blogga

Ni vet när man bloggar, då är man helt ”OMG DET HÄR SKA JAG BLOGGA” så fort man råkar tappa ett tuggummipapper på gatan och så skriver man något roligt om det. När man kommit av sig, då kan man trilla ner för en trappa, bryta benen, rädda en unge genom att göra ett hoppsasteg upp för trappan och fånga ungen med en enhandslyra (trots brutna ben mind you) och sedan göra en round kick och därmed stoppa terrorist på väg in för att skicka mjältbrand på en och ändå ba ”äsch. Det är nog ingen som vill läsa om det där lilla”. Det är väldigt märkligt. Därför ska jag bara börja blogga igen. Utan prestationsångest. Jag ska ba ”kära dagbok, idag tappade jag ett tuggummipapper på gatan. Jag plockade genast upp det igen pga är ingen nerskräpare”.

Så ni vet. Jag är här. Mer angelägen än någonsin. Anspråkslös, enkel tuggummibloggare.