En liten blomma

Jag och Daisy är vid Norges ambassad. Vi har lagt en liten blomma här, en liten hälsning till våra bröder och systrar i Norge.

min stad

jag kände mig alltid utanför i göteborg. inte så att jag kände mig avvikande eller avvisad, bara inte helt accepterad. det finns en mur runt göteborgarna. det är svårt att bryta isen när man stövlar in och börjar surra på stockholmska: "du är inte härifrån va?" "nej." "är du från stockholm?" "ja" "jag gillar inte stockholm?" "nehe, har du bott där alltså? "nejnej, det är bara inte lika go stämning som här..." "okej, du har varit där mycket då?" "näe, bara en gång i sexan med klassen".

MAN BA I REST MY FUCKIN CASE BONNLÄPP!

jag bodde tre år i göteborg. jag pluggade och jag jobbade. i göteborg köpte jag en moccamaster på siba i present till mig själv. den var dyr men jag tyckte att det var värt det. jag badade i havet, sofia brände sig på en manet och vi skrek så högt av skräck att alla locals fullkomligt stirrade på oss. en gång på spårvagnen träffade vi ett gäng hårdrockare och jag försökte göra "hårdrockstecknet" till dem, ni vet när man håller upp lillfingret och pekfingret, men på grund av fylla gjorde jag v-tecknet istället och blev så utskrattad att vi gick av ett stopp innan vi egentligen skulle. vi gick på claras och håkan hellström stod och hängde i baren. han verkar så snäll men när han är full kan han vara ganska dryg. eller om det var ebbot som var dryg och håkan bara stod brevid? hm, jag kanske var full även då. jag vet iaf att vi alla tre var på claras. inte tillsammans såklart men av ngn anledning var vi sugna på öl precis samtidigt och POFF! där stod vi i baren och slogs om bartenderns uppmärksamhet. inte för att vara sån, men jag tror jag vann och det var då håkan eller emrik tyckte att jag "trängde mig". totalt osant! håkan eller emrik är bara sopiga på att svänga sig i baren samt urusla förlorare.

kör man fel i göteborg hamnar man alltid på hisingen. det är som en förbannelse. vi åt tapas på manana (ja det ska vara en sån där flärp på n-et men jag vet inte hur man gör). daniel jobbade på skf, fyrskift. han luktade olja och var trött jämt. jag jobbade på bank på avenyn och drack öl på rose n crown. sweet life.

jag saknar göteborg, det är en perfekt vår och sommarstad. billig öl. billig mat, sköna uteserveringar, havet. och det var egentligen bara kanske fyra gånger jag hade ovanstående konversation (under en treårsperiod). göteborg är fantastiskt. bara inte min stad. stockholm kan låna ut mig, hon låter mig ha min sommarflirt men hon släpper mig aldrig helt.

stolt vs ge upp?

vet ni, på mallis, jag ba "wtf" och typ toksket i cellisar på magen. jag ba "här är jag och min kropp, love me för helvete". är rätt nöjd med det faktiskt. daniel sa att jag var söt hela tiden och dejan tittade stolt på mig. som om hon liksom tänkte "shit, det där är min mamma! love her alltså!".

det här med semester är så bra att jag är sprallig i hela kroppen.

OCH!! i spanien kostar serranoskinka typ max hundra kronor kilot och apelsinerna smakar himmel och änglar och vinet är så billigt att man grinar av glädje. och man vill liksom bara krama de små tanterna som har minst en tappad tand och är ungefär lika långa som daisy (78 cm). Spanska tanter är sinnesjukt bra på att gulla med barn. dejan har flörtat med dem och de ba "GUAPA GUAPA GUAPA!". Mitt barn, en guapa som flörtar.

DESSUTOM: gick endast upp ett kilo under semestern! FUCKING FOR THE WIN!

By the way, jag är tillbaka på riktigt nu för dattan är lagad. (hurra) Lan master på rörstrandsgatan, skulle kunna tungkyssa. lämnade in datorn igår, idag ringde de och ba "nu är lilla datty klar, fixad på garanti, komsi hämtsy"!

lycklig mama

åh bloggen, idag fyller hon ett år! min lillunge är ett år. ofattbart men ändå helt logiskt. det har ju gått ett år även om man inte riktigt kan begripa det. skulle kunna få in så många adjektiv här. beskriva hur fin hon är, duktig, rolig etc. men ni vet ju redan. hon är en guldklimp. en ettårig guldklimp. HURRA!

orättvist

på mallis kommer alla ba "oh vad gulligt, lilla bebisen är så tjock! valkar på benen och celluliter och åååå!" sedan kommer de titta snett till vänster, se Äpplet och tycka att hon är fantastiskt snygg, en riktigt hot mama. Sedan kommer de se mig komma flämtande, röd som en gris och ingen, absolut ingen kommer att ge mig komplimanger för mina celluliter. jag som kan stoltsera med celloliter inte bara på låren utan även på mage och armar.

orättvist att
1. äpplet är så snygg och smal att spanjorerna kommer gå in i lyktstolpar.
2. det inte är mode med celluliter på vuxna utan bara på bebisar.

packning

det går verkligen jättedåligt för oss att packa. dejan sover, jag bloggar samt "är på internet" och jäl sover. vi måste alltså verkligen verkligen verkligen tvätta och fixa, packa. vi åker faktiskt imorgon. dessutom måste vi åka hem till mamma och pappa och vattna blommorna, ta in posten och gå ner i deras källare och hämta ryggorna. vi borde verkligen sätta fart. alltså verkligen.

förklaring

jag tänker förekomma er här. jag vet att ni sitter där hemma framför era datorer och ba "varför kallar hon honom för jäl?".

kära barn så här är det: om man är riktigt svag, verkligen behöver hjälp, alltså inte en chans att man till exempel kan resa sig upp från soffan och sträcka sig efter fjärrkontrollen, man är så matt att man inte ens orkar pipa fram "da-ni-el?" utan det enda som hörs är ett svagt "iel?", dvs "jääääl" (som en viskning) och han ba "JA?" (hårt, högljutt, manligt!) och jag ba "hjälp" (flämtar) och han ba "skärp dig" och jag ba "jäl" (förstörd av ansträngning), vet inte ens om jag ropar efter daniel eller hjälp längre. kanske båda. kanske är han både min man och min räddning. ni förstår va, det är ett mkt passande namn.

jag heter emster för det är cool, tuff, ball. och det är vad jag kallas.

emster och jäl. perfektion.

jag, telekombranschens lilla älskling

hade inte en tanke på det, har även försökt förtränga ett tag eftersom jag hatar att ringa till företags "kundtjänst" (kundtjänst my ass) men daniel tjatar och ja, nu ska jag ringa telia och säga till dem att jag inte är tillräckligt mogen/vuxen/ansvarsfull för att ha fri tillgång till internet på min iphone under semestern. daniel (jäl) ba "du får säga till dem att du måste ha en spärr på 500 kr. mer får du inte surfa för" och jag ba "men hallå farfar hur ska jag blogga då!?" Nä jag ba skoja, skulle aldrig säga emot min make. /plats för asgarv/. Nä men seriöst, man har ju läst löpen om de där nollorna som åker utomlands och kommer hem och möts av en mobilräkning på typ 50 000 kr. Ska alltså lyda käre maken, stänga av alla push funktioner eller vad det heter samt strypa internet till en ynka femhunka.

Packlista Mallis

(ps att man måste säga mallis. det är det enda rätta)

• två korsordstidningar
• spellista med favoriter som ska spela på way out west
• spellista med mitt lilla hjärta (håkan)
• yatzy
• schack
• backgammon
• solskyddsfaktor 30
• kortlek
• nytt anteckningsblock
• ny bikini
• tre fulla väskor med dejans grejer
• strandklänning
• ecco-sandalerna (har jag berättat för er att jag har köpt ecco-sandaler? jag orkar inte ens skämmas över detta fashion fail eftersom de är ljuvliga)
• den vita drottningen av philippa gregory (tantsnusk, nom nom)

Ni ba "hallå. ska du  inte ha med dig trosor, behå etc?". jag svarar så här "fuck it, bikini räcker. jag ska ändå bara bada!"

old school

Förra sommaren var jag i Grekland, old school, och skrev dagbok. Plockade en blomma och la i. Ett litet visitkort från ngn restaurang osv. Jag tror jag kommer göra samma sak på Mallis. Om jag hinner kommer jag överföra en del anteckningar här på bloggen. Har ju inte bloggat på så länge. Har legat i sängen på kvällarna och ba "det här skulle jag vilja blogga!". Eh, alltså inte att jag låg i sängen, utan kanske ngt fantastiskt spännande som hänt under dagen (t ex kanske jag kunde gå på toa ensam och det är ju en stor grej för mig these days). Noll ork och kaiko datta har satt stopp. Bara att Daniel är hemma gör att jag har mer ork. Fatta! ORK!

Har läst flera böcker (Niceville, En dag exempelvis. De var bra. Bollan vill gifta sig med Niceville, ha en livslång givande relation. Ia "typ dog" när hon läste En dag för hon tyckte att den var en sån där bok som känns i hjärtat. Jag gillade Niceville bättre, mest för att karaktärerna var roligare).

En kväll har jag varit ute (!!). Vi åt på Debaser Slussen (jag fick en stämpel när jag gick på toa, kände mig mkt ungdomlig, la t o m upp en bild på fejsbox och alla ba "oooo du är så cool". Eller ingen kommenterade alls men det stort för mig). Sedan gick vi på Söder. Det var trångt och smutsigt. Gillar inte Söder, fattar inte hypen överhuvudtaget. Alla tror att de är "alternativa" eller "kulturella" men de ser likadana ut, dvs uttråkade och fula i stora glasögon och gamla kläder om luktar unket.

Okej, spårade ur lite här. Allt jag skulle säga var att på Mallis kör jag old school dagbok. Det var faktiskt bara det. Det och att jag har saknat er massor, massor!

Det är över

I onsdags kom Daniel hem fr Riga för sista gången. Idag, efter lunch, går han hem från jobbet för att inte återvända på åtta månader. Min föräldraledighet kommer snart övergå i semester. Efter det väntar jobbet med utsträckta armar. Jag har lunchat med chefen och kollegor och alla pratar om samma sak, lönsamhetskraven, åtstramningarna. Jag tror att hösten kan bli tuff men jag har energi. Den sortens energi att sitta framför en dator och gå på möten, leverera texter osv.

På söndag åker vi på välbehövlig semester. Jag behöver väl i te säga att det har varit jobbigt att vara ifrån varandra, att vara ensam med en liten?

När vi kommer tillbaka fyller Daisy ett år. Ett år hörrni. Jag känner mig faktiskt inte ens som en tant när jag säger "vad fort det går". Det är bara en observation, ett konstaterande.

Jag har gått ner i vikt. Jag väger nu som innan graviditeten. Men tro inte att jag kan få på mig mina gamla jeans för det. I höst väntar träning. Jag längtar.

Allt det här skriver jag från min iphone. Datorn är trasig. Jag vet inte om det är mina eller daisys kladdiga fingrar som har förstört touch paden. Den ska lagas. Jag vill blogga igen.

Idag tänkte jag ta en thaimassage och även övertala Daniel att gå på fotvård. Mitt hat mot fötter sitter i. Sen mina vänner är det tvätta, packa. För nu är (helvetes jävla) Rigaperioden över. Nu väntar semester.