Die Mauer

Vad sjunger han mamma? frågar Daisy  när vi sitter i bilen och har radion på. Det är Ebba Grön som spelas. Han sjunger om en mur svarar jag och tänker att det kanske inte egentligen är det han sjunger om men hur förklarar man detta för en treåring. Vad är det för mur vill hon veta. Så jag berättar den förenklade sagan om Berlinmuren. Om hur världen inte kunde komma överens och att man till slut delade en stad i mitten och byggde en mur rakt igenom så att de som bodde på den ena sidan inte kunde leka med sina vänner på den andra sidan och tvärtom. Och oj, vad de saknade varandra. De kanske var bästa kompisar och nu kunde de inte träffas.

Vad hände sen mamma?

Jo, till slut blev folket som bodde i staden så arga att de en dag bestämde sig för att de, samtidigt, skulle gå till muren och riva ner den.
Vad hände sen?

Jaa, då gick de till muren och rev ner den. Och då kunde de springa över till sina vänner på andra sidan och kramas och leka igen.

Man får inte ha sönder saker. Det är dumt, dumt gjort!

Helt rätt, i vanliga fall får man inte ha sönder saker. Men i det här fallet var det bra för ingen har rätt att bestämma över andra på det sättet. Att de inte får gå och leka med sina kompisar bara för att de bor ”två kvarter ifrån varann”.

Hon funderar på detta.

Berätta igen mamma. Berätta om muren.

Och så började den stora fascinationen av muren. Vi pratar om muren, vi bildgooglar muren, hon sitter med min telefon och bläddrar genom bilderna, frågar och resonerar. Och vi lyssnar på Die Mauer. Om och om igen.  Vi lyssnar på Ebba Grön och hon har sin första Thåströmperiod.