fredag 7 december 2012

feministmorsa

ibland får jag så dåligt samvete över det här med feminism och känner att jag inte tänker efter och är medveten tillräckligt mycket/ofta. på ett sätt är det jävligt jobbigt att didi och zo är tjejer för det gör att man måste tänka ännu mer på de där grejerna. annars är man en dålig feminist. framförallt tänker jag att andra tror att jag är en sån där tjejig mamma som gör mina barn till mesiga passopper som bara vill vara fina och pleasa killar.

jag tänker att om daisy hade varit en kille hade hon ändå fått måla naglarna, ha rosa kläder etc.

när jag sminkar mig vill hon vara med. hon vill också ha. framförallt "läppen" som är mitt läppstift (mitt läppstift är en färgad läppsyl från nivea). när jag målar naglarna kan hon inte stå still. hon vill så gärna också ha. hon får. hon får både läppen och naglarna. hon vill ha "pippitofflar". det är flätor. hon vill ha dem för att pippi långstrump har dem.

idag är min tjej hos frisören i lila mysklänning och rosa naglar och pippiflätor. en riktig rosa liten tjej. det är inte det som avgör om hon kommer bli stark, självständig och se sig själv som en individ som är värd.

men det stör mig. det stör mig att blickarna fortfarande kommer och att det rör det ytliga. som kläder och färger. daisy gillar lila. hon har kläder i alla möjliga färger men får hon välja vill hon ha lila. vi har aldrig lagt någon värdering i färger. kanske andra har? kanske har hon påverkats.

jag tycker att det är jobbigt att de här yttre attributen gör att andra dömer mig som morsa. och att hon kommer bemötas annorlunda i rosa klänning. 2012 är snart slut men det känns som att vi fortfarande är fast i utseende och färger.

jag kanske är löjlig och ängslig och nervös. men inte i mig själv och mitt föräldraskap. bara gentemot andras tyckande. ännu värre.

5 kommentarer:

Jane sa...

Skitsvårt. Och jag förstår tankarna precis, även om jag såklart inte vet ett skvatt om hur det är att vara mamma.

plingman sa...

Jag har en grabb som älskar rosa o lila kläder (det har ju alla hans bästa kompisar 5 tjejer) på dagis. Och letar man lite så FINNS det en hel del rosa och lila som inte är så fruktansvärt flickigt. De måste ju inte ha en lila tyllklänning, bara för de gillar rosa. De kan ju ha rosa tights och en plain lila tröja tex. Då tar man iaf udden av de värsta gullilullkommentarerna. För även som du skriver att det inte är kläderna som ska avgöra om hon blir en stark och självständig kvinna så KOMMER ändå de attityder hon möts av pga hennes kläder att påverka henne, vare sig man önskar att det vore så eller inte. Tror jag. Jag tycker också det kan vara bra att varva, att ibland ha klänning, men att ibland ha batmantröja. Mina ungar väljer kläder själva och det visar sig att även om det är rosa o lila som gäller så gillar de, precis som alla andra, variation och ibland är nån klädd till tomte, ibland i klänning ibland i blixten-tröja och rosa tights, ibland helblått. Och ibland med hela ansiktena fulla med smink :)

Boel sa...

Äsch. C leker ju typ bara med bilar för att han älskar det. Ska han inte få det då för att han är kille?
Han gillar dessutom rosa, lila, grönt och blått och jag håller med dig, det sitter inte i det yttre utan vilka värderingar vi ger dom.
Snart kommer dom inte bry sig om jag säger vilken färg dom ska ha så då är det kört ändå.
Förhoppningsvis sitter värderingarna i då dock ;)
Jag tycker du är grym!

Anonym sa...

Jag har en flickig dotter. Hon vill gärna ha färgat lypsyl, ha nagellack och tyllkjol. Hennes favorittröja har alltid varit den med Spindelmannen. Sedan fick jag en son. Han favoritfärg är rosa, han vill ha en rosa plyschklänning med bamse på när han ska vara fin, och älskar nagellack han med. Det viktiga tycker jag är att de får välja att gilla vad de vill. Och att an verkligen verkligen tänker på att visa att allt är ok.

Fiat sa...

Ja men ingår det inte i feminismen att låta sina barn vara den de vill vara oavsett om det är en flickig flicka eller en pojkig pojke eller flickig pojke eller pojkig flicka eller bara en unge som hellre är en igelkott? Jag tänker att vi klär Isak i det vi tycker passar - det som är praktiskt (tjejkläder är ju sällan det) och det som är neutralt. Skulle vi få en tjej sedan kommer hon kunna ha alla Isaks kläder. Lite så. Sedan kommer Isak börja på förskola och få en massa påverkan utifrån och då kommer jag känna att det är viktigare att uppfostra honom till att våga vara sig själv och respektera andra än att få honom att känna att han gör fel som vill leka med bilar eller dockor eller vad han nu vill. Barn, oavsett flickor eller pojkar, kommer att få så många ovälkomna lektioner i hur de ska forma sin personlighet efter sitt kön ändå.

Men visst kände jag mig också ängslig när vi gick ut häromdagen och det visade sig att precis allt i vagnen inklusive själva vagnen var blått. Ängslig och irriterad över att så många skulle tänka på honom som pojke pga färgen och inte som bebis.

Och så tycker jag nog att det är viktigare att inse att massor av barn älskar rosa, glitter, nagellack och läppstift oavsett kön och att det är lika fel att trycka ner flickor som att lyfta upp pojkar till unikum när de gör det. Typ så. Kör hårt!