Inatt
var den en som drömde om ormar och trillade ner för sängen. Det var inte jag.
Och det var inte barnen.
jag kan fortfarande inte
sluta skratta. Sitter på jobbet och guppar.
han ba väs-skrek
"AH-AH-AH" plus viftade med armarna
och sedan POFF ner i
golvet
Fast
klockan var jättetidigt på morgonen så var det hela så roligt att jag skrattade
tills jag fick tårar i ögonen.
Alltså, han
gjorde illa sig i tån jättemycket och ojade sig över det på morgonen. Så det var ju ganska traumatiskt för honom.
Själv har jag tydligen utvecklat Stefan och Krister-humor.
1 kommentar:
Hahaha! Jag hade också skrattat, helt klart.
Skicka en kommentar