Uppvaknande

Vi är på månadsmöte med jobbet. Försäljningssiffror, flöden, meddelanden från koncernledningen yada yada yada. En av alla chefer håller i presentationen. Jag vet inte riktigt vad han är chef över - vi har så många chefer att det är omöjligt att hålla reda på vem som är chef över vem och vad. I alla fall. Den här chefen är en så kallad ”mumlare”, totalt oinspirerad. Här är hans dragning, något förkortat för att ni inte ska dö av tristess:

Och så här i finanskristider går det ganska bra för oss. Man kan kanske inte riktigt säga att det är en ny trend än. Men det är en bra start på året… Är det inte värt en applåd? (spridda, lite trötta applåder i salen). Ja och se här vi har 80 procent value added till kund. Det är väl bra? Toppen… (total tystnad i salen) Är inte det värt en applåd? (Folk skruvar lite på sig, några klappar i händerna, med viss tveksamhet bör tilläggas). Ja och se här fortsätter mummelchefen, byter till ny fullproppad power point bild där texten är så liten att det är omöjligt att se vad det står. Vår marknadsandel för januari är 40 procent. Så bra har det aldrig varit. Ställ er upp. Applådera. (Vi tittar lite förvirrat på varandra. Menar han allvar? Ska vi ställa oss upp? Han menar alltså att vi ska vi ställa oss upp och applådera? Öh, har jag missat något här? Bör inte sådant komma lite mer spontant...) STÄLL ER UPP hojtar mummelchefen och viftar med armarna, den tjocka lilla kroppen vaggar till, mycket pingvinlikt. (Folk börjar ställa sig upp och applådera. Jag håller tillbaka spyan. ”JAG DÖR!” väser jag till Cissi. Hon tar mig lugnande på armen och efter ett tag får vi sätta oss ner igen).

Det är en liten bit av min värdighet som jag aldrig får tillbaka! Det här minnet måste jag bära med mig hela livet. Jag känner mig kränkt, skändad.

Sedan är det lite hedersomnämnanden, folk som har utmärkt sig och så presenteras månadens prestation (btw så är alla som nämns och utnämns män).

Folket. Dagens möte var ett uppvaknande. Nu fattar jag. Jag lever i The Office, den amerikanska varianten. Jag som trodde att det var den engelska … Silly me!