måndag 23 februari 2009

Samvete

Pappa ringde häromdagen. Jag hör direkt när pappa ringer av egen fri vilja eller när han ringer för att mamma vill ringa men inte vågar för att hon redan har ringt så mycket och hon vet att jag gnisslar tänder av ilska när hon är sådär äckligt påträngande. Då tvingar hon pappa att ringa istället. Och sedan sitter hon bredvid honom hela samtalet och berättar vad han ska säga och ställer en massa frågor. Häromdagen när pappa ringde var en sådan gång. Jag hör mamma jamsa i bakgrunden och jag lackar till på en nanosekund. Jag kan själv göra liknande grejer när Jäl pratar i telefon. Men det är skillnad. För när jag gör det är det knasigt och charmigt. När mamma gör det är det sjukt oförskämt och irriterande. Men den här gången blir jag faktiskt lite rädd. Jamset är en fråga: har Jäl varit kräksjuk?

Hur fan vet hon det hinner jag tänka.

Mamma såg det på webben säger pappa.

VA!

Vadå. Hur har hon sett det paniktänker jag?

Har mamma facebook?

Jag inser det absurda i min tanke. Min lilla 60 åriga tantmamma skulle aldrig klara av att facebooka. Hon skulle aldrig fatta hur man gör och när hon väl kommer på det skulle hon bara poka ihjäl folk och bli avstängd från facebook för att hon skulle få för mycket klagomål från folk som har ledsnat på hennes ständiga pokande.

Så det kan inte vara på Fejan. Har hon varit inne på bloggen? Jag vet ju att hon går in på Felicitas blogg ibland. Och Felicitas länkar hit lite då och då. Men jag har kallt räknat med att min mamma inte vet hur man klickar på en länk. Hon har precis upptäckt sms så jag har liksom trott att det är safe. (Mamma tycker att det är så fantastiskt med sms att hon har blivit en sms-spammare. Det är olidligt. Jag orkar inte ens kolla min telefon när den piper till längre eftersom jag vet att det är mamma. Och av princip svarar jag inte på hennes sms längre.).

För om mamma hittar hit... Alltså hjälp. Jag dissar min mamma här på bloggen ibland. Och om hon börjar skräpa runt här inne och snoka så måste jag ta bort en del inlägg. Annars får jag samvete. Och det orkar jag inte. Hon skulle få tårar i ögonen och köra hela harangen om att ingenting hon gör är bra och aldrig är det någon som uppskattar och hon vill ju bara väl men vad har hon för det och tänk när jag var liten då blev jag minsann glad när hon ringde men nu fräser jag bara och hon vet inte vad hon har gjort för fel så var det inte när jag var liten och snäll. Och fucking snyft.

Sen inser jag att jag har ju en gullenussipluttblogg för släkt och vänner där jag skriver söta rosa inlägg om mitt och Jäls kommande bröllis. Jag har givetvis skrivit det där.

Puh!

Dubbelpuh.

Fast jag hann ju ändå få samvete.

Så…

Bara så ni vet så är min mamma den bästa mamman ever! Så jävla snäll och omtänksam så det hajar ni inte. Ni kan ta era mammor och stoppa upp. Min mamma rular. Värsta söta gossemamma nummer ett.

Okej nu känns det bättre.

6 kommentarer:

Felicitas sa...

Haha! Sicken pulshöjare!! :D

Anonym sa...

*dör av skratt*

emster sa...

Felicitas: Mmm, hjärtat i halsgropen typ... =) Och ang fre... mamma och pappa kommer hit så jag vet inte om jag hinner :-( :-(

ia: *ler* *vet att du förstår*

Daniel sa...

hehe

På din morsa vi hejar!

Ninde sa...

Haha nära ögat där. Och min mamma har Facebook. Fortfarande inte riktigt kommit över chocken..

emster sa...

Daniel: Heja mamma!

Ninde: Ja facebook kryper uppåt i åldrarna... =)