Daisy fick tatueringspennor (glittriga of course) i födelsedagspresent. Hon gick lös med dem på Zoe idag. Milt uttryckt.
Zoe hade brösttatuering, mustasch, morrhår, "sår" över ögonbrynet, "tavla" på ryggen, en "katt" på handen, något annat (ingen aning vad) på andra handen och sitt eget namn på ryggen.
Båda var väldigt nöjda med resultatet så vem är jag att klaga. Zoe sprang in till mig, lycklig och ba "MAMMA KOLLA". Jag var upptagen med att försöka beställa hem från mathem för att ens ha lagt märke till vad som pågick i rummet bredvid (kräver separat inlägg för att beskriva fadäsen med mathem och deras orimligt dåliga hemsida, designad för och av muppar).
Så ja vad säger man när lillungen kommer och är så där glad över sina FINA tatueringar?
Först suckar man. Men så ser man att hon verkligen vill att man ska tycka det är fint och nu är hon på vippen att bli ledsen och det klarar man ju inte. Inte jag i alla fall. Så jag sa "vad fint älskling!".
Men egentligen såg hon ju galen ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar