfest där tommy myllämäki var värd (kan ej stava på finska, i don't give a fuck) så jag vet att han kan laga mat. han har även blivit årets kock så det är inte bara jag som tycker så.

Pennor + papper

Tilläggas bör att det är viktigt även vilket papper man använder. Det får inte var för "glatt" eller "hårt". "Mjukt" och "poröst" papper. Det är det bästa.

Penntips: uni-ball eye micro. Svart.
Klassisk. Elegant. Finns på en arbetsplats nära dig.

Pennor + Carola

Alltså, vissa pennor som man skriver med: så himla sköna + handstilen blir snygg! Fattar inte att det kan vara sån skillnad. En del av våra pennor på jobbet är så osköna och dessutom ser det ut som att en femåring har skrivit. Kan på riktigt knappt läsa vad jag själv har skrivit för att det blir så fult. Det är som att man inte får ngt bra grepp om pennan. Fingrarna bara slutar fungera/blir alldeles loja och så blir det fult och spretigt och gärna klumpar också. Typ att en ligist/arg tonåring har skrivit. En som bara "skiter i allt" och "inte bryr sig". Men jag bryr mig. Jag vill ha pennor som gör min handstil gorgeous.

Idag har jag varit inne på Carolas blogg för första gången. Lite långsökt hamnade jag där för att jag googlade "sy babynest" (alltså jag ska inte sy, men mamma har lovat) och då hamnade jag på en kvinnas blogg (som jag har en kokbok av. sjukt) och där stod det att Carola nyligen hade uppdaterat sin blogg så då gick jag in där. OMG, har ni läst carolas blogg? Hon skriver de längsta inläggen. Det kändes overkligt. Helt oöverstigligt. Ungefär som Bibeln. Man ba "hjälp vad mkt + miniliten text + full med saker man ska vara 'tacksam' för". Ung så är Carolas blogg. Fast hon har bilder också.

Kläder

På riktigt – är inte ”tjej” nu – så har jag inga kläder. Det känns som att jag hann köpa cirka en ny tröja från det att jag gått ner i vikt efter Didi och innan jag blev gravid igen (hann väga "som innan" i kanske en kvart innan jag blev gravid igen. Inte alls säkert att någon såg det). Jag har varit gravid/tjock/gravid sedan hösten 2009. Alla mina kläder är gamla, slitna, noppiga, omoderna och out-of-season. Mkt traumatiskt.

Snart blir jag av med magen. Då vill jag köpa kläder. Jag har friggin längtat. Jag förtjänar: vålle vå bjän etc etc. Men häromdagen kom jag på att amning är ett ännu svårare klädtillstånd än gravid. JAG VET!  VISST ÄR DET SJUKT OCH OFATTBART!

Men det är så.

1.    Du (jag) är fet.

2.    Du (jag) måste kunna knäppa upp eller dra upp tröja för att visa pattarna för ungen.

è Du (jag) kan alltså bara ha amningstoppar (det är det fulaste som finns) och skjortor, blusar eller koftor.

DOCK! Att jag ska förköpa mig på skjortor, blusar och koftor.

OBS förlossning gnäll etc

när jag läser föregående inlägg vill jag lägga till/förtydliga:

jag längtar sjukt mkt efter bebisen. smärtan är ju såklart noll jämfört med hurra för att få träffa lillbebis.

PLUS: i morse frågade jäl "vad vill du bli när du blir stor" och då svarade didi "syster". började nästan grina av finheten.

The final countdown

Nu är det vecka 35+2 eller 35+3, beroende på vilken av gravidapparna jag litar på. Jag börjar oroa mig för förlossningen. Även om det kanske finns en viss sanning i att ”man glömmer” jobbiga saker, till exempel outhärdlig smärta under en förlossning, så visar det sig att när det närmar sig igen, ja då kommer man ihåg. Helt plötsligt får jag flashbacks, fragment av minnen. Detaljer dyker upp. Saker jag sa. Och jag minns smärtan i kroppen.

Nu är jag rädd. Jag vill inte föda barn. Jag vill inte heller göra ett kejsarsnitt. Jag tror jag skulle kunna snacka mig till ett med tanke på att jag bröt svanskotan när jag födde Didi. Men jag tycker det verkar läskigt. Läskigare än att föda? Ja. Jag tror det.

Jag är otroligt trött på jobbet. Dels rent fysiskt. Jag är trött, matt, orkar inte. Men jag har även tröttnat. Det är fortfarande inte klart med en ersättare till mig, jag har inte kunnat trappa ner något, har ingen att lämna över arbetsuppgifter till. Och jag blir indragen i rekryteringsprocessen. Jag känner att jag får ta ett lite större ansvar än vad jag vill där. Jag vill inte rekrytera min ersättare. Det ska en chef göra. Tycker jag. Jag vill inte ha den pressen på mig: att hitta rätt person.

Daisy har blivit ”mammig”. Hon kör med mig. Typ vägrar hjälpa till att ta på sig skorna. Och jag är för tjock för att kunna ta på henne skorna utan att klämma ihjäl magen eller trilla ner på rumpan på golvet och sedan ha fem svettiga minuter då jag försöker ta mig upp medan hon springer runt och kastar stövlar och skrattar hysteriskt. När jag väl tagit mig upp kastar hon mössan osv. Men hon är också ängslig så fort jag viker från hennes sida. Jag kan knappt lämna på föris, eller hämta för den delen. Hon blir så känslosam. Kastar sig på marken och gråter. Vi som alltid haft det sjukt smidigt med att natta henne eller lägga för vila har nu en ”process” varje kväll. Och med ”vi” menar jag ”jag”. För om Jäl lägger henne är hon nöjd och somnar på en gång. När mormor och morfar var här igår och passade henne (jag och Jäl var ute och åt) hade hon bara sagt ”gonatt” efter tandborstningen och gått och lagt sig själv. Alltså?

På nätterna har jag förvärkar. Jag visste inte att det var förvärkar. Jag har mest konstaterat att jag vaknar av ”mensvärk”. Men BM börjar bli irriterad på mig. Hon menar att förvärkar på nätterna, i mitt fall, antagligen tyder på för tuffa/stressiga dagar. Jag ska trappa ner tycker hon. Och jag börjar känna själv nu att det inte riktigt går ihop sig. Men hur trappar man ner när man inte har någon att lämna över till?

Jag jobbar nästa vecka också.

Nästa vecka bara. Sen.

(Sen ska jag förneka att jag ska genomlida smärtan av att föda barn)

Nedräkningen har börjat.