Herregud, känslan!

Omg jag fick ett bloggsug. Har inte haft den känslan på... JAG VET INTE HUR LÄNGE.

Saker som måste bloggas: 

Unge 1 har haft feber i sex dagar. Man kan säga att hon är rätt sliten och ynklig. Läk hittar noll fel. Hon har typ perfekt sänka och inga tester visar ngt alls. Igår fick hon ta stick i fingret och det gjorde så ont/var mkt traumatiskt. Hon försökte spela tuff, ville inte grina inför stickaren. Men jag såg ju att hon var chockad för livet att sjukvården medvetet kunde skada henne på detta sätt. Efteråt kräktes hon. Och somnade i soffan. 

Jaha, och unge 2 då tänker ni. FÅR HON INGEN UPPMÄRKSAMHET?! 

Alltså skämta inte att unge 2 är helt överball. Hon ba, nej men jag kan sova i stor säng. Och somna själv. Och inte busa gnm att gå upp och leka och sånt. Annan sak unge 2 är bra på: tomater. Hon är så bra på det att vi faktiskt får lite panik om hemmet står utan tomat. 

Och både unge 1 och 2 har ett jävla temperament. Det har de fått efter sin far. Lilla barnet kastar sig, allt vad hon har, panikar, får ingen luft och gråter så hon blir blå i ansiktet om man piper ett litet "nej" till henne. Det lite större barnet skriker (på en crazy persons sätt) "aldrig i livet!!!" om man ber henne om ngt. 

Oftast är de glada. Det kan man inte ta ifrån dem. Förbannat gulliga faktiskt hälsar en opartisk jury jag hört talas om. 

Min man är ff hemma m barnen. Han är lika snygg som vanligt. 

Och jag har numera långt hår och en finne på hakan som vägrar gå bort.