onsdag 15 februari 2012

Kobajminne

Det här med bajs. Jag minns när jag var liten och jag och mamma gick till badplatsen på landet. Man var tvungen att gå gnm en kohage och mamma ba ”när jag var liten tyckte jag att det var skönt att trampa i kobaj. Det är alldeles varmt och mjukt. Vill du testa?” och jag ba ”nej tack” (stadsbarn). Mamma stod på sig, ”jo, men testa det är jätteskönt. Inte alls äckligt” och jag ba ”eh. Nej tack. Jag avstår” (var väldigt vältalig som barn). Men mamma gav sig inte. Hon ba ”du måste passa på nu när vi är på väg till badet. Du kan inte ångra dig och trampa i bajset på väg hem förstår du. Vill du! Vill du!”. Så då gjorde jag det. Fick gå hela vägen till badplatsen med kobajs på fötterna och tokiga flugor efter mig. Höll på att börja grina när vi kom fram och jag var tvungen att gå vid sidan av stranden och tvätta rent. Kände blickarna från lantungarna, undrade vad det var för dåre som inte ens klarade av att kryssa mellan koblajorna utan till och med är så dum i huvudet att hon trampar med båda fötterna.
Ps. det är varmt att trampa i kobaj. Och lite halt.

4 kommentarer:

Ida sa...

Haha! Detta var ju sjukt kul! /flikka uppväxt på landet men aldrig trampat i kobajs.

apan sa...

Men herregud! Jag minns liknande övertalningsförsök. Svarade dock nej pga det uppenbara.

Alltså, man frågar föräldragenerationen vad de gjorde innan moviebox och www och de ba: på somrarna trampade vi i kobaj.

Miss Baglady sa...

hahaha alltså. jag är ju uppvuxen på lantgård (inkl kor) och jag har aldrig hört talas om att man skulle gå i varm kobajs. kanske mamma din försökte lura dig? ;)

eller. så var det annorlunda i början av förra seklet.

Anonym sa...

haha jag trampade också i en varm hög en gång när jag var liten. det var i min lilla skogsby, på midsommarfirande i en hage. jag hade fina vita sandaler på mig. minns fortfarande hur det pös upp mellan tårna och mina förtvivlade tårar över att de fina struporna och sandalerna äcklats ner. mamma har aldrig (varken innan eller efter) uppmuntrat kobajslekar, men så är hon ju stockholmsbrutta också.
//åsa