blaaaah

Usch. Det är lite deppigt det här med att ha mens. Speciellt efter barnen eftersom det inneburit jättestora förändringar. Förut fick jag mensvärk och blev irriterad. Nu får jag ingen mensverk längre, vilket är trevligt. Istället får jag ångest och nojar. Det smyger sig på från ägglossning och släpper några dagar efter mensen börjat. Och det är kämpigt att vara glad och lycklig halva månaden och ledsen, paranoid och tillbakadragen andra halvan.

När det är så vill jag inte jobba på ett stort seriöst finansbolag. Jag vil jobba på något glättigt ställe, äta bullar och skratta och gärna ha lite mer assistentuppgifter. Blåsa upp ballonger till firmafesten. Den typ av grejer. Jag vill inte driva och behöva följa med i allt så-very-uppmärksamt och genast kunna identifiera risker eller möjligheter eller assigna uppgifter till andra och försöka ”inspirera” dem till att göra dem. Då vill jag verkligen inte det. Det är ju lugnt de andra två veckorna för då har jag energi, känner mig stark och på gång och har självförtroende.

Just nu har jag mens och känner mig onyttig, oönskad, medelmåttig, jobbig, tråkig, orkar inte höra min egen röst. Det känns så blaaa allting. Jag längtar efter att vara sprudlande, glad, lycklig, kreativ och stimulerad.

Men det är ju bara några dagar kvar nu. Sen kommer det tillbaka.