en minut

jag har en minut över. daisy är och klipper sig med mormor hos mormors frissa och lillungen sover. det känns som att jag har tränat. att gå med dubbelvagn fram och tillbaka till bvc i snön känns som träning. jag var dyblöt av svett när jag kom hem. men jag tänker inte duscha + byta om. för jag tycker att det är rätt gött att bara låta svetten torka in och sitta fast i soffan och vara trött. trött i kroppen istället för huvudet.

ikväll ska vi hem till mike och äpplet. de har köpt hus så vi ska titta på bilder på huset och prata renovering och så. alla flyttar ut från stan känns det som. varför flyttar alla till förorten när det är perfekt att bo i stan. när man nu ändå måste bo i sthlm-området menar jag. jag är nog en sån där antingen eller. antingen vill jag bo i fjällen och bli insnöad och ha en egen skoter alt i småland och va månskensbonde eller så vill jag bo i stan. förorten är som stan fast längre bort. och jag har redan bott där. det är såklart bra i förorten, jag menar inte så. men det är faktiskt lite roligare i stan. kanske ändrar jag mig när kottarna börjar skolan och vill vara ute och leka på kvällarna. men med småbarn och framförallt som föräldraledig är stan oslagbar tycker jag.

vi har på riktigt nästan inga kompisar kvar i stan. det är tråkigt. eller nu ljög jag. vi har fortfarande några vänner kvar i stan. men att mike och äpplet flyttar känns så himla tungt. vi ses så väldigt ofta och jag gillar dem så himla mkt. didi och pippo gillar varandra också. allt är bara så enkelt med dem. så avslappnat och skönt och det krävs ingen planering för ngt utan vi bara gör och det är alltid trevligt och vi gillar samma saker och vi brukar slå dem i TP vilket är kul. snart måste vi ta bussen (?) till täby för att träffa dem.

bolls, lången och charlan har också flyttat. till typ enskede tror jag. båda dessa par säger "det tar bara 13 minuter med tunnelbana/buss/wotever kommunalt färdmedel". de vet på minuten hur lång (kort) tid det tar. det är lite onormalt beteende tycker jag. vem fan klockar på minuten? dessutom, vet de inte att bussarna inte går, att tunnelbanespåren fryser eller att tunnelbanan står stilla för att ett löv trillat ner på spåret etc?

jaja, snart kanske vi också sitter i ett villaområde i förorten och tycker att det är awesome för att man prioriterar andra saker mot nu. det heter ju att man aldrig ska säga aldrig.