Nä men jag tänkte bara säga det, att tant var tvungen att sätta sig på en bänk i skuggan under promenaden igår. Höll på att tuppa av. Jäl ba "men vi är ju nästan hemma?" och jag hade inte ens ork att svara! Fattar ni, jag orkade inte ens prata. Ska det vara så? Att man måste ta av sig vigselringen under en vanlig promenad för att fingrarna svullnar upp som små prinskorvar och klämmer fast vigselringen? Att man måste sätta sig bland hundfolket och titta på deras "sök" för att man annars svimmar av värmeslag? Att man blir snurrig för att man inte har på sig sin lilla tantmössa som skyddar huvudet mot solen? Att man måste sno vatten från lillungen för att överhuvudtaget få styrka nog att ta sig över västerbron?
Ja. Eller det kanske inte ska vara så. Men så är det.
2 kommentarer:
Hehe, gott åt dig att du fick kämpa dig över Västerbron! Jag satt utanför dagiset på andra sidan en bra stund (vid hund-rastplats) och både pustade, frustade och vattnade mig innan jag mäktade med att gå tillbaka och leta upp tanten som lurat ut mig på långpromenad. För övrigt låter din beskrivning ungefär som en höggravid med sju veckor kvar till d-day. Jag känner iaf igen mig totalt ;)
Skuggan är min enda vän just nu när det gäller väder... Sen är jag ju knappast höggravid. Eller gravid. Eller nyförlöst. Bara klen...
Skicka en kommentar