Jäl brukar säga att jag är en mobbare. Jämt är han så här ”du måste ha varit en sån jävla bully i skolan” och jag ba blånekar. Hävdar ist att jag var en sån där som förvarade mobboffrena och va snäll mot dem.
Jäl tror inte.
Det kan ligga ngt i det han säger. Ett pytteuns av sanning. Asså inte att jag va så i skolan (var friggin saint) utan snarare nu.
Asså… Vi har en NORRMAN på jobbet. Det går ju inte att inte ”snacke norsk” med honom. Man ba ”Hei hei, var har du bestefar? Ska vi gå på tur? Det är greit. Några spörsmål på det?” *grinar av skratt*
Och han ba: ”ville du nåt eller?” *perfekt svenska*
Så jag ba: Nääää! *kiknar av mitt eget skämt*
Jag är så sjukt rolig. Lätt den skojigaste på mitt jobb. Nita garvade så hon föll ihop!
4 kommentarer:
Jag är preciiiiis likadan! Lätt roligast på mitt jobb.
Skojigast i hela Malmö faktiskt om jag tänker efter!
vi ÄGER!
Ha ha snyggt emster. Och du var ju ändå ganska snäll. Du drog inga paralleler till Runar och Marve Fleksnäs när han skulle berätta något på firmafesten..he he
Eller hur, värsta schyrra!
Skicka en kommentar